Klockan tolv ska maten stå på bordet, det är en tradition jag inte tummar på. Därför ledde jag varsamt upp min lilla toka till fru till markplan för lite matlagning. Hon stekte två köttbitar, skalade och kokade potatis samt tillrättade en påssås. Snärtar på lår och skinka utdelades, men det var i förebyggande syfte. Resultatet av våra ansträngningar blev synnerligen lyckat och jag sa till frugan: "You good. Have half a potato." Dessutom fick hon en klick sås på potäten. Lita på att vi båda blev nöjda, lite teamwork kan lösa det mesta. Efter maten satte jag mig i favoritfåtöljen och la upp fötterna på fotpallen. Min lilla stolla fick ge mig en tvättäkta thailändsk fotmassage samtidigt som jag sörplade lite punsch. Det fanns egentligen ingen anledning att ha henne uppe i huset längre, men jag kände mig blödhjärtig och lät henne ta ett varv med dammvippan och, hör och häpna, framföra en dans som hon lärt sig där nere i sitt klibbiga helvetesland. När jag fick nog tog jag henne i armen och ledde ned henne i källaren där min lilla latmask tillbringar merparten av sin tid. Idag behagade hon mig och det så pass att jag ska bjuda henne på människomat imorgon också. Bra jobbat, Phain!

MVH/Arg motalabo

Nu känner jag äntligen av min Stesolid, men det krävdes en överdosering. Jag står på 20 milligram om dagen, men har tagit det dubbla idag. Tur att jag har sparat så mycket som jag gjort av den medicinen. Jag vill fortfarande ringa akutenheten, AE, men ska försöka härda ut timma efter timma och till slut hoppas jag bli trött så att jag lägger mig och sover bort resten av dagen utan att plocka upp telefonen. Tänk att jag måste ha alla de mediciner och doser jag är insatt på. Inte roligt, men vem fan har sagt att livet ska vara roligt? Det är inte det minsta roligt för mig, men med åtta Stesolid i kistan är det uthärdligt. Livet är ingen dans på rosor och jag tillbringar i snitt tre och en halv, till fyra månader bakom lås och bom årligen. Jag behandlas värre än en kriminell buse med ideliga LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) på mig. :(

MVH/Herr X

Jag känner mig ta mig tusan redo för psyket igen. Men det får inte ske, jag har ju bara varit utskriven sedan den 15:e augusti. Men jag är något av en kroniker och behöver bli inlagd två eller tre gånger per år. Detta oavsett medicinering. Det verkar som att vården börjar fatta detta, då inga förändringar gjordes i medicineringen efter min senaste vända på psyket. Som idag då, jag medicinerade med femton milligram Stesolid med marginell effekt. Vidare har jag kanske 650 milligram Clozapine, jag vet faktiskt inte, om dagen och det är den medicinen som jag måste förlita mig på i första hand. På grund av att den är den överlägset starkaste antipsykotiska medicinen som finns finns det inget utrymme för medicinändringar. Jag har stått på 700 milligram Clozapine, detta till trots blev jag inlagd ändå.

Som jag längtar efter att höra en kvinns mjuka och lena röst över telefonen. Verbalt vaggad till ro och förklingad ångest. Ett litet samtal, skadar det? Inte okynnesringer jag heller, jag har inte ringt AE på snart två månader. Men jag känner mig färdig för PIVA i mina mörkaste stunder, jag vill bli ompysslad. Fast någon ompyssling eller intensivvård är det ju inte tal om. Det blir ett par veckors inlåsning. Åh, jag vet inte vad jag ska göra.

MVH/Herr X

Sverige möter ikväll Azerbajdzjan i en fotbollslandskamp. Man är rankade som en C-nation, där A är de bästa lagen. Sverige kan halka ned i en sämre grupp, då skulle vi få tampas med storheter som Gibraltar. Övriga lag i Sveriges grupp är Estland och Slovakien. Svensk fotboll är inte vad den en gång var. Inte som i VM 1994, då spelare som Tomas Brolin, Kenneth Andersson och Henrik Larsson ingick i laget. Dagens landslag har jag lite dålig koll på, men att det består av dussinlirare vet jag dock. Jag tror på en jämn tillställning där Sverige gör matchens enda mål. Naturligtvis kommer jag att sitta klistrad vid TV:n, fotboll är ju faktiskt sporternas sport. Ingen vinst, ingen Jon Dahl Tomasson, då krävs nytt blod på förbundskaptensrollen. Sassa, brassa, mandelmassa!

MVH/Tjotta Olssons överman

Jag sitter inne med en tvåhundring. Den har jag tänkt att spendera på bästa puben God vän och det redan ikväll. Gissa om jag har gnetat och sparat, jag har inte varit på puben på aslänge nu. Men det råder jag bot på snarast. Dessutom ska jag hämta ut mitt försörjningsstöd hos soc imorgon, så det kanske blir puben två gånger denna vecka. Det ska bli så trevligt att träffa polarna igen efter en tids frånvaro. Muhammed, God vän-chilenarna och Fikret bland andra. Jag har råd med fem öl av minsta sorten, eller om jag köper fyra öl och bjuder någon donna på ett glas vin. På med finskjortan och iväg. Om två timmar går jag hemifrån, jag kan knappt bärga mig. Hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny