Jag blev idag utskriven från hispan efter några veckor på PIVA och "vanlig" avdelning. Hem till det ensamma helvetet här, hur ska jag tackla det? Jag är drabbad av sorg då en av mina närmaste vänner gick bort i juni och att min mamma åter drabbats av cancer. Jag dricker starköl i mängder för att dämpa ångesten, de ynka 20 milligram Stesolid jag har förslår inte. Livet och döden hänger samman och varje dag dör det människor. Men det är en klen trötst då jag vill behålla min lilla mamma i livet. Jag är ledsen, helt enkelt.

MVH/Herr X

Permissionerna duggar tätt, detta för att förbereda mig för utskrivning. Blir det redan på måndag? Hoppas på det. Just nu sitter jag i en regnvåt t-shirt och dricker starköl och whisky trots att jag lovat att inte dricka under permissionen. Men vem är perfekt? En helkväll hemma, det måste få firas med alkohol.

MVH/Herr X

Min lilla toka till fru fick springa av sig på baksidan av huset iförd shorts, linne och strypkoppel. "Run, you fool" skrek jag åt henne. Klatsch sa det på skinkan när en tempohöjning efterfrågades. Frugan blev svett och jag ställde henne i duschen där jag av kostnadsskäl endast använde kallvatten. Jag skrubbade henne med rotborsten från topp till tå och blev så nöjd med resultatet att jag tog mig ett par glas punsch. Nu ligger frugan och slappar på sin mjuka och sköna madrass nere i källaren och jag huserar fritt i mitt hus. MITT hus!

MVH/Arg motalabo

Då är man på permission från psyket en kväll, natt och morgon. Doktorn sa i barsk ton till mig att inte dricka starkt och minst två mentalskötare sa samma sak. Men vet ni vad? Det struntar jag i! Jag har hällt i mig lite whisky, jag måste ha starkt i mig för att kunna handsakas med tillvaron, med verkligheten. Klunkar nu i mig en 2,8:a, men har starköl i kylen. Ännu en misslyckad nattpermis om psykiatrin får säga sitt.

MVH/Herr X

Jag lever med döden nästgårds och har så gjort en tid. Jag orkar inte kämpa så mycket mer, det får vara nog nu. Min älskade mamma som skulle ha levt många år till är tagen av kräftan och det finns inget jag kan göra, bara gråta. Folk dör varje dag, men min kära mamma skulle ha mer tid kvar på jorden. Mamma, jag älskar dig, det hoppas jag du vet. Jag får impulser att slänga mig ut från köksfönstret med huvudet före, det vore ett passande slut för en knasboll som jag. Mamma, du har alltid funnits där för mig. Ett liv utan dig är ett ovärdigt liv. Jag älskar dig.

MVH/Herr X

Tyvärr härjar OS-sjukan och inte bara på plats i Kina utan även i radion och på televisionsapparaten. Att se dopade atleter jaga boll eller springa fortast är så tröttsamt så jag hellre tar en timmas stirrande in i väggen vilken dag som helst i veckan. Dagligen, återkommande.

En slyngel från Amerika tog guld i höjdhopp representerandes Sverige och det var ju roligt. För honom. Lägg ned skiten, spräng skiten. Vem roas av segling eller hästhoppning även fast där finnes viss patina av ära, heder och skicklighet från den gamla goda tiden?

MVH/Fester Bestertester

Jag fick i lördags veta att min mamma hade cancer igen efter att ha hållt sig frisk sedan 80-talet. Jag är förtvivlad. Jag förlorade en god vän tidig sommar och nu är min mamma döende. Döden står mig upp i halsen. Pappa klarar sig inte utan min mamma, han måste in på äldreboende. Snart har jag både en mamma och en syster i himlen.

MVH/Herr X