Det är sedan länge dags att jag rakar mig. Ni skulle bara se mig i vitt och vildvuxet skägg, jag ser ut som en lodis på steroider. Dessutom är mitt hår på huvudet långt, har inte klippt mig på 23 månader. Det kan förklara det njugga bemötande jag fick av urmakaren när jag var där med min relativt dyra klocka. Han trodde väl att jag hade snott den. Vid allvarlig psykisk ohälsa är den personliga hygienen bland det första som får stryka på foten och där är jag i dagsläget. Fast nu är det ju säsong för ölmagade skäggmuppar, jag tänker på tomten. Ska jag våga skjuta på klippning och rakning av hår ännu en månad?

MVH/Herr X

Jag har ytterst sparsamt med minnen från min barndom och uppväxt. Vaga och korta ögonblicksbilder av vad som ska föreställa mina ungdomsår. Min systers man, till exempel, som är två år äldre än jag, drar ibland historier om skolgången för mig. Vad minns jag från grundskolan? Inte mycket. Är jag framodlad i ett laboratorium, eller vad är det frågan om? Falska minnen som implanterats i mitt huvud kanske. Men något gick snett, jag utvecklade en psykisk sjukdom. Min hjärna känns nästan tom, något fattas mig. Är jag frukten av forskares experimentlusta eller vad är det frågan om? Har du många minnen från din uppväxt? Är jag unik,ligger det något sinistert bakom det hela?

MVH/Herr X