Vår vän Calum Stewart från norra Storbritannien ska gå på fotboll imorgon. Han beger sig till "Fester" Road för att se sitt Heart of Midlothian gästa Hibernian, av Calum kallade vermin. Calum går dit iklädd förra årets matchtröja, han har inte funnit ekonomiskt svängrum för att köpa en ny tröja i år. Han skriver i ett mail till mig att han kommer att ladda med shish-kebab och Irn-Bru på stan innan han tar bussen till fiendeland. innan matchen ska han även hinna med att ladda upp inför bataljen på en pub i närheten av arenan. Han är obotlig optimist och tror på en två noll-seger för sitt Hearts, Hibernian ligger sist i tabellen på samma poäng som Hearts, men med en match mindre spelad. En sexpoängsmatch då, skulle man kunna säga. Hearts spelar i Europa denna säsong och gör så med den äran, de har spelat två matcher och har två vinster. Det må se mörkt ut för dem i ligan så här tidigt på säsongen, men rätt vad det är så vänder det. Glorious Hearts.

MVH/Tjotta Olssons överman

Det har blivit att samla burkar de senaste dagarna. Men det går inget vidare. Igår fick jag bara ihop åtta kronor och idag sex. Det betyder att jag saknar 26 kronor för den minsta ölen på bästa puben God vän. Som det suger i tarmen, efter öl jag törstar. Mitt försörjningsstöd kommer jag inte långt med, om jag inte av någon konstig anledning skulle nöja mig med en helkväll i månaden. Jag vill ju gå på puben minsten gång i veckan. Med andra ord blir det inget pubhäng för mig ikväll, jag får vackert sitta hemma och glo. Det smärtar att tänka på mina polare när de sitter och myser på puben, medans jag sitter ensam och dricker vatten. Men ge mig några dagar med burkletande och tiggande på stan så får jag kanske ihop till en två, tre öl. Öl är mitt livselexir och att dricka dem i sällskap med nysvenskar är härligt. Hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny

Måendet är inte direkt optimalt och jag känner att jag måste skriva av mig. Jag upplever ännu en ångestfylld dag och känner att jag kommit till vägs ände. Det finns inget som skänker mig glädje i livet, hela min tillvaro är en enda grå sörja. Inte ens tanken på att jag har fyra starköl hemma livar upp, då är det illa. Jag skulle kunna dricka dem i rask takt och på så sätt få en minifylla, men nej. Jag knäar under livets börda och jag orkar inte med så mycket mer i dagsläget. Rösterna är på mig om att jag ska begå utvidgat självmord, det vill säga först ta andra personers liv och därefter mitt eget. Men det kommer jag inte att göra. Jag vil inte och jag orkar inte planera något fasansfullt. Jag gråter en skvätt och förbannar dagen jag föddes. Jag föddes i helvetet och hade gott kunnat stanna där, ty jag upplever helvetet på jorden. Lindring är dock bara ett telefonsamtal bort, jag pratar naturligtvis om akutenheten, AE. Men de är inga trollkarlar och -packor och kanske vill de att jag ska komma upp till dem för en månads inläggning. Det får inte ske, jag har TV-spel att spela. Men okej, det har jag knappt ro till ändå. Äh, jag kan lika gärna ta en månad på hispan. Jag är trött på att kämpa varje dag, en förändring måste till stånd. En radikal sådan.

MVH/HerrX

Nu har jag varit hemma i snart en timma, så det rus jag fick under dagen har klingat av. Dagen började med att jag och glada gänget var på plats utanför Systembolaget strax innan tio på morgonen. Skratten och heja-ropen haglade, vi var alla förväntansfulla. Själv köpte jag åtta burkar Norrlands djup på 6,8%, de gjorde jobbet, måste jag säga.Mannen med det illröda ansiktet köpte sig en flaska Marinella och Finske mannen valde fyra starköl att ha som komplement till handtvålen han hade i innerfickan.

Vi styrde kosan mot Höralsparken, klassisk mark där många är de som rullat hatt där. Vi tog plats på tre bänkar. Det gick åt för vi var så pass många på plats. Skulle man konversera med någon två bänkar bort fick man nästan skrika. Vi drack, vi drog rövarhistorier,vi skrattade. En härlig dag på bänken blev det. Det var med tunga steg jag gick hemåt sen eftermiddag. En efter en hade vi gått hem och kvar på plats fanns orakade Kenta och Mannen med det illröda ansiktet. Jag var tvungen att ha mig något att äta, så jag passade på att gå in på ICA och snatta en limpa bröd. Nu sitter jag hemma torrlagd, men det är inte hela världen, då jag snart går och lägger mig. Imorgon kör vi igen, grabbar. Hela gänget möts i Hörsalsparken.

