Vår vän Calum Stewart från norra Storbritannien ska gå på fotboll imorgon. Han beger sig till "Fester" Road för att se sitt Heart of Midlothian gästa Hibernian, av Calum kallade vermin. Calum går dit iklädd förra årets matchtröja, han har inte funnit ekonomiskt svängrum för att köpa en ny tröja i år. Han skriver i ett mail till mig att han kommer att ladda med shish-kebab och Irn-Bru på stan innan han tar bussen till fiendeland. innan matchen ska han även hinna med att ladda upp inför bataljen på en pub i närheten av arenan. Han är obotlig optimist och tror på en två noll-seger för sitt Hearts, Hibernian ligger sist i tabellen på samma poäng som Hearts, men med en match mindre spelad. En sexpoängsmatch då, skulle man kunna säga. Hearts spelar i Europa denna säsong och gör så med den äran, de har spelat två matcher och har två vinster. Det må se mörkt ut för dem i ligan så här tidigt på säsongen, men rätt vad det är så vänder det. Glorious Hearts.

MVH/Tjotta Olssons överman

Det har blivit att samla burkar de senaste dagarna. Men det går inget vidare. Igår fick jag bara ihop åtta kronor och idag sex. Det betyder att jag saknar 26 kronor för den minsta ölen på bästa puben God vän. Som det suger i tarmen, efter öl jag törstar. Mitt försörjningsstöd kommer jag inte långt med, om jag inte av någon konstig anledning skulle nöja mig med en helkväll i månaden. Jag vill ju gå på puben minsten gång i veckan. Med andra ord blir det inget pubhäng för mig ikväll, jag får vackert sitta hemma och glo. Det smärtar att tänka på mina polare när de sitter och myser på puben, medans jag sitter ensam och dricker vatten. Men ge mig några dagar med burkletande och tiggande på stan så får jag kanske ihop till en två, tre öl. Öl är mitt livselexir och att dricka dem i sällskap med nysvenskar är härligt. Hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny

Måendet är inte direkt optimalt och jag känner att jag måste skriva av mig. Jag upplever ännu en ångestfylld dag och känner att jag kommit till vägs ände. Det finns inget som skänker mig glädje i livet, hela min tillvaro är en enda grå sörja. Inte ens tanken på att jag har fyra starköl hemma livar upp, då är det illa. Jag skulle kunna dricka dem i rask takt och på så sätt få en minifylla, men nej. Jag knäar under livets börda och jag orkar inte med så mycket mer i dagsläget. Rösterna är på mig om att jag ska begå utvidgat självmord, det vill säga först ta andra personers liv och därefter mitt eget. Men det kommer jag inte att göra. Jag vil inte och jag orkar inte planera något fasansfullt. Jag gråter en skvätt och förbannar dagen jag föddes. Jag föddes i helvetet och hade gott kunnat stanna där, ty jag upplever helvetet på jorden. Lindring är dock bara ett telefonsamtal bort, jag pratar naturligtvis om akutenheten, AE. Men de är inga trollkarlar och -packor och kanske vill de att jag ska komma upp till dem för en månads inläggning. Det får inte ske, jag har TV-spel att spela. Men okej, det har jag knappt ro till ändå. Äh, jag kan lika gärna ta en månad på hispan. Jag är trött på att kämpa varje dag, en förändring måste till stånd. En radikal sådan.

MVH/HerrX