Äntligen har min fru lärt sig att det inte tjänar till att dra i kopplet. Gör hon det väntar en klatsch, går hon för långsamt likaså. Det har tagit några år, men nu är vi där. Det kände så bra att jag tog mig några glas punsch. Nu ligger lilla stollan på sin sköna madrass nere i källaren efter vårt lilla gympapass. En stor sak väntar och fixar frugan det kommer hon att nelönas med människomat idag. Hon ska nämligen ställas vid spiseln och väl där ska hon få steka två bitar kött och koka potatis samt tillreda en påse sås. Men inte är jag den som slösar bort en hel köttbit på min lilla toka, nej, båda är till mig. Men, som sagt, hon kommer att få smaka en tugga. Hon klarar sig, hon har så liten magsäck. Fortsätter hon på inslagen väg kommer hon att släppas upp i huset en timma om dagen. Som jag ömmar för min lilla knasboll.

MVH/Arg motalabo