Jag var inne i bokaffären nere på stan och beställde fyra Tintinalbum. Det blev "Den svarta ön", "Kung Ottokars spira", "Krabban med guldklorna" och "Den mystiska stjärnan". Toppenalbum allihop. Det skulle gå på något på 700 spänn och det är det värt. Hoppas bara jag får dem i hårdpärm, det glömde jag att säga till om. Tusan om jag får dem i mjuka omslag. Nu väntar jag bara på SMS från bokhandeln som säger att mina album kommit in. Kanske på tisdag nästa vecka? Jag blir aldrig för gammal att läsa serier, speciellt inte Tintin.

MVH/Herr X

Idag är det sjutton dagar sedan jag la av med rökningen och det går tungt. Jag är så in i bomben sugen på en cigarett och har ett paket liggandes i hallen. Det är till för nödfall, verkliga nödfall och inte avsett att ta av så fort jag känner visst sug.

Kanske jag skulle sluta snusa också, vänja mig av med nikotinet. Men nej, det blir mig övermäktigt. Jag måste ha nikotin i blodet till varje pris. Att snusa till husbehov är inte så farligt. Tror jag är inne på fjärde prillan för idag och det är godkänt.

Men det river och sliter i kropen min och allt jag tänker på är cigaretter. Cigaretter, cigaretter, cigaretter! Fy fasen vad dåligt jag mår. Suget efter ett bloss kommer och går och just nu är det stort.

Det är väl inte hela världen om jag skulle få ett litet återfall, eller?

MVH/Herr X

Det blev en vända till sillstryparen. Att handla är en av dagens höjdpunkter, så jag tog på mig kontorshatten och greppade käppen och styrde kosan mot speceristen. Väl där köpte jag Singoalla-kex och schackrutor.

Inte mindre än 150 kronor förslösade jag, men det var det värt. Naturligtvis blev inte min lilla toka utan mat hon heller. Hon fick ett paket Friskies och en förpackning riskakor. Jag handlade saker som räcker i flera dagar, ekonomiskt sinnad som jag är.

Nu har jag kommit hem och svidat om till min rökrock, mitt allra bekvämaste plagg. Jag har redan hällt upp ett glas med punsch och har kakorna på bordet bredvid det. Syndigt gott att kunna unna sig lite godsaker så här mitt i veckan.

Tanken är att släppa upp frugan i huset så att hon ska få ge mig en fotmassage och klippa mina klor till tånaglar. Lite nytta ska man ha av sitt stolliga fruntimmer, inte sant? Blir jag nöjd med henne är det jag som bjussar på en riskaka på stående fot. Mat nästan varje dag får hon, vilken lyx.

Nu ska jag byta stenkaka och ta mig en schackruta. Vi får höras vid igen en annan dag.

MVH/Arg motalabo

Jag frågade min så kallade kompis Bosse Rulltårta om ett litet lån så jag skulle kunna gå till bästa puben God vän och sänka några kalla. Men jag fick ett nej, krösusen lånade inte ut några pängar. Så sniket, så ogint.

Han sitter på en välfylld kassakista, han kan dricka sig berusad varje dag. Så kan han inte låna ut ens en hundring. Så dålig stil. I stunder som denna får jag god lust att säga upp bekantskapen med honom.

Det får bli att gå till soc och be om en slant och sedan gå till bästa puben God vän och dricka bort mina bekymmer. Allt jag har kvar är en tvåhundring, men det ska räcka till inte bara öl, utan även mat.

Jag vill träffa trevliga gänget; Ismedin, Wladimir, God vän-chilenarna, Muhammed och Ismet. Jag vill dricka öl och prata strunt med dem. Jag vill möta hela världen på God vän. Får jag loss en tusing i försörjningsstöd blir det puben direkt. Det suger i tarmen.

Tack för ingenting, Bosse "Penningmatadoren" Rulltårta.

MVH/Ronny

Idag är min sextonde dag som rökfri. Det rullar på utan större besvär. Visst är jag röksugen, men inte så farligt. Istället snusar jag och tror jag bara är inne på dagens tredje snus. Det här ska jag bara fixa, failure is not an option. I samband med att jag skriver detta ökade suget något, då jag kom att tänka på cigaretter. Nåja, inte ett enda återfall hittills och det är storartat. Visst sparar jag lite pengar, men inte så fasligt mycket då snus också är dyrt om än lite billigare än cigg. Men jag har i alla fall sparat en slant så jag kan köpa seriealbum för pengarna. Att röka är vansinne, kom ihåg det. Börja inte röka, du fastnar i joxet och får lida när du sedan försöker sluta. Själv har jag kanske fimpat för gott.

MVH/Herr X

Det blir inte så ofta jag äter snabbmat. Tycker priserna är saftiga i överkant. 90 spänn för enklare pizza och 100 spänn för en normal pizza. Dock saknar jag något maffigt att sätta tänderna i, till exempel en svullen kebabrulle (för 90 kronor) eller en hamburgertallrik med 150 gram kött.

Det har bara blivit snabbmat två eller tre gånger i år och kanske slår jag åter till imorgon. Jag hade tänkt mig Subway och antingen den dyraste mackan för runt 80 kronor eller en Italian BMT, vilken är några kronor billigare. Vi får se.

Jag är hungrig just nu, men det enda ställe jag vet har öppet vid denna tid är McDonald's ena restaurang och den ligger kanske 25 minuters promenad bort. Alldeles för långt att gå. Jag får gå och lägga mig hungrig och se om jag förverkligar mina drömmar om snabbmat imorgon.

MVH/Herr X

Just nu lyssnar jag på Venoms första skiva "Welcome to hell". Rått, oborstat och kompromisslös musik på min ära. "Witching hour" är låten just nu och det var den första låt jag hörde med bandet. Deras tre första skivor är utsökta och förtjänar en större lyssnarskara än den de hade. Jag skriver hade och inte har, då jag antar att bandet har tappat i popularitet. Jag gillar till och med "Prime evil" trots att den ej hade originalsångaren bakom mikrofonen. Band som inte bara flörtade med satanismen, utan försespråkade den (även fast det var på skoj) var minst sagt ovanliga. Inte undra på att man fastnade för bandet bara genom att syna albumfodralen. Deras alster håller än idag, 40 år senare.

MVH/Herr X

Eftersom jag rätt nyligen slutat röka så har mitt mående försämrats. Inte radikalt nödvändigtvis, men ändå. Mitt stämningsläge är sänkt. Depression är det nog inte, men nära på. Jag saknar mina cigaretter och känner hur mitt mående börjar bli svajigt.

Det innebär att jag lockas att ringa AE, akutenheten. Lite tid får de allt ta med oss brukare, eller vad vi ska kallas. Jag har tänkt att ha ett uppbyggligt samtal med AE där jag kommer att prata inte bara mående, utan även sport, vilket ligger mig varmt om hjärtat.

De brukar vara förstående där uppe på sjukhuset och slänger endast i undantagsfall på luren i örat på mig. Jag ser ingen annan väg ut ur min situation annat än att ta till den främsta hjälp som erbjuds oss sjuklingar: det goda samtalet.

Vik tio minuter av er tid till mig, snälla personal. Jag lovar er guld och gröna skogar, det kan jag garantera då jag är en mycket viktig samhällsmedborgare med krafter bortom er fattningsförmåga. Vi hörs snart!

MVH/Herr X