Jag föll för frestelsen, jag har gått loss på mitt juldricka. i nuläget är jag inne på dagens tredje öl och har öppnat min flaska Jägermeister. Jag kommer inte att bli drängfull, men det är illa nog att dricka, även fast det är fredag. En annan har ju helg varje dag, men försöker att lägga band på mig trots allt. Inga snygga tjejer ringer på min dörr och frågar om könsumgänge, så jag får roa mig själv bäst jag kan. Det enda roliga jag vet är att spela TV-spel och dricka mig berusad, så torftigt är mitt liv. Är det så himla konstigt eller fel att jag ibland tar mig en fylla? Jag tycker inte det. Nu när alkoholhalten stigit en smula sedan jag började dricka tidigare under kvällen känner jag mig snacksalig och talträngd. Men det är en dålig idé att ringa folk i telefonlistan på mobilen man annars skyr som pesten, så den fällan går jag inte i. På sin höjd ringer jag Hasse Promille, honom är det lätt att snacka bort en 25, 30 minuter med. Jag känner mig nedstämd och ensam, jag törstar efter det goda samtalet. Jag får väl svepa i mig de tsista jag har och lägga mig och sova. I vaket tillstånd vet jag inte hur jag ska handskas med Gudagåvan kallad livet. Gråt en tår för mig, snälla.

MVH/Herr X

Jag har bara varit utskriven i fyra dygn och känner mig redo för en inläggning igen. Allt jag behöver göra för att det ska bli verklighet är att slå akutenhetens nummer på min telefon. Jag finner det svårt att framleva mitt liv som gravt störd schizofreniker och behöver vård och omsorg minst tre gånger om året. Inlagd tre månader om året och i frihet nio månader, det är så mitt liv ser ut. Men jag vill inte vara inlagd, jag vill stå på mina egna ben om än trådsmala och ej pallar för mycket trubbel. Kanske jag ska ansöka om gruppboende som vården vill, jag är öppen för förslag som kan förbättra min hälsa. Men helst vill jag sitta symptomfri vid datorn/TV:n och slappa när jag har oturen att vara vaken. Jag gråter hellre i en Rolls Royce än på en ranglig buss. Det är synd om mig, inte sant?

MVH/Herr X