En god natts sömn gjorde susen, jag är på banan igen. Har redan varit till speceristen och inväntar mitt boendestöd. Jag vaknade innan klockan tio på morgonen och klev raskt ur sängen. Dagen har förflutit utan missöden och utan samtal till AE (akutenheten). Kanske blir det att smaka av ölen jag köpte igår, jag är sugen på en liten fylla. Allt är inte längre nattsvart hos mig, jag ser ljuset i slutet av tunneln, även fast det är långt borta. Jag känner mig snacksalig, ringer nog Hasse och hör vad han gör. Tänk jag som ville avsluta mitt liv igår, vad fort det kan svänga. Jag dricker läsk, äter jordnötter, slösurfar och lyssnar på musik. Jag mår toppen helt enkelt. Jag ska minnas gårdagen länge och framför allt hur jag tog mig vidare i livet. Allt är inte toppen, men närapå.

MVH/Herr X

Jag upplever en försämring i mitt mående. Inget lockar, inte ens dricka öl av vilket jag har fem burkar 7,2:or. Berusning är annars en mer eller mindre garant för förhöjt stämningsläge, men som sagt, det lockar inte. Då är det illa, då är botten nådd enligt mig. Jag har en kompis som gärna gnäller och han är på mig om att jag ska unna mig saker, men jag vet inte om det skulle hjälpa.

Han argumenterar som så att jag ju har pengar och därför kan köpa mängder av alkohol, snabbmat och TV-spel, mer än jag behöver för stunden. Men det är ju endast en mindre summa vilken jag gnetat ihop under flera års tid. Vad ska jag göra när den är slut då? Kompisen kanske föreslår bankrån som åtgärd. Han menar inget illa (hoppas jag), men mitt mående går inte att konsumera bort.

I stunder som denna har jag ett relativt stort behov att få prata av mig för att se om det hjälper. Jag talar naturligtvis om akutenheten, AE. De har hjälpt mig förr flera gånger, men jag är inte speciellt sugen på en månads tvångsvård uppe på psyket. Det är mer eller mindre ett fullt lagligt koncentrationsläger.

Jag får väl visa lite klippanischer, som man säger på norrköpingska. Rida ut det dåliga måendet. Skulle jag falla är det bara upp i sadeln igen och fortsätta rida. Bara...

MVH/Herr X

Ett vilt jubel bröt ut i Hörsalsparken idag. Det var Skäggiga mannen som kom och hälsade på, han kom direkt från fyllecellen. Han och Viggar'n hade varit på en bensinmack och handlat 3,5:or vilka de avnjöt nere på stan. Grisen var på tårna och körde fram sin radiobil till dem fast klockan endast var åtta på morgonen. De tvingade till sig Skäggiga mannens dyrbara öl och slog ut den på backen. Han blev så klart arg och skrek åt dem, varpå handbojorna åkte fram och han knölades in i baksätet på grisbilen. Speciellt Viggar'n blev glad att återse sin kamrat, men vi andra var också glada för hans skull. Det börjar bli tätt med besöken i fyllecellen för oss, men inte slutar vi att läska oss på öppen gata för en sådan struntsak. Jag var på bra humör och gav Skäggiga mannen en starköl så han skulle få bukt med darrningarna han har. Han fick även några slattar ur de andras ölburkar också, så gissa om han blev nöjd. Förra gången var det jag som hamnade i polisiärt förvar, nästa gång kan det bli vem som helst av oss. Men inte hänger vi läpp för det. Hela gänget samlas i Hörsalsparken.

MVH/Hasse Promille

Jag var på bushumör idag. Efter att lilla tokan till fru lagat middag åt mig bjöd jag henne på punsch. Jag hällde upp ett stort glas åt henne och sa: "You drink. Is good". Hon drack med viss tvekan och började hulka och fräsa. "Another glass. Very good" sa jag då. Sammanlagt fick hon i sig fyra stora glas punsch, men det var inte bortslösat, då jag fick mig ett gott skratt. Hon blev vinglig och hennes näsa rann och ögonen blev rödsprängda. Så kan det gå om man bjuder en djungelvilde på starkvaror. "Enogh. Now you sleep" blev min order till henne och jag tog tag i henne och ledde henne nedför källartrappen. "Me sick" klagade hon då. Jag sa till henne att kräkas i hennes bajshink. Nu är flaskan jag bjöd på nästan tom, men det var det värt. Och jag har två orörda flaskor till, så mig kommer det inte att gå någon nöd på. Jag har så jag klarar mig. Detta var ett trevligt litet experiment, får se om jag upprepar det imorgon.

