Ett Sverige på dekis möter ikväll mediokra Slovakien i Nations League. Vem ska göra sveriges mål, hur ska målvakten (Ravelli) freda sitt mål? Jag tror på en tre noll-seger för Slovakien. Det var länge sedan Sverige var lika usla som nu och jag tycker det är på tiden att man ger förbundskaptenen sparken. Han gjorde ju så att Sverige missade fotbolls-VM och förbundets förtroende för honom borde vara förbrukat. Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid. Men lycka till, Ahmed, Ishaq, Abdulla och övriga svenskar. Det kan ni behöva.

MVH/Tjotta Olssons överman

Jag får inte upp huvudfacket på min ryggsäck. Jag skulle lossa på snörena och vidga öppningen, men allt jag lyckades med var att snörpa ihop gapet ytterligare. Skit också, den kostade mig cirka 2300 spänn i somras eller sommaren 2020. I värsta fall får jag skära av snöret som håller ihop den och gå med vidgad öppning.

Nåja, det är kanske inte hela världen. Jag avslutar med vad personalen på AE skrev om mig efter mitt samtal i natt:

"Patienten ringt akutenheten inatt skriver skötare Anita i meddelande till vårdkoordinator. Upplevs vara försämrad i sitt mående, mer stressad och forcerad, mer paranoid än på länge. Undertecknad vidarebefordrar information till psykosteamet Anita och Anita."

MVH/Herr X

Då var det en ny dag och med den ett dygn extra sedan jag slutade röka. Gissa om jag blev frestad när jag var ute med en rökande kompis vid mötesplatsen. Men jag bet ihop, jag tiggde ingen cigarett av honom. Men visst tog jag djupa andetag när han blåste ut röken. Passiv rökning med andra ord. Nu räknar jag kallt med att röksuget ska förklinga för jag kan inte gå runt och vara ständigt röksugen. Jag tar sikte på dag 46 redan nu.

MVH/Herr X

Jag var en sväng bort ttill handlar'n och köpte mig lite godsaker. Gifflar, kanelsnäckor och kex med sylt i. Jag kände att jag behövde lite gott, lite stämningshöjande. Det blev även en förpackning riskakor till lilla frugan och hon har redan satt i sig en.

Själv har jag plockat fram några stenkakor, punsch och bakverken. Det är viktigt med egentid, jag måste få njuta av livet utan att stollan jag är gift med ska ränna runt och vända uppochned på stället.

Jag tror jag avslutar med att få en formassage av lilla Phain. Hon måste göra någon nytta, inte bara slappa nere i källaren även fast hon har det mysigt där nere. Först kulinariska höjder, sedan fysisk njutning. Det låter som ett vinnande koncept.

MVH/Arg motalabo

Min kontaktperson blev på något vis informerad om att jag ringt akutenheten, AE i natt. Hon ringde och väckte mig och sa att jag fått en läkartid på tisdag morgon. Detta efterom vården fått för sig att jag mår dåligt. Visst, jag är inte på topp, men det klarar jag av genom att bita ihop eller att ringa AE. Oj, hur ska det gå? Läkaren tycker kanske att jag borde få inneliggande vård, men det kommer jag att tacka nej till. Vill de vårda mig får de göra det med tvång, för frivilligt skriver jag inte in mig. Ett damoklessvärd dinglar över mig, stackars lilla mig.

MVH/Herr X

Förra sommaren köpte jag en Haglöfs-ryggsäck för över tvåtusen spänn och fick ett infall ikväll. Jag hade tänkt börja använda den, men det låter sig inte göras. Där är ett snöre som omsluter öppningen och jag har försökt lossa på det i de två fästena. Men det enda jag lyckades med var att snörpa åt öppningen ytterligare.

Jag har inget kvitto kvar, men funderar på att besöka affären (XXL) och be om hjälp. Jag måste vara stendum, riktigt efterbliven, för jag får ingen rätsida på problemet. Ryggan är för fan oanvänd, den köptes väl inte i trasigt skick?

Så gick det med den nattsömnen, jag kommer inte att komma till ro. Jag ringde akutenheten och beklagade mig och damen jag fick på tråden tyckte jag skulle ta en sjuktaxi till dem. Jag inser att jag behöver hjälp, men vet inte i vilken form.

Men jag tänker inte bli upplurad till sjukstugan och åka på fyra veckors tvångsvård. Jag är för frisk för PIVA, jag hör inte hemma på en avdelning. Speciellt inte så här dags på året när sommaren nyss har gjort sitt inträde.

Fanhelvetesskitidiotidårskap! Saker ska fungera, inte trilskas. Jag har dokumenterat klena nerver och tål inte motgångar. Där rök 2000+ spänn ned i slukhålet.

MVH/Herr X

Nu får det vara nog. Vården vill att jag ska dö. De matade mig med Zyprexa, en medicin ökänd för att orsaka diabetes till dem som tar den, de fick mig genom tung medicinering att gå upp i vikt något groteskt, till 120 kilo.

Visst fick jag diabetes. Jäkla plattnackar till vårdpersonal som fick mig att dra på mig den sjukdomen. Nu vill de ta livet av mig, det har blivit ett snäpp värre. De förvägrar mig min diabetesmedicin och vill få mig att sluta som regissören Lucio Fulci, dö i sviterna av diabetes.

Jag kommer att ringa akutenheten, AE och i skarpa ordalag säga dem vad jag tycker om deras metoder och syften. Oförvitliga medborgare jagas skoningslöst och blir avrättade med regimens goda minne.

Det är mycket möjligt att de ringer grisen (snuten) och får mig uppkörd till akutenheten, men den risken får jag ta. Jag böjer mig endast för Gud, definitivt inte för psykbabblare i vita kläder.

Jag är mäktig, men har mäktiga fiender. Jag har överlevt alla lumpna attacker och gått stärkt ur det. "Vårdens" senaste tilltag kommer inte att lyckas, sanna mina ord. Här är en motståndsman som fortfarande andas. Kamp! Krig! Seger!

MVH/Herr X

Idag var det åter dags att träffa glada gänget. Jag köpte ut dagsransonen öl, tio burkar och så strålade jag och mina polare samman utanför Systembolaget. Vi gick bara något kvarter bort, till den långa bänken som löper längs en upphöjning. Vi var snudd på tio personer som samlats för att dricka och dra historier för varandra. Jag ringde Sirppa, men hon ville inte komma, synd det. Nåja, då fick jag mer tid över att snacka med kompisarna.

Som vanligt bajsade mannen med det illröda ansiktet, han fick gå en bit för att komma till några buskar. Det måste ha varit ett rejält lass han tömde sig på, för det luktade bajs lång väg. Antar att hans stjärt var nedsmetad, då han inget papper hade till hands.

Inga snutar syntes till och tur var det, för några av oss blev rejält sliriga och hade varit kandidater till att hamna i fyllecell. Men hos oss är alla välkomna. Efter ett tag kom det plötsligt tre afrikaner gåendes med varsin påse i handen. De stannade till och bytte några ord med oss. Jag har sett dem förut, de brukar sitta på Stortorget. Ovanligt att se berusade afrikaner, men festligt var det.

Klockan hann bli fyra när jag tackade för mig. Jag gick tillbaka till Systembolaget, men de grisarna lät mig inte handla. De sa åt mig att gå hem och lägga mig. Där rök den kvällen. Nu börjar jag så sakteliga nyktra till och en lång och sysslolös kväll väntar. Jag får väl göra som de sa, gå och lägga mig.

MVH/Hasse Promille