Snart är fredagen här och den vill jag tillbringa på bästa puben God vän. Allt är klappat och klart, jag har redan snackat med Bosse Rulltårta och han följer med mig till puben på fredag. Hoppas han tar med sig stora plånboken, för jag hoppas på att bli bjuden på ett par bärs av honom. Så kan jag i min tur bjuda galanta damer på cider och vin.

Det ska bli så kul att snacka persiska med Fikret i baren och kanske blir han glad att jag tagit till mig hans kulturyttringar och bjussar på lite jordnötter. Han brukar inte vara omöjlig. Sedan ska det bli kul att träffa stammisarna God vän-chilenarna, Muhammed, Ismedin och Wladimir.

Det kommer att bli alldeles förträffligt. Rulla hatt med sina bästa vänner. Inte vill jag sitta hemma och ruttna, nej då, jag tar med mig Bosse till dem. Hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny

När jag gick i grundskolan fanns en nybildad organisation kallad Vi som inte röker, VISIR. Inte hindrade det mig från att börja röka, alla tuffingar gjorde ju det och på högstadiet fanns det rökrutor där de riktigt hårdnackade rökarna hängde.

Man var tvungen att ha målsmans godkännande för att få stå där och röka. Nåja, mina kompisar och jag köpte cigg i en kiosk i huset där jag bodde. Vi var inte gamla när jag sa vad vi ville ha för cigaretter och kompisen inflikade: en tändare också.

"Ni ska väl inte röka?" sa damen i kiosken och vi sa nej, naturligtvis inte. Sedan gick vi till en lekplats och fjuttade på ciggen. Vi rökte oss yra och vissa av oss fick kväljningar. Men ville man vara tuff var det en enkelt pris att betala.

Spola fram bandet till sent 90-tal och jag var en förståndig herre, skulle jag vilja påstå. Jag rökte, men höll det till att feströka. Sedan började jag få tidiga symptom på min psykiska sjukdom. Det började med oro och jag märkte att den minskade när jag rökte, så jag blev heltidsrökare.

Nu är jag 53 år gammal och är rökfri för första gången på 40 år. Det är förträffligt och jag vill skrika ut till hela världen att jag har slutat. Kunde jag kan du, tänker jag. En annan har fimpat för gott.

MVH/Herr X

Jag sitter mol allena och längtar efter sällskap. I rumpan har jag en medelstor analplugg och den hjälper, det skänker mig tillfresställelse att ha något i baken. Men helst skulle jag vilja ha påhälsning av en bastant karl med smak för andra karlar. Jag måtte ha höga doser av testosteron i kroppen för allt jag tänker på är att brottas med killar som gillar. Jag har mina stronga filmer, jag har Internet, så mig går det ingen nöd på. Men inget slår äkta vara, att bli tagen hårt och uppborrrad där nere. Jag måste komma iväg till RFSL och beställa hem en kille och det redan imorgon.

MVH/Lennart K Lindström

Jag, min fru och Nils-Erik med fru har avnjutit en tjälknöl gjord på norrländskt vis. Den smakade förträffligt och all mat gick åt. Ha, ha, min lilla fru bara vräkte i sig. Det gäller att hon passar på, för hema hos oss går hon på diet och äter varannan dag, förutom det torrfoder hon har i sin matskål.

Nu har vi sagt åt fruntimmerna att hålla sig i köket medans vi karlar förskansat oss i herrummet där vi dricker punsch, whisky och konjak. Och lita på att Nils-Erik plockat fram sin samling tidskrifter, främst tidningen Fib aktuellt och Se.

Jag har inga planer på att gå hem riktigt än, där finnes dryck som ska drickas, cigariller att röka och magasin att bläddra i. Min lilla fruga och jag blir kvar minst ett par timmar till. Nils-Erik vet verkligen hur man är en god värd.

MVH/Arg motalabo

Hej och hå, jag kämpar på. Har inte rökt på hela 38 dagar och det är stort. Men jag längtar efter ett maffigt bloss idag liksom alla andra dagar sedan mitt rökstopp. Ska inte behovet släppa, ska varje dag vara en benhård kamp mot begäret? Som tur är regnar det samtidigt som jag är lat. Jag vill inte gå till någon kiosk och köpa cigg, orken tryter. En liten cigg skulle jag väl kunna ta? Bara en eller kanske två, möjligtvis tre. Halsbloss efter halsbloss tills mitt begär är stillat. Men nej, jag har ju för fasen slutat. Åh, nu är det jobbigt.

MVH/Herr X

Sverige mötte Canada i ishockey-VM och fick stryk i sin match, kvartsfinalen. Sverige är allltid sämst när det gäller, så även denna gång. Kanadickerna inkasserade en relativt enkel seger och det var väntat.

Samtidigt tävlade Hammarby IF mot Malmö FF i svenska supens final i fotboll. Oavgjort (mållöst) efter full tid och övertid och straffar tog vid. Där drog MFF det längsta strået. Rafflande, men måhända en aning orättvist sett till hela matchen.

Nu orkar jag inte följa mer sport, jag tar en paus och laddar batterierna till nästa drabbning. På söndag smäller det, då spelar mitt IFK mot Ellos och jag tror på oavgjort. Vi får vänta och se, men jag brukar ha rätt.

MVH/Tjotta Olssons överman

Jag har telefonerat min gode vän Nils-Erik, partikamrat i Europeiska arbetarpartiet, och gafflat lite. Det visade sig att hans fruga imorgon ska laga till en norrländsk specialitet, nämligen tjälknöl. Nils-Eriks fru kommer från Gävle nära treriksröset och är inte främmande för att laga till rätter med norrländsk touch.

Min vän bjöd hem mig och min lilla toka till sig imorgon torsdag och jag tackade ja på stående fot. Jag är inte den som snyltar, jag tar med mig punsch och cigariller och bjuder honom på.

Det är alltid lika trevligt att besöka Nils-Erik med maka. Hon och min lilla fruga kommer att ha fullt upp i köket, men det är ingen brådska med maten då vi gärna är lite lulliga när det är dags att dinera. En slurk punsch i varje ben sätter guldkant på tillvaron.

Ta du fram dina vågade magasin, Nils-Erik, så har vi själaspis så det räcker och blir över. Vi ses imorgon i ditt ombonade hem. Det är alltid skönt att komma hemifrån, att undfly ruderatmarken som är mitt usla hem.

MVH/Arg motalabo

Jodå, frugan fick sig ett skrovmål idag. Hon stekte mig tunna bitar falukorv och kokade pasta. Till det hade jag chilisås och det blev en förträfflig måltid. Jag var inte sen att belöna lilla frugan, hon fick en korvskiva och lite pasta till det. Det blev en fullgod måltid till oss båda, med andra ord.

Nu har jag lett ned lilla stollan i källaren och låst om henne så att hon ska känna sig trygg. Ensam i huset vill jag ju helst vara, då kan jag dricka hur mycket punsch jag vill och slippa stångas med min sämre hälft.

Det lutar åt ett telefonsamtal till Nils-Erik, det livar alltid upp. Jag ska bara ta några glas punsch först, det lossar på tungan. Adjö, adjö.

MVH/Arg motalabo