Ångesten har runnit av mig och sovit har jag gjort större delen av natten. Allt är under kontroll och att ringa akutenheten, AE, finns inte på kartan eller agendan. En annan är stora killen nu och står på egna ben. Mitt stora problem är istället ryggen. Till och från speceristen gick jag framåtlutad med stapplande steg. Fan också, när ska den bli bra? Som tur är är jag symptomfri och har inga röster, inte ens ett mummel i huvudet. Paranoia? Nej, det är lugnt på den fronten också. Budskap från TV:n? Nejdå. Jag borde jubla och dricka mig berusad för att fira, men vågade inte gå till Systembolaget med min krånglande rygg. Jag får fylla kistan med folköl i brist på annat. Imorgon hade jag tänkt att gå till mötesplatsen, men får jag känningar av min fördömda rygg får jag vända och gå hem igen. Nåja, det är morgondagens problem. Att få må bra psykiskt är stort, hur som helst.

MVH/Herr X