Ja, jösses vad godis- och snackssugen jag är. Jag har tryckt i mig två kexchokladkakor och två dubbel-Japp. Dessutom har jag en påse ostbågar och en påse dillchipps öppnade. Till det dricker jag Coca-Cola i mängder. Allt detta är ett stort nej, då jag har diabetes, men det struntar jag i. Vad fasen, jag vill ju bara må bra och njuta lite av livet. Är det så himla farligt? Allt får  jag inte i mig på en dag, men det mesta går ned. Jag är svag för sötsaker och speciellt choklad, får jag i mig det går jag i spinn. Kuru kuru kururin! Nu ska jag äta upp mina chips, så får vi se om jag orkar sätta i mig ostbågarna idag också. Snacks och godis, det är livet, det.

MVH/Herr X

Jag har lite dåligt samvete för att jag råkade glömma bort två UFO-veteraner, dessa i våra grannländer, i en tidigare postning. Man ser inte skogen för alla träd, liksom. De två är Ole D Doff från Norge och Pekka Kekkonen från Finland. De har båda vait ombordtagna och har båda haft implantat i överarmarna. De räds inte kylan och mörkret när det är säsong för det och ej heller eventuella tropiska nätter om sommaren. Nordens respektive regimer ser dock inte med blida ögon på våra framgångar och därför står de flesta av oss utanför arbetsmarknaden. Vi chefer har önskan om att besöka Sulitelma och Galdhöpiggen, då där dväljs utomjordisk aktivitet och farkoster fotograferats där ett flertal gånger. Men det krävs en rejäl budget och vi badar inte direkt i pengar. Håll kampen vid liv, Ole och Pekka, så får vi språkas vid över telefonen. Sanningen finns därute.

MVH/Er sektionschef

Good day to you all. This is Luigi Makaroni fron glorious country Italy. As you may know am I the supreme leader of UFO-Italia. Many are the encounters  I've had with aliens, both benevolent and angry. But heed my words when I say I'll never give up, never slow my pace. I've even shed blood for the cause and I certainly deserve the medals I've been awarded. I was born in the swingin sixties and have seen many a fighter come and go. If I can get help from you members and sympathizers to fund my trip up north, to lovely Sweden. I'd be so grateful. Heads up, followers and you will learn the truth.

Cordially, Luigi

Jag börjar känna mig färdig för en inläggning på PIVA, psykiatriska intensivvårdsavdelningen. Så trevligt att bli ompysslad och bli välgödd på mat och fika med någon skorpa till eller två. Om jag bara ville skulle jag kunna ringa akutenheten, AE och gråta mig till en inläggning. Naturligtvis blir det vård enlig LPT, tvångsvård. Det är gratis och jag kan behöva en månad utan utgifter. Jag räds inte öppet psykotiska personer, men håller mig distanserad från dem så gott det går på en sådan liten avdelning som PIVA. Där finns som mest sex patienter och ett extrarum för nyanlända. De måste hela tiden ha en plats ledig. Oj, jag blir sentimental och tänker på den kvinnliga personalen. Kvinnor utövar ett lugn på mig, gillar inte de bitiga manliga skötare som även finns. Jag ger det ett par veckor innan jag ringer AE, vill uppleva sommaren lite mer. PIVA, rökrummet och de sköna plaststolarna: here I come. Soon.

MVH/Herr X

Idag har jag varit lite slö och inte haft någon att brottas med. Vad göra? Jo, fram med analpluggen och stoppa upp den där bak. Inte min största plugg, men det var allt som krävdes för en skön stund. Jag drack mig berusad på vitt vin och satte mig i soffan med DVD-spelaren laddad med film. Det blev en stark rulle av Gerd Fisulator, nämligen "Gaping holes de luxe". Den är jättebra, jag har sett den flera gånger. Jag rörde rytmiskt mitt underliv runt, runt så att prostatan fick sig en omgång. Jag fingrade på mitt kön och nådde klimax som jag bara får tilll riktigt eggande filmer. Nu har jag fått nog av att leka med mig själv, jag gör natt nu och hoppas få drömma sött om kraftiga björnar med tjurnackar. En bra karl reder sig själv.

MVH/Lennart K Lindström

Det börjar dra ihop sig till sen kväll och ännu har jag inga befallningar fått, inte en endaste. Ljudet när de pratar med mig är knivskarpt, men allt jag hör nu är ett svagt mummel i huvudet. Jag hoppas på en god natts sömn, men kommer att lägga mig på sängen med folien på huvud och fötter. Man vet aldrig, någon gång när som helst kan det smälla till. Dessutom har jag ont i ryggen vilket förhindrar mig att ge mig av långt från hemmet. Så det vore bra om jag fick vara ifred i natt i alla fall. Det börjar inverka menligt på mitt redan sköra psyke, allt rännande om nätterna. Sover gör jag på dagarna, men vill helst sova om natten som en vanlig människa. Nu håller jag tummarna för att allt ska förbli lugnt så att jag kan stanna hemma lite mer än på sistone.

MVH/Herr X

Idag kom jag inte ur sängen förrän runt halv tre på eftermiddagen. Gick med stapplande steg till mataffären och hem. Turligt för mig fanns det kvar varma lunchlådor och jag nappade åt mig en. Sedan hem för ytterligare vila på sängen och därefter slafsa i mig maten jag köpt. Efter det började det dra ihop sig till fotboll på TV och jag satt som klistrad. Det finns inget att rapportera om annat än det ovanstående. En helt vanlig dag i en ovanlig persons liv. Det enda som återstår är att se på dagens andra fotbollsmatch. Skönt med en slappare dag. Igen.

MVH/Herr X

Det kom aldrig någon order igår, trots att jag låg i starblocken. Jag slösade drygt en meter aluminiumfolie helt i onödan. Fast än är det en hel del kvar av kvällen och hela natten, så man vet aldrig. Jag tar kampen, jag slår tillbaka intrång på vår planet meden enkel handrörelse. De krafter jag besitter går bortom din fattningsfrömåga. Jag är mätt, jag är utsövd och jag är på stridshumör. Med andra ord är jag redo för strid. Lita på att mina fiender bävar för mitt motdrag till deras invasionsplaner. Utan en tanke på min egna säkerhet stormar jag iväg varthelst jag blir beordrad. Det känns stort att vara del av mänsklighetens spjutspets mot intrång av aliens. Hör av dig om du har lust att hjälpa till. Fyra knytnävar är bättre än två, som ni vet.

MVH/Herr X