MVH/Hasse Promille

Jag satte mig med en flaska punsch i favoritfåtöljen och telefonerade min gode vän Nils-Erik. Vi har alltid så intressanta diskussioner och idag var inget undantag. Vi avhanlade sossarnas avtryck på Sverige, UFO-frågan och mycket mer. Jag berättade att jag planerar en insändare där jag kräver mer resurser till färdtjänsten, vilken jag skickar till Motala Vadstena tidning. Helt appropå undrade Nils-Erik om jag och min lilla toka till fru var intresserade att hälsa på honom och hans fru och jag tackade ja på stående fot. Hon kommer att, med viss hjälp av min lilla fru, tillaga en delikat fetkams efter ett familjercept från Gävle i nordligaste Sverige. Middagsbjudningen äger rum imorgon och jag har redan bokat en tur med färdtjänsten. Det är alltid så intressant att besöka min väns hem där hans fru huserar i köket med den äran. Plocka fram dina vågade magasin, Nils-Erik, så tar jag med mig en hela punsch. Det ska bli skönt att lämna huset om så bara för några timmar. Serveras det dessutom god och vällagad mat blir betyget skyhögt. Bäva månde socialdemokratin, vi plockar fram hårdhandskarna.

MVH/Arg motalabo

Idag kände jag mig lite ensam, så jag ringde min gode vän herr Hörsel och bjöd in mig till honom. Han bjöd på ballerinakex och två koppar kaffe. Själv hade jag med mig ett sexpack folköl av vilka jag endast drack två. Det blev så få då jag inte var hos  honom så länge. Jag fick borsta av honom från ansamlat damm, sedan blev han människa igen. Vi snackade film, men han hörde för fasen inte vad jag sa, så jag fick skriva ned på ett papper vad jag ville ha sagt och hålla det framför hans tryne. Han har en lindrig utvecklingsstörning och är en man med modesta vanor och krav på livet. Vi tittade på TV, det var bordtennis-EM. Eftersom jag snabbt blev uttråkad reste jag på mig och gick hem. Kvar i TV-soffan blev Hörsel och jag skulle tro att han fortfarande sitter där. Nåja, det var festligt att ha någon att umgås med en stund. Jag bjöd dessutom hem mig till honom i jul, då vi båda skulle sitta ensamma. Tiden rusar fram och snart är vi där. Men kanske jag avlägger ett besök hos honom innan dess, vi får se. Tiden står stilla hos herr Hörsel, mannen som aldrig hittar på saker att göra.

MVH/Herr X

Det märks att hösten är här. Sjunkande temperaturer och mörkt ganska tidigt. Men om du tror att vi i glada gänget slopar parkbänken på grund av det tror du fel. Visst, det kunde gott vara 20 grader varmt, men nu bor vi i Sverige, så halva året kan vara ogynnsamt att sitta ute. Men man är ju vikingaättling och huttra av kyla är ingen ursäkt för att hålla sig hemma. Uppslutningen i parken var stor och det var med andakt jag öppnade och smakade av dagens första öl. Den smakade lika bra som den gjorde igår, fattas bara. Finske mannen växlade mellan handtvål och 3,5:or, han blev nekad att handla på Systembolaget. Men han kom snart i form och drog lite vitsar och försökte sig även på att sjunga finsk tango. Det gick väl sådär, men roligt var det.

Vidare skötte Mannen med det illröda ansiktet sin mage och gick in en bit i buskarna med byxorna nere så han fick långa rivmärken på skinkorna. Den synen hade jag dock klarat mig förutan. Annars hände inte så mycket, det var snarare vad som inte hände som var glädjande. Jag pratar nämligen om snuten, vilka höll sig borta idag. Det blev en mycket lyckad sittning och det blir minst en till innan veckan är över. Hela gänget träffas i Hörsalsparken.

MVH/Hasse Promille

Mitt mående bara försämras. Av någon anledning fick jag för mig att raka av mig mitt vildvuxna skägg igår kväll. Man vill ju se proper ut om man nu hamnar på akutenheten, det var nog därför jag rakade mig. Nåja, dagen är ny men ångesten är gammal. Gammal och illaluktande. Det blev att gå till sängs tidigt igår, jag hade ingen lust med något och det lutar åt att jag kommer i säng tidigt ikväll också. Klockan tio siktar jag in mig på. Då har jag bara knappa sex timmar att slå ihjäl. Full fart mot döden! Livet går i slow motion, jag står vid sidan av och betraktar folk och fä. Hur de lever, vad de gör. Jag, å andrasidan, befinner mig på mänsklighetens skuggsida med vad jag tycker är den värsta psykiska sjukdomen man kan råka ut för: paranoid schizofreni. Jag sitter i min inrökta lägenhet och bara glor för det mesta, finner ingen ork eller motivation till något. Fast jag har ju min pålitliga Stesolid att ta till när allt är becksvart. Jag har sparat en hel del doser,så jag skulle kunna köpa mig en hela brännvin och ta kanske ett gram Stesolid. Då vaknar man inte mer, man går och lägger sig och somnar in lugnt och fridfullt. Fast helst vill jag leva, men den dagliga kampen mot min sjukdom håller på att ta knäcken på mig. Jag får härda ut en minut i taget, men lätt är det då rakt inte. Hjälp...

MVH/Herr X