Tja bah på er alla glada laxar. Idag har jag varit på bästa puben God vän och svirat. Jag drack minst fem öl där och lyckades även tråckla mig fram till spelmaskinerna där jag förlorade 80 kronor. Det var viss smolk i glädjbägaren, men inget allvarligt. Det är ju spännande att se om man vinner något. God vän-chilenarna abonnerar annars på maskinerna, det var klädsamt av dem att låta mig spela bort en slant. Jag bad bästa Fikret spela en skiva med country and western och det gjorde han. Annars är jag mest förtjust i dansbandsmusik, men lite Hank Williams sitter inte helt fel.

Med mig på puben var ingen mindre än min gode vän Bosse Rulltårta och tänk: jag lånade inte en enda spänn av honom. Han blev bra rund under fötterna, det var festligt att uppleva. Jag hade spenderbyxorna på och beställde in en skål jordnötter vilka vi slafsade i os på nolltid. Tyvärr hade jag inte råd att handla mat där, men jag hade ätit några ostmackor hemma, så mig gick det ingen nöd på. Men God väns plankstek är värd att döda för. Tyvärr var det tunnsått med fruntimmer, men man kan inte få allt här i världen.

Nu ska jag sova och drömma söta drömmar om pubhäng. Hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny

Tänk vad livet kan vända, både i positiv och negativ bemärkelse. Jag sitter och grubblar över min livssituation och hur den försämrats dramatsikt detta århundade. Jag minns mitt 90-tal, det var sista årtiondet jag var någorlunda normal. Jag lagade mycket mat, jag sprang i skogen, jag tränade på gym, jag pussade på flickor, jag spelade fotboll och jag åkte motorcykel. Idag har jag inget kvar av de sakerna, jag har mist allt. Tro fan att jag är bitter. Jag vill få en ändring till stånd, men orkar inte, jag har tappat initiativförmågan. Det ska tydligen vara så kallade negativa symptom enligt vården. Ja, psykvården har jag lärt känna utan och innan, med inläggningar två, tre gånger per år. Mat får jag i mig, men det är då färdigrätter, ofta mediokra sådana, fryskartonger. Det enda jag har kvar är aptit på sömn. Så skönt attt dra täcket överhuvudet och ligga i fosterställning på sängen. Nu blir jag gråtmild och tänker tilbaka på svunna tider. En tid när jag var frisk och hade hår på huvudet. Jag vill ha mitt liv åter.

MVH/Herr X

Det var himla trevligt att sitta med glada gänget i parken idag. Vilken park, kanske du undrar. Jo, Hörsalsparken. Jag hade med mig minimalt med öl, bara sex stycken. Det beror på att vi kanske blir konfronterade av snuten och att de är pigga på att förverka vår dryck. Jäkla fascistbeteende! Som tur var kom inga vakter eller snutar och störde, vi skötte oss med den äran på egen hand. Skäggiga mannen kissade i byxorna och Mannen med det illröda ansiktet bajsade i buskarna, precis som vanligt. Jag såg hur det ångade om Skäggiga mannens byxor när den kalla luften och hans urin kolliderade, det såg inte trevligt ut. Ingen av oss spårade ur, alla drack för fulla muggar och drog rövarhistorier för varandra. Finske mannen gav sig av rätt snart, han skulle snatta kött och sälja det billigt till en pizzeria, allt för att ha råd med den nödvändiga dosen alkohol. Jag satt kvar nån halvtimma efter att mina öl var uppdruckna och gick sedan åter till Osaen/Systembolaget för sex öl till. Det gick bra att handla ut, dyngrak på bara sex öl blir jag inte. Det återstår att se hur många öl jag har kvar imorgon bitti. Kanske blir det ett samtal till min kran, kanske härdar jag ut med minimal ranson. Det är morgondagens bekymmer. Hela gänget träffas i Hörsalsparken.

MVH/Hasse Promille