Eftersom jag har diabetes kollas mina fötter lite då och då. Idag var det dags att göra något åt mina hiskeligt långa naglar. De, främst stortånaglarna, blir som tjocka klor, vilket gör det svårt för mig att klippa dem på egen hand. Damen som betjänade mig använde en tång, en sådan skulle jag vilja ha. Fast hon fick kämpa för att få ned min vänstra stortånagel till normallängd. Jag fick börja medatt sitta med fötterna i vatten med någon rengöringsvätska i, sedan gick hon loss på mina snuskiga naglar, för att avsluta med en slipmaskin, i brist på ett bättre ord. Ja, och så salva då. Kalaset kostade mig 250 kronor, det får jag drygt två fyllor för. Som tur var höll ryggen för promenaden dit och hem, med endast en paus enkel resa. Men gissa om jag var utpumpad efter denna pärs. Nu gäller det att hitta en kraftig tång på apoteket, det borde väl vara där man köper en sådan? Ack ja, vad man får bjuda till för att vara sjukvården till lags.

MVH/Herr X