Det blev ett besök på glasbanken tidigare idag. Där köpte jag mig två flaskor prima punsch och sex starköl. Saken är den att min lilla toka till hustru behagat mig idag med rätt avancerad matlagning och äkta thailänsk fotmassage. Hon fick så klart smaka lite av min mat och hade henne uppe i huset ett tag innan jag tröttnade på henne och ledde henne varsamt ned i källaren. Punschen kommer att räcka länge, tänkte att jag lika gärna kunde köpa två flaskor när jag ändå var på plats på Systembolaget. Jag är ytterst försiktig med alkoholhaltiga drycker, men lite punsch måste jag få mig till livs varje dag. Starköl är det alkoholistvarning på, men jag kände för att verkligen unna mig av det goda. Nu sitter jag i favoritfåtöljen med fötterna upplagda på en fotpall och bara njuter. Alkohol sätter piff på vardagen.

MVH/Arg motalabo

Tjena på er, mina dammer och herrar. Jodå, igår blev det puben precis som planerat. Jag hade några hundringar på fickan och omsatte dem snarast i öl av den minsta storleken. I ett försök att få med mig ett fruntimmer hem blev jag bryskt avspisad av en galant dam. Hon var förmodligen lesbisk då hon uppvisade ett känslokallt yttre. Jag fick vackert gå och sätta mig hos Bosse Rulltårta. Han hade i alla fall den goda smaken att låna ut en hundring till en fattig broder. Fikret i baren spexade och sa att han serverade oss utspädd öl vilket rev ned rungande applåder från de som hängde i baren. Men tänk om han talade sanning...

Hur som helst så blev det en mycket lyckad kväll med många handskakningar och intressnat prat. Men Fikret blev lite besviken på mig att jag inte ens kunde beställa en öl på periska. Jag får väl gå hem och öva och plugga hans språk. Alla var där, God vän-chilenarna, Muhammed, WLadimir och många fler. Jag är i mitt esse när jag får gå på puben, det är där jag trivs bäst. Inte vill jag sitta ensam och supa, jag vill ha gott sällskap, ha någon att snacka strunt med. På bästa puben finns det alltid någon att slänga käft med och man behöver inte sitta ensam om man nu inte vill det. Sedan serverar de vrålgoda dagens lunch-rätter. Nu dröjer det tyvärr några dagar till nästa besök, men det ska nog gå bra att härda ut. Jag måste ju, då jag inga pengar har kvar. Hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny

I ett tafatt förök att köra ångesten på porten sysselsätter jag mig  med att skriva av mig, både på ett forum eller två och sedan här på bloggen. Det funkar faktiskt skapligt. Det kan inte mäta sig med benso, men nära på. Måendet är på botten och jag vill upp, upp, upp och hämta luft. Jag skulle kunna ringa till akutenheten (AE) och spilla bönrona som man säger på svengelska. Men jag törs inte än så länge. De brukar alltid lura upp mig till sjukhuset och sedan låser de in mig en månad och det vill jag inte ska hända. Fast, okej då, att vandra i korridorerna på psyket klarar jag av att göra i en månad och lite till. Men min ambition är att klara mig själv, man är ju stora killen. Har du som läser detta någon gång lidit av ångest är du/ni välkommen/välkomna att lämna en kommentar om hur ni tog kampen. Röster kan jag leva med och paranoia likaså. Men inte den djävulska ångesten. Ångest är ofarligt, det är bara att gå rakt igenom den brukar det heta. Det stämmer inte! Ihållande ångest ger i alla fall mig självmordstankar och -impulser. Jag har inte ens ro att ligga på sängen och då är det illa. Blir det ett samtal till AE trots allt senare ikväll? Kanske det, om nu inte ångesten hinner ha lagt sig innan timmen blir sen. Jag brukar ringa dem på nattkröken när inget annat har hjälpt. Men än så länge klarar jag mig skapligt, det är bara att skriva på.

