Imorgon är det dags för mina föräldrars gravsättning, den äger rum klockan två på eftermiddagen. Jag grunnar på att vara uppe hela natten, då jag absolut inte får försova mig. Egentligen borde jag raka mig, men vet inte om jag har ork till det. Jag ser ut som en slusk, jag är antagligen en slusk. Jag kommer att besöka minneslunden de kommer att ligga i ofta och gå dit med en blomma. Jag ångrar att jag inte förrän på sluttampen av deras liv sa att jag älskade dem, men fick det sagt några gånger. Kanske tittar de ned på mig från himlen, vem vet? Jag tror på en existens bortom döden och har genom mammas och pappas bortgång blivit mindre rädd för döden. Vi ses om kanske tio år, mina kära föräldrar.

MVH/Herr X

Kivnnan som svarade när jag ringde AE var så vänlig, till skillnad mot satmaran jag fick på tråden igår. Jag ljög och sa att jag skulle ut och gå av mig oron. Inte har jag ork till det. Sa att jag hade en Stesolid till att ta, men har såklart sparat en ansenlig mängd, så jag kan överdosera. Jag fick rådet att ringa tillbaka om det förvärras med röster och ångest. Det känns tryggt.

MVH/Herr X

Just det, utomjordingarna är här. Jag har getts ett uppdrag och det är att gå ned på stan med en kniv och hugga ihjäl reptilianer och shape shifters. Men tänk om jag ser fel eller ges felaktig information; Tänk om jag hugger någon oskyldig? Detta måste jag ta upp med vården, alternativt kontakta polisen och rådfråga dem. Jag skulle önska rekvirera en polispatrull och få ett eget skjutvapen om så bara till låns. Rösterna tjatar på mig att ge mig iväg och utföra mina dåd och kaske faller jag till föga. Dör jag på kuppen så minns mig som en martyr med mänsklighetens bästa för ögonen.

MVH/Herr X

Här sitter jag och tänker på vad jag ska prata med akutenheten, AE, om. Kanske Vita Hästen, kanske lite fotboll. Och så lite snack om mitt mående inte att förglömma. Jag har bara en Stesolid kvar som jag får ta, men har så jag kan överdosera. Jag måste pumpa i mig benso med tanke på min oro. Jag växelvis står och sitter när jag skriver detta, har sådan oro i kroppen. Jag vill ha ångestfria dagar, jag vill bli kvitt ångesten helt och hållet. Kanske några stöttande ord från personen på AE kan hjälpa till, jag skulle tro det. Jag chansar, jag ringer. Trots att jag ringer dem i stort sett varje dag.

MVH/Herr X

Jag fick prata med en gammal bekanting när jag ringde AE nyss. Vi kan kalla henne Anne. Hon sa att jag skulle ta kontakt med vanliga akuten om jag hade känningar av hjärtat. Jag försökte förklara för henne att jag gått omkring i flera år och trott mig vara allvarligt hjärtsjuk, men att jag plötsligt insåg att det var min hjärna som spelade mig ett elakt spratt. Det fäste hon ingen vikt vid, jag blev bryskt avspisad. Jag sa inte så mycket om de onda tankar jag bär på eller vad jag tror jag är kapabel att göra. Då hade det kanske blivit annat ljud i skällan. Men jag söker hjälp, inte inläggning, så det var kanske lika bra att samtalet inte mynnade ut i något speciellt. Lita på att jag ringer dem imorgon också.

MVH/Herr X