Idag är det hela 49 dagar sedan jag rökte sist. Det är stort, det är försklassigt. Visst saknar jag cigaretterna, men det kan jag leva med. Jag utsattes för frestelsen när jag var hos en kompis från förr, men avböjde erbjudandet om en cigg flera gånger. En annan har visst lite ryggrad. Som jag skrivit många gånger förr börjar jag röka igen om jag blir inlagd på hispan, inte annars. Men jag har inga planer på inläggning, så jag tar sikte på två månader som rökfri. Det målet når jag lekande lätt.

MVH/Herr X

Det blev en sväng till stadens lataste praktarsel herr Hörsel. Han ropade "kom in" när jag plingade på hans dörr. Jag klev in och där satt han i TV-soffan och slöade. Han var en god värd denna gång och bjöd på kaffe och kex, det tog jag tacksamt emot. Klockan fem är det filmdags för honom och ikväll bled det "Agent 007 ser rött" med Sean Connery. En rätt medioker film, blasé som jag blivit av actionfilmer. Efter filmen dammade jag av herrr Hörsel lite grann och plockade bort spindelnät från hans byxor. Jag gick hem och Hörsel blev kvar i TV-soffan. Vi ses snart igen, latmask.

MVH/Herr X

Jag är hungrig och har matfantasier. Eftersom jag ska träffa en person halvvägs ned på stan hade jag efter det tänkt gå till en kedja vid namn Subway. Antingen klipper jag den dyraste de har, American steakhouse melt, eller så blir det en Italian BMT. McDonald's blir det inte, då jag inte begriper mig på hur man beställer via pekskärm. Man kan svepa upp och ned och till och med i sidled, vilket en ur personalen visade mig sist när jag var där. Men jag är teknikfientlig och vill inte ge mig på apparaten man beställer via. Jag hade tänkt att svulla i mig en pizza idag, men stod emot suget och det är jag glad för nu, många timmar senare. Vips sparade jag in en hundring. En macka från Subway får man för 80 spänn och det är visserligen dyrt, men all färdigmat är dyr och ofta dyrare än så. En sub får det bli imorgon.

MVH/Herr X

Jaha, lilla Sverige fick smörj av Norge i kvällens landskamp i fotboll. Jag var optimistisk och tippade på hemmaseger, men det fick jag äta upp. Bortalaget vann med två mål mot ett efter två mål av Erling Håland. Om resultatet var rättvist eller inte vet jag inte, då jag stängde av TV:n efter första insläppta målet. Jag gillar Sverige, men bara i medgång. I motgång förtjänar de inte mitt stöd. Adjöss med framskjuten plats i Nations League. Sverige, ett mediokert lag utan stjärnor. Det var bättre på Gunnar Nordahls tid.

MVH/Tjotta Olssons överman

Vet inte hur många prillor det har blivit idag, men säg fyra. Inte alls illa, men det förslår inte, jag vill röka en cigarett. Att vara rökfri är bra, men till vilket pris? Jag märker att jag sakta men säkert håller på att snacka mig in på stadens psykiatriavdelningar, detta på grund av ett rökstopp. Det är ju inte klokt, jag är inte klok.

Snusen upplever jag ungefär som ketchup. Gott i små doser, men surt i längden. Men jag har inget alternativ annat än att hålla mig till snuset då jag har slutat röka. Jag skulle behöva en klapp på axeln, IRL eller on-line.

Klarar jag mig utan ett återfall borde regimen ha en medalj att dela ut till mig. Så svårt är det och jag kämpar heroiskt på för att göra mig värd den. "För tapperhet i vardagen", "för hårdnackat motstånd mot rökning".

De är rent djävulska, de där ciggen. Och alldeles härliga.

MVH/Herr X

I afton täflar Sverige mot fjällaporna i Norge och jag tror på seger med ett noll för di svenske. Erling Håland är det stora hotet mot Sverige, så det vill till att försvararna ligger tätt på honom och ger honom en omild behandling. Det ska bli spännnande att se matchen. Bäst i Norden är Danmark och som tvåa håller jag nog Sverige, sagt med viss tvekan. Norge är inget dåligt lag, det hoppas jag Sveriges manskap inser och att de kämpar och sliter lite extra. Jag är optimist, jag tror på hemmaseger.

MVH/Tjotta Olssons överman

Jag börjar närma mig 50-dagsjubileumet, jag är inne på 48:e dagen utan cigaretter. Det känns häftigt. Och roligt är det också att ingen i min bekantskapskrets trodde på mig, att det bara var tomt prat. "Han har rökt sedan barnsben, han kommer aldrig att fimpa för gott", ungefär så tänkte väl de som tvivlade på mig. Men de fick fel och jag fick rätt. Dock känner jag en stor saknad, en längtan efter ett maffigt bloss, men det får jag lära mig att leva med. Jag har gjort mycket dumt i mitt liv, men det dummaste måste ha varit att börja röka.

MVH/Herr X

Oron får mig att vara i rörelse mest hela tiden. Sitter ned i perioder och står där emellan. Irriterande! Jobbigt! jag kan ju för f*n inte ha oro (som ibland övergår i ångest) hela tiden. Jag finner bara en lösning på problemet, att ringa AE (akutenheten). Ska försöka att skärpa till mig och endast prata mående med dem, jag lovar. Men tänk om de propsar på att jag ska komma upp till dem och jag inte gör så, stannar hemma. Då antar jag att de kan ringa snuten så får de köra upp mig. Det har hänt mig tidigare. En gång kom både en ambulans och en polispatrull hem till mig, det är väl något år sedan. Vad grannarna ska ha spanat på oss och undrat vad som stod på. Äh, det bjuder jag på. På tisdag har jag läkarsamtal på grund av mitt senaste samtal till AE, jag kanske kan härda ut till dess. Kanske. Annars vet jag vart jag ringer ikväll.

MVH/Herr X