MVH/Herr X

Nu är det över en vecka sedan jag sist var på bästa puben God vän och som jag saknar det stället. En plats där man möter folk från hela världen över ett glas öl eller två. Eller tre. Vem som helst är välkommen dit, bara man sköter sig och inte stökar. För gör man det blir man körd på porten av Fikret i baren. Dessutom kan han dela ut en smocka om så skulle krävas. Vi snackar killen som gjort en volta på Skenäs-anstalten. Jiddra inte med Fikret. Visst skulle jag kunna köpa systembolagsöl, men jag vill ha folk omkring mig när jag festar och God vän är det naturliga valet. Betänk att de säljer öl för låga 40 kronor glaset så förstår ni att man kommer långt med en femhundring. Men sådana astronomiska summor har jag sällan på fickan, man är ju ingen Moderatslyngel. Det blir ett besök på puben imorgon eller på fredag och jag ska höra med Bosse Rulltårta om han har lust att följa med. Hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny

X, gör inget överliat nu, som att hoppa av. Jag är på din sida ska du veta. Jag har kanske inte varit världens flitigaste deltagare på diverse projekt och utflykter, men lite har jag offrat för kampen. Jag minns de gånger vi varit i Vrinneviskogen och spanat. Smörgåsarna du bjöd på smakade förstklassigt och kaffet likaså. Du kan ju alltid avgå som ordförande fast ändå vara medlem. Låt inte konflikter ta ditt fokus för det nödvändiga arbetet. Kommer ingen på de planerade expeditionerna slipper du ta smällen, då du inget lagt ut på bröd och fika. Du kan vara med i bakgrunden och känner du dig lat kan du hoppa över en och annan jakt på utomjordingarna, andra kan träda in i ditt ställle. Mitt största intresse här i livet är brottning, men som god tvåa kommer UFO:arbetet. Slutar du får jag ta mig en funderare på hur jag ska göra med mitt engagemang.

MVH/Lennart K Lindström

Tyvärr har min ork att genomföra expeditioner sinat. Jag är trött på att breda smörgåsar och koka kaffe och så dyker ingen upp. Att leka UFO-jägare hemma vid datorn är enkelt och bekvämt, men någon närkontakt blir det inte frågan om, bara meningslöst fantiserande. Själv har jag verkligen brunnit fär saken, men nu har jag kommit till vägs ände. Betänk att jag fått ett flertal foton tittade på av UFO_sverige och dem har inte kunnat komma med förklaring till vad de föreställde. Jag har legat vid frontlinjen och hört aliens tunga andetag och dito fotsteg. Kom inte här och gnäll på mitt engagemang. Men medlemsskaran är hastigt krympande och jag ser inte att rörelsen har användning av mina tjänster. I Norrköping sups det, det är till att prioritera, minsann. Nu tackar jag för mig så får vi se vad som händer med UFO-Norrköping i framtiden. Sune, jag tycker mig ha gjort mig förtjänt av en medalj som tack för alla dessa år i din tjänst. Står och faller hela organisationen med mig? Det får framtiden utvisa.

MVH/Herr X

Min arma rygg spökar fortfarande. Har haft problem med den i snart två år och jag är rejält irriterad. Jag kan för fan inteens gå till mataffären utan problem. Sist jag handlade var i fredags och då gick jag nära på dubbelvikt på vägen hem. Jag skulle tro att det är skolios bakom mina besvär och har fått övningar jag ska göra av fysioterapeuten. Men de hjälper för i helvete inte. Jag är inte den som svär i onödan, men nu är jag upprörd och besviken. Ska man inte ens kunna köpa sig lite matvaror utan att behöva oroa sig för en marksyning? Imorgon måste jag ut, då jag tagit det sista av min mat. Klarar jag det, eller blir det katastrof?

MVH/Herr X

Nu sitter jag åter fast i senaste Zelda. Jag är vid Mount Lanayru och dess "dungeon". Har öppnat så jag kan vistas i fyra rum, men that's it. Går jag in till rummet till höger finns där en form av fackla som brinner. Det finns även en fackla som inte brinner, men att tända den låter sig inte göras. Jag har testat med flera så kallade ekon, monster (och saker) man besegrar lämnar efter sig ekon så att jag kan framakalla dem vid önskat tillfälle. Men det har inte hjälpt. Nu är jag på vippen att fuska, men det bär mig emot. Spelet riktar sig främst till barn, ska inte jag, en vuxen karl,klara av det då? Tydligen inte. Jag har kommit långt i spelet och har suttit fast tidigare, men kommit vidare. Kanske kommer jag på vad jag ska göra, men det är inte troligt. Spel ska vara underhållande, inte hjärtattack-framkallande svåra.

MVH/Herr X