Här sitter jag ensam i min lya och våndas. Jag är nyutslåppt (för tre dagar sedan) från psyket och lämnad vind för våg. Men hur är det med mitt mående, har något förbättrats? Den enda skillnaden är att mina röster nästan är helt borta och att jag ej utgör någon fara för mig själv eller andra. Inte nära förestående i alla fall. Men jag skulle kunna vakna upp psykotisk imorgon bitti och vara tillbaka på ruta ett igen. Som medicin har jag främst Clozapine och den räknas som den starkaste antipsykotiska medicinen som står att fina. Visst gör den verkan på mig, men inte fullt ut. Jag håller nätt och jämt näsan över den stormiga vattenytan och skulle faktisktinte ha något emot en inläggning igen. Fast helst skulle jag vilja ha en samtalskontakt, någon att dela allt det mörka i mitt liv med. Men sådant har psykiatrin råd med, de tvångsvårdar en i en månad, sedan blir det en hästspark ut på gatan. Jag vill ha hjälp.

MVH/Herr X

Jag och en kompis var på restaurang Peking House tidigare under dagen. Det var ett tag sedan jag var där och jag blev inte negativt överraskad. Stället ernjuder bukfylla för 150 kronor per skalle om helgerna och något billigare på vardgar. Stället har funnits så länge jag kan minnas och tror det är samma ägare som det alltid varit. Riktiga kineser som serverar kinamat. Inte som med italiensk pizza som serveras av turkar. Kompisen och jag slafsade i oss maten i snabb takt och hans smackande ljud när han åt fick mig nästan att spy, men det redde ut sig. Naturligtvis fick jag stå för fiolerna då min kompis ständigt har dåligt med pengar. Nästa gång går jag ensam och äter, det blir billigast så. Men visst var det trevligt med sällskap. Chinese food FTW!

MVH/Herr X