MVH/Arg motalabo

Min fina pjäs till TV börjar  krångla, jag får bulta på den för att få bilden att sluta rulla. Vidare blir den fasligt varm efter kanske bara en kvarts tittande. Mer än 3000 kronor vill jag inte betala, jag vill inte bli pålurad det allra senaste, funktioner som jag aldrig kommer att använda mig av. Dock är jag redo att ta steget från svarttvitt till fyrfärgsbild. Tänk att se t ex en långfilm i färg, det vore något. Tydligen ska man kunna få in text på vissa apparater, tror det heter "textnings-TV" eller något liknande. Det är tveksamt om jag väljer det tillvalet, det låter som en gimmick för mig. Sedan är jag sugen på en fjärrkontrolloch sladden mellan den och TV:n måste vara  minst en meter lång. Då kan jag sitta i min fåtölj och byta kanal, det är smidigt. Det får bli en tur till elektriska butiken imorgon och kanske blir jag med en 28:tummare, det största jag tror erbjuds.

MVH/Arg motalabo

Tyvärr visade sig medborgarna i min stad vara riktiga snåljåpar. Jag har nämligen suttit på en prydnadskudde utanför ett av stadens varuhus. Jag satt där i ett par timmar och fick endast ihop 23 kronor. Det blir till en usel timlön, det räcker till en halv öl av minsta storleken på bästa puben God vän. Jag reste mig och gick vredgad därifrån, ska det gå till så här i en mångkulturell demokrati? Apropå mångkulturen traskade det förbi mörkisar med kaxig uppsyn och inte en enda av dem gav mig ens en spänn. Så dåligt. Tydligen är det så det går till i dagens Sverige, ett rike bestående av kallhamrade rövarkapitalister. Nu har jag 103 kronor på fickan och har därmed råd med två öl på puben, jag var inte helt barskrapad. Det blir nog en sväng till puben, kanske jag kan få dricka några öl på krita. Jag vill ju bara sitta därinne och bara njuta av ett par öl och god gemenskap. Ja, så får det bli. Hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny

Tyvärr uppvisar jag vissa symptom på min psykossjukdom. Det är främst röster jag hör, men även viss paranoia finnes. För att få bukt med paranoian exponerar jag mig för grannarna genom att vistas framför fönstren. Dock är det jobbigt att känna sig övervakad till exempel när jag surfar på nätet. Jag känner att alla ser vad jag surfar in på för sidor och det orsakar visst obehag. Apropå rösterna vet jag (än så länge) att de endast är mina tankar som kommer till mig i form av röster. Jag har därmed ett effektivt verktyg att handskas med dem. Jag gör en "reality-check" helt enkelt. Röster är aldrig på riktigt, det är bara min hjärna som är lite knas. När de klagar på mig och säger till mig att göra vissa, ibland farliga, saker försöker jag slå dövörat till och därefter tänka att jag inte bryr mig om vad de säger. De kan ösa alla invektiv de har i arsenalen över mig, jag VET att det bara är mina tankar. Dock får jag se upp om jag skulle försämras i mitt mående, då blir det att ringa akutenheten. Jag är endast måttligt sinnessjuk.

MVH/Herr X

Idag var jag en vända till glasbanken för inköp av lite Carlshamns Flaggpunsch. Det blev hela tre flaskor, så nu har jag så jag klarar mig ett bra tag. Jag är ingen vanemässig drickare, jag tar mig bara ett par glas efter måltiderna. Jag känner kreativiteten flöda när jag är salongsberusad och skriver då insändare till lokaltidningen eller botaniserar i min skivsamling. Dessutom kan jag ta mig ett par glas när jag klarat av något jobbigt, som att duscha frugan. Min alkoholkonsumtion är inget att prata om, nej, titta på hur de gör i Norrköping om ni vill se på riktiga suputer. Imorgon har jag tänkt att inhandla mazaränger och biskvier hos konditorn och de sköljer jag ned med min kära punsch. Att sätta guldkant på tillvaron känns lyxigt och jag gör det nästan varje dag. Vad vore livet utan punsch och bakverk?

MVH/Arg motalabo