Visst är jag redo för nätdejting. Att hitta en tjej när man är förtidspensionär är inte det lättaste. Hur hitta någon när man tappat alla vänner utom kanske en som skulle kunnat para ihop mig med någon pingla. Hur göra när man lider av relativt svår paranoia? Hur göra när man inte har något att komma med som arbete och karriär? Hur göra när ens sociala liv går på tomgång? Jo, man nätdejtar. Min profil ska innehålla mumma för kvinnsen. Bland annat är jag stridspilot och tycker om matlagning, promenader i skogen och barn. Nåja, allt är inte hittepå, min farbror var stridspliot och matlagning tycker jag faktiskt är kul. Fundera på att ta en bild av Brad Pitt som visningsbild, han är populär bland kvinnfolket av någon underlig anledning. Vad jag kan koma med är att jag är rätt snäll ändå och att jag är 100% monogam. Men min profil behöver en wow-känsla och den jag inte om jag inte får ljuga och skarva lite. Jag tycker banne mig att jag gjort mig förtjänt av en jänta.

MVH/Herr X

Jag har åter fastnat i "The legend of Zelda: Echoes of wisdom". Har tagit mig till bossen i den senaste "dungeon" jag kommit till. En jättepindel möter jag. Ska jag koncentrera mig på bossen eller lägga mer krut på att besegra de små spinlarna han spottar ur sig? Den gyllene medelvägen kanske är grejen. Spopa till några små spindlar så jag kan få fältet fritt att attackera monstret. Men han har fyra punkter i slutet av sina ben och jag måste låsa målet på dem, men tror min handkontroll är dålig, för skärmen bara växlar jag melllan olika target-punkter även fast jag tycker att jag håller in knappen ordentligt. Jag antar att det är jag som är ddarrhänt ochdet rimmar illa med framgångar i spelandet. När jag tar bossen ska jag banne mig fira med ett bloss, det är jag värd. När, inte om.

MVH/Herr X

I morse begav jag mig till Systembolaget för min dagliga dos alkohol och vi i glada gänget stod utanför och trampade. Skäggiga mannen var framme och bultade på dörren några minuter innan tioslaget. Han var alldeles utomordentligt törstig, hans depserata utfall rev ned applåder från oss andra. Alla fick vad de ville ha, till och med Finske mannen som var löddrig runt munnen av handtvålen han druckit på morgonen. Själv köpte jag åtta burkar Sjukommatvåan, jag kände att jag villle ha något med lite klös i idag även fast det inte är någon större skillnad på dem och de vanliga på 6,8% jag normalt sett köper.

Föga förvånande blev det Hörsalsparken för oss alla och idag hade vi kvinligt sällskap, nämligen Barbro Russin. Hon är törstig och bor ibland på Gränden, platsen för de hemlösa. Barbro är trevlig, men inget vidare att vila ögonen på. Tacka vet jag tonårstjejer, det är grejer det. Alla mina burkar gick åt och det var nästan lite för mycket. Jag måste ju ta mig hem efter att jag varit på sup. Jag kom i alla fall hem som jag skulle och just nu är jag inte full. Det var ju cirka fyra timmar sedan jag läskade mig. Egentligen skulle man ha en droppflaska med sprit i kopplad till armvecket. Det förslaget borde ge min Nobelpriset. Nåja, dagliga turer till glasbanken orkar jag med. Jag lever för drickat, sug på den alla nymorlaister. Hela gänget träffas i Hörsalsparken.

MVH/Hasse Promille