Jag håller på att tappa fotfästet och falla ned i psykisk sjukdom igen. Det finns bara två mediciner som gör jobbet för mig och de är Temesta och Xanor. De får man väl bara som inlagd, skulle jag tro. I alla fall Temesta fick jag på PIVA, men tror bara en enda tablett. Snålisar! Visst, jag skulle kunna gå in i köket och ta några Stesloid ur mitt förråd, men förr eller senare tar de slut. Tårarna rinner och oron gnager på min kropp, vad göra? Jag hade fyra starköl att dricka och har fått i mig tre, detta utan minsta lilla lindring. Ett samtal till akutenheten, AE, skulle kunna lindra mitt dåliga mående, men bara tillfälligt. Jag behöver en bestående effekt och kommer osökt att tänka på lobotomi. Upp med virknålen i näsan och riv runt så botasjag permanent. Dock har jag informerats om att sådan behandling ej ges längre. Vad fasen, de bakom lobotomering fick ju Nobelpris. Jag får krama mig själv och sjunga mig en vaggvisa och hoppas på det bästa. Xanor, när förnuftet får råda.

MVH/Herr X

Att hata bandet KISS är legio bland den del av populasen som ser sig själva som finsmakare av musik. Visst, det är tuggummipop/-rock och ja, den är sönderkomersialiserad om man så vill. Men sitt ned och faktiskt ge bandeten chans. Det finns så mycket mer än "I was made for loving you". Den förekom på skivan "Dynasty" men det innebär inte att hela skivan låter likadant. Där finns guldkorn att upptäcka, inklusive en Rolling Stones-cover. KISS var big business men man måste uppskatta Paul Stanleys energi och Gene Simmons för han eldsprutande och derglandes blod. Ärligt talat så skulle jag kunna proppa en hel CD full med toppenlåtar som jag lovar att du åtminstone stampar takten till. Jag har varit ett KISS-fan sedan koltåldern och jag återvänder med jämna och frekventa mellanrum till bandet. "You wanted the best and you got the best. The hottest band in the world: KISS"

MVH/Herr X

Häromdagen firade jag in kompis, herr Hörsel, stadens lataste praktarsel. Han fick en sjuttis brännvin som han förmodligen redan snapsat i sig hela. Om en vecka är det dags för mig att fira. Men jag kommer inte att bli firad då tre femtedelar av min familj har  gått bort. Kvar på jorden blev jag, en ensam tjomme med noll aptit på livet. Kanske slår min storasyster mig ett samtal, kanske inte. Det är vederkvickande att bli grattad, något jag årligen blev när jag hade ett riktigt liv med ett riktigt jobb. Idag har jag inget kvar, jag har tappat alla vänner förutom två, varav den ena är herr Hörsel och den andra NN från partiet jag var distriksordförande i. Du som läser detta har kanske en egen familj att ta hand om. Berätta för dem att du älskar dem, de kan vara borta när som helst. Ingen vill gratta mig på min födelsedag, men skit i det då, luspudlar. Jag är van vid att fira till exempel jul enam, en födelsedag solokvist fixar jag lätt.

MVH/Herr X

Det känns som jag håller på att dö, som att jag håller på att drunkna på torra land. Det är oklart vad den bakomliggande problematiken är, men skulle tippa på ångest. Ångest kämpar jag mot varje dag, men finner mig undermedicinerad. Ska jag aldrig få må bra? Har jag syndat så grovt att jag dagligen måste plågas? Jag har för fan bara fyra femmilligrammare Stesolid att ta om dagen och det förslår inte på långa vägar.

Jag finner mig sittandes här gråtandes en skvätt eller två. Jag försöker ta mig upp till ytan för att kippa efter luft, men det fugnerar sisådär. Det känns som att jag behöver någon att prata med och det på momangen. Inte kan jag ringa mina vänner, för då blir det bara snack om öl eller sport och det är inte riktigt vad jag tarvar. Jag söker det goda samtalet, då går min bekantskapskrets bort, fetbort.

Inte vågar jag medicinera med benso heller, då jag fått i mig tre starköl av åtta redan. Jag får försöka att rida ut stormen på egen hand, så får vi se om jag kommer till ro. Att sova är allt jag vill när jag mår som jag mår. "Ring, ring, bara jag slår en signal". Faen, inte ens mina starköl hjälper.

