Härliga IFK, allas vårt kära Snoka, är vidare till utslagsmatcherna i Svenska supen, redo för kvartsfinal mot okänt motstånd. Laget har haft den fula ovanan att åka ut i gruppspelet eller slarva bort seger och avancemang senare i supen. Men i år ser det bra ut med en tränare som redan satt sin prägel på spelet både med och utan boll. GAIS avfärdades på fiendemark i Götet bakom flötet och segern var stabil och ohotat. Man vann med tre noll, vann sin grupp och tog klivet till en kvartsfinal. Laget ser spännande ut även fast man inte gjort några direkta stjärnvärvningar. Man har definitivt en trupp som borgar för en placering på den övre halvan av tabellen när säsongen ska summeras i höst. "Härliga IFK, klubben med go!"

MVH/Tