Jag är hemma hos min gode vän Nils-Erik och har det förträffligt. Maten, en rejäl köttbit och kokt potatis, smakade utmärkt. Hans fru är verkligen skicklig vid spiseln, fast det är en smärtsam påminnelse om att det inte är alla som är lika lyckliga, ha det väl förspänt med sitt giftermål. Just nu är det inget som bekymrar mig, då vi gått in på findrickat, whisky och gin. Nils-Erik slog verkligen på stort denna gång och bjöd (och bjuder) på single malt whisky. Är han extra generös eller har han gått och blivit fnoskig? Jag räknar med att vara kvar hos Nils-Erik några timmar till, vi filar på en insändare om och mot Olof Palme. Som alltid är det så trevligt hos min vän att jag önskar stanna där lite längre. Bara fem minuter till, bara en kvart till...

MVH/Arg motalabo

Det börjar dra ihop sig till ett besök hos min gode vän Nils-Erik. Han och hans dugliga fru ska bjuda på en bit mat med inspiration från hans frus hemstad Gävle däruppe norr om norra polcirkeln. De ska till och med bjuda på dessert, hjortron och glass. Som sig bör tar jag med mig en flaska punsch och ett paket cigariller, vilket vi sannerligen ska njuta av i hans herrum.

Vi hare tänkt att skriva en insändare till Motala Vadstena tidning där vi kommer att gå hårt åt Olof Palme och sanningen om mordet på honom. Vi är ju lite av privatspanare båda två och sitter på eldfängt material. Än går mordet att lösa, bylingen behöver bara tänka "utanför boxen".

Med mig till min väns välordnade hus tar jag med mig min oförbätterliga lilla fru och hon får ta rygg på Nils-Eriks maka i kvinnans egna rum köket. Inte för att jag vet vad som kommer att serveras, men jag hoppas och tror att min stolla till fru ska snappa upp ett och annat. Det ska bli gott att äta rejäl mat och inte bara nudlar och snabbmakaroner hela tiden. Vi ses imorgon, Nils-Erik!

MVH/Arg motalabo

Ja, här lunkar vardagen på. Är som vanligt oroad och det har jag börjat vänja mig med.Visst har jag rösthallucinos, men det är mest ett mummel. Ser saker gör jag inte, det har jag aldrig gjort. Har fått frågan av vården ett flertal tillfällen. En gång började jag skratta och då fick de det till att det var ett symptom på min sjukdom, att visa fel känslor och vid fel tillfällen. Nåja, nu är det den bästa tiden på året för mig och det är trevligt att få uppleva sommaren i frihet, långt borta från psyket. I höst skiter jag i om jag blir inlagd eller inte, då kan de gärna komma och vifta med ett så kallat vårdintyg. Nu rundar jag av, har myror i brallorna. Ha det bra, vem du än är.

MVH/Herr X

Glada gänget strålade samman utanför Systembolaget imorse. Jag slog mig i slang med de andra och Viggar'n var på mig om att få låna en slant. Jag stack till honom en tjuga, den ser jag väl aldrig igen. Inne på bolaget köpte jag mig åtta burkar Bellman vilka jag stoppade i ryggsäcken. Sedan gick vi i samlad tropp till Hörsalsparken och slog oss ned på bänkarna där. Finske mannen var på toppenhumör och dansade en finsk tango för oss andra och rev ned stormande applåder. Vi började korka upp och klunka i oss av godsakerna, det smakade ypperligt denna varma dag. Jodå, Mannen med det illröda ansiktet var inne i buskarna och bajsade, samtidigt som Mannen med militärkepsen råkade kissa på sig. Han somnade snart nog och vi andra fortsatte dricka i några timmar till. Nu är jag hemma efter en riktig toppendag och längtar redan efter  morgondagen då vi har tänkt att återupprepa dagens bravader.

MVH/Hasse Promille

Jag driver denna blogg och har den som min pysventil i stunder av dåligt mående. Det är oftast skrivandet som får mig att må bättre och tar fokus från navelskådande och ett enda väntande på hallucinationer som röster och hemliga meddelanden. Lyssnar jag efter rösterna så kommer dem, det ska gudarna veta. Att ägna sig åt självbefläckelse funkar också, men jag blir så lätt öm i organet efter någon timmas dragande. Bättre då att sätta sig vid datorn och skriva lite, det hjälper faktiskt. Mår jag på topp har jag inget behov att skriva av mig, mår jag botten är det en lisa för själen. Tack för att just du tittar in på bloggen, du har fått ta del av mina inersta skrymslen. Ibland går jag OT, ibland tramsar jag. Men i allt jag publicerat under de sjutton år som bloggen existerat finns där ett korn av sanning. Eller som i detta nu när allt jag skriver i denna textmassa är hundra procent sant.

MVH/Herr X

Ja, detta IFK Norrköping förnekar sig inte. Nu har de förlorat sin åttonde ematch och man ligger näst sist på ynka elva poäng efter tretton kamper. Ikväll blev det stryk hemma mot Djurgårdens IF och det var en väntad förlust. IFK är ett mediokert lag som håller på att spela sig ut ur högstaligan med dunder och brak. Det var bättre på min tid, när jag var ung. Då hade de spelare som målvakten Lars Eriksson, Sulo Vaattovaara, Patrik Andersson och Jan Hellström. Idag har de Muhammed, Samir, Makwene och Abdullah. PK-mässigt är man i framkant, men definitivt inte sportsligt. Det kanske är lika bra att man åker ur Allsvenskan, så dåliga är man. Jag drömmer mig tillbaka till 90-talets uppställningar även fast det inte blev något SM-guld då. Man var i alla fall ett topplag. Nä, fy fanken för Snoka av idag.

MVH/Tjotta Olssons överman

Det blev cirka en och en halv timma på Mötesplats Helknas under dagen. Under den korta tiden fick jag i mig hela fem eller sex cigaretter. Väl hemma röker jag inget, det blir bara när jag är iväg på saker som idag då. Jag har roats av de andra besökarna och deras knasiga sätt, men jag tröttnar fort på dem. Idag spelade jag ett parti Yatzy med några andra och roligare än så blev det inte denna gång. Det började krypa i kroppen på mig och jag var tvungen att skyndsamt avlägsna mig från lokalerna. Min mentala hälsa blir allt mer beskuren, nu mår jag inte bara dåligt hemma, utan även på vuxendagiset Helknas. Trots det planerar jag att gå tillbaka dit imorgon, jag har helt enkelt inget bättre för mig. Fasen, när inte ens ett besök där kan skänka mig en stunds förströelse och glada skratt är det illa.

MVH/Herr X

Det har varit ett par bra dagar, men nu har jag sjunkit ned till botten igen, eller nästan botten i alla fall. Fasen, vad de lever om i mitt huvud, skuggvarelserna. "Gör si, göra så, gå dit, släpp lös hela din arsenal". Jag ansvarar för konflikten på Nordirland och sitter med en IRA-tröja på mig. "Undefeated army" står det på den. Tanken som placerats in i mitt huvud är att jag ska spränga en pub i luften, men jag kan inte och vill inte göra det. Andra människor har ingen större skuld till mitt dåliga mående och bör lämnas ifred. Dagen har inte bjudit på något positivt, jag kan inte ens se på TV utan att få budskap den vägen. Akutenheten är bara ett litet samtal bort, men vill helst inte blanda in psykiatrin. Saker är som de är och det kan ingen kvackare göra något åt. Jag får göra som jag brukar: rida ut stormen på egen hand. Men jag måste erkänna att det är en trygghet i att kunna ringa AE och prata av sig lite grann. Det får bli att kavla upp skjortärmarna och försöka stå stadigt i stormen.

MVH/Herr X