Det blev ett besök på glasbanken tidigare idag. Där köpte jag mig två flaskor prima punsch och sex starköl. Saken är den att min lilla toka till hustru behagat mig idag med rätt avancerad matlagning och äkta thailänsk fotmassage. Hon fick så klart smaka lite av min mat och hade henne uppe i huset ett tag innan jag tröttnade på henne och ledde henne varsamt ned i källaren. Punschen kommer att räcka länge, tänkte att jag lika gärna kunde köpa två flaskor när jag ändå var på plats på Systembolaget. Jag är ytterst försiktig med alkoholhaltiga drycker, men lite punsch måste jag få mig till livs varje dag. Starköl är det alkoholistvarning på, men jag kände för att verkligen unna mig av det goda. Nu sitter jag i favoritfåtöljen med fötterna upplagda på en fotpall och bara njuter. Alkohol sätter piff på vardagen.

MVH/Arg motalabo

Tjena på er, mina dammer och herrar. Jodå, igår blev det puben precis som planerat. Jag hade några hundringar på fickan och omsatte dem snarast i öl av den minsta storleken. I ett försök att få med mig ett fruntimmer hem blev jag bryskt avspisad av en galant dam. Hon var förmodligen lesbisk då hon uppvisade ett känslokallt yttre. Jag fick vackert gå och sätta mig hos Bosse Rulltårta. Han hade i alla fall den goda smaken att låna ut en hundring till en fattig broder. Fikret i baren spexade och sa att han serverade oss utspädd öl vilket rev ned rungande applåder från de som hängde i baren. Men tänk om han talade sanning...

Hur som helst så blev det en mycket lyckad kväll med många handskakningar och intressnat prat. Men Fikret blev lite besviken på mig att jag inte ens kunde beställa en öl på periska. Jag får väl gå hem och öva och plugga hans språk. Alla var där, God vän-chilenarna, Muhammed, WLadimir och många fler. Jag är i mitt esse när jag får gå på puben, det är där jag trivs bäst. Inte vill jag sitta ensam och supa, jag vill ha gott sällskap, ha någon att snacka strunt med. På bästa puben finns det alltid någon att slänga käft med och man behöver inte sitta ensam om man nu inte vill det. Sedan serverar de vrålgoda dagens lunch-rätter. Nu dröjer det tyvärr några dagar till nästa besök, men det ska nog gå bra att härda ut. Jag måste ju, då jag inga pengar har kvar. Hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny

I ett tafatt förök att köra ångesten på porten sysselsätter jag mig  med att skriva av mig, både på ett forum eller två och sedan här på bloggen. Det funkar faktiskt skapligt. Det kan inte mäta sig med benso, men nära på. Måendet är på botten och jag vill upp, upp, upp och hämta luft. Jag skulle kunna ringa till akutenheten (AE) och spilla bönrona som man säger på svengelska. Men jag törs inte än så länge. De brukar alltid lura upp mig till sjukhuset och sedan låser de in mig en månad och det vill jag inte ska hända. Fast, okej då, att vandra i korridorerna på psyket klarar jag av att göra i en månad och lite till. Men min ambition är att klara mig själv, man är ju stora killen. Har du som läser detta någon gång lidit av ångest är du/ni välkommen/välkomna att lämna en kommentar om hur ni tog kampen. Röster kan jag leva med och paranoia likaså. Men inte den djävulska ångesten. Ångest är ofarligt, det är bara att gå rakt igenom den brukar det heta. Det stämmer inte! Ihållande ångest ger i alla fall mig självmordstankar och -impulser. Jag har inte ens ro att ligga på sängen och då är det illa. Blir det ett samtal till AE trots allt senare ikväll? Kanske det, om nu inte ångesten hinner ha lagt sig innan timmen blir sen. Jag brukar ringa dem på nattkröken när inget annat har hjälpt. Men än så länge klarar jag mig skapligt, det är bara att skriva på.

MVH/Herr X