Jag håller på att tappa fotfästet och falla ned i psykisk sjukdom igen. Det finns bara två mediciner som gör jobbet för mig och de är Temesta och Xanor. De får man väl bara som inlagd, skulle jag tro. I alla fall Temesta fick jag på PIVA, men tror bara en enda tablett. Snålisar! Visst, jag skulle kunna gå in i köket och ta några Stesloid ur mitt förråd, men förr eller senare tar de slut. Tårarna rinner och oron gnager på min kropp, vad göra? Jag hade fyra starköl att dricka och har fått i mig tre, detta utan minsta lilla lindring. Ett samtal till akutenheten, AE, skulle kunna lindra mitt dåliga mående, men bara tillfälligt. Jag behöver en bestående effekt och kommer osökt att tänka på lobotomi. Upp med virknålen i näsan och riv runt så botasjag permanent. Dock har jag informerats om att sådan behandling ej ges längre. Vad fasen, de bakom lobotomering fick ju Nobelpris. Jag får krama mig själv och sjunga mig en vaggvisa och hoppas på det bästa. Xanor, när förnuftet får råda.

MVH/Herr X

Att hata bandet KISS är legio bland den del av populasen som ser sig själva som finsmakare av musik. Visst, det är tuggummipop/-rock och ja, den är sönderkomersialiserad om man så vill. Men sitt ned och faktiskt ge bandeten chans. Det finns så mycket mer än "I was made for loving you". Den förekom på skivan "Dynasty" men det innebär inte att hela skivan låter likadant. Där finns guldkorn att upptäcka, inklusive en Rolling Stones-cover. KISS var big business men man måste uppskatta Paul Stanleys energi och Gene Simmons för han eldsprutande och derglandes blod. Ärligt talat så skulle jag kunna proppa en hel CD full med toppenlåtar som jag lovar att du åtminstone stampar takten till. Jag har varit ett KISS-fan sedan koltåldern och jag återvänder med jämna och frekventa mellanrum till bandet. "You wanted the best and you got the best. The hottest band in the world: KISS"

MVH/Herr X