MVH/Herr X

Idag tog jag upp frugan i huset för första gången på två dagar. Genast började hon skrika och beklaga sig, uppnosig som hon är. Jag stack till henne en hel riskaka och den hade till och med smör på sig. "You eat and shut up" sa jag i vänlig ton till henne. Sedan var det dags för duschen, det var ett par dagar sedan. Där började hennes gnäll ånyo; "Cold, water cold" lät det. Hon ska vara glad att jag tvagar henne överhuvudtaget. Det blev ett rejält skrubbande med rotborsten, sedan var hon färdig och klar för den mysiga källaren igen. Där ligger honnu och drar timmestockar, den lilla latmasken. Med alla måsten ur världen öppnade jag en flaska punsch, vilken jag avnjuter i detta nu. Jag sitter i min favoritfåtölj och bara har det ra och lilla frugan ligger i källaren och har det bra. En "win-win-situation" som man säger på engelska. Nu ska jag fylla på mitt glas, så hörs vi vid någon annan dag.

MVH/Arg motalabo

Det skulle sitta fint med ett samtal till akutenheten, AE. Känner för att prata av mig en smula, men då ska det vara med en varm och go' kvinna. Vi skulle kunna snacka om allt möjligt, t ex sport, film och musik. Ja och så lite psykiskt mående så klart. Det är bara två veckor sedan jag blev utskriven från psyket och jag längtar redan tillbaka. God mat och enkelrum så man kan dra en liten handtralla ifred. Men jag har otur med mina samtal, jag luras upp till dem och vips så har jag tvångsvård på mig. Oftast räcker det med en kortare stunds samtalande, någon som önskar mig en god natts sömn, någon som lyssnar på mig. Idag har jag inte träffat en enda människa, är det underligt att man ringer vården då? Jag får ta mig tusan lappsjuka här hemma.

MVH/Herr X

Vilka snåljåpar folk är, vad hårt de håller i plånboken. Som vanligt försöker jag på olika sett få in lite pängar och idag satte jag mig med en mugg och en dyna under ändalykten utanför ett varuhus. Jag satt där i säkert tre timmar och fick bara in ynka 27 spänn. Det räcker inte till en endaste öl på bästa puben God vän. Nåja, med de pengar jag redan hade i plånboken, lite skrammel, gick jag till Systembolaget. Det blev två öl av lågprismärket Kung, vilka jag redan druckit upp i min ensamhet. Livet är hårt för oss långt ned på samhällsstegen, nu har man inte ens till en ynka starköl på krogen. Det får bli ett samtal till min täta vän Bosse Rulltårta imorgon för ett lån så jag kan gå på bästa krogen God vän. Annars får jag hänga med Hasse Promille i parkerna, han har det också gott vad gäller pängar. Om det inte vore för min stackars rygg hade jag förvärvsarbetat, men vad kan en kille som jag förvänta sig för jobb när jag saknar all form av utbildning? Jag behöver pångar, jag behöver flera tusen. Här sitter jag när hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny

Idag är herr Hörsels stora dag. Han är 70-plussare och börjar väl tackla av en aning, men än är det visst krut i honom. Han blev glad över sin present, en flarra vodka och tog sig en snaps innan den förpassades till kylskåpet. Men det skulle inte förvåna mig om han fortsatte dricka efter att jag lämnat honom. Han bjöd på vickning, ett paket med kanske fem sorters kex och två förpackningar med bredbar ost. Det var trevligt och inget jag hade räknat med. Tyvärr fick jag viss ångest när jag uppvaktade honom, så jag blev tvungen att åka hem efter kanske två timmar hos honom. Stackarn har bara mig som vän, alla andra struntar i honom. Jag frågade honom om han hört något från sin lillebror, men det hade han inte. Den gubben lämnar sin egen bror ensam och borde örfilas upp ordentligt. Nu fattas bara att vi går på krogen någon dag snart innan hösten är här. Men oddsen för det är höga, herr Hörsel är ju stadens lataste praktarsel. Grattis, kompis!

MVH/Herr X