Idag har jag suttit i Hörsalsparken med glada gänget. Min törst var stor och jag rådde bot på den med hela tio Norrlands djup, favoritölen. Jag har bytt från min gamla favorit Bellman då djupen är något starkare. Vädret var utmärkt och vi hade hela parken för oss själva. Vi började dricka av det vi handlat så fort vi satte ned ändalykterna, det fanns ingen tid att spilla. Snart nog började promillehalten hos oss alla stiga och med den lossnade munlädret. Finske mannen pratade finska med oss och de enda finska ord jag kan är kippis, tervä, yksi och kaksi. Men jag bad honom göra några moves, dansa lite tango för oss andra och det gjorde han med den äran. Hans uppvisning drog ned applådåskor från oss andra, det var festligt att skåda. Som vanligt hade Mannen med det illröda ansiktet en aktiv mage och tog hand om saken i några buskar en bit bort efter att vi bad honom gå undan och slippa ångorna från hans varma avföring. Alla mina öl gick åt och väl hemma upptäckte jag att jag endast hade två öl kvar. Nåja, det är därför jag har en kran vid namn Goran. Kanske träffas vi imorgon också, då tänker jag ta med mig en brännvinsflaska. Fyllecells-läge med andra ord. Denna sittning var en av de sista detta året och det har varit ett år i drickandets tecken. Det är alltid trevligt att umgås över lite stark dryck, hela gänget träffas i Hörsalsparken.

MVH/Hasse Promille

Det är lugnt och stilla i mitt huvud för en gångs skull. Inga röster, inga inplanterade tankar, inget knas alls. Det är stort och jag vill bygga vidare på det, få till en längre svit av bra mående. Men det kan skifta fort, rösterna kan komma tillbaka med full kraft när jag minst anar det. Det innnebär att jag inte har behövt ringa AE (akutenheten) på flera månader. Dem ska man inte störa i onödan, men jag har i alla fall vettet att ringa dem när jag är under isen. Vad ska jag göra med all tid? Jag behöver inte vara sängliggande som när jag mår lite sämre. Jo, jag festar loss på en Aladdin chokladask, den bruna. Har ätit upp hela första lagret i ett nafs och är sugen på mer. Det är viktigt att belöna sig med något vad det än kan tänkas vara. Om fem dagar är det en månad sedan jag blev utskriven och jag har gett mig den på att klara åtminstone tre månader innan jag behöver inneliggande vård. Jag behöver minst två inläggningar per år, men skjuter gärna på det. Det är ju i hemmet jag vill vara och det ensam i mitt lilla huvud. Mot nya tider, mot ytterligare tid i frihet.

MVH/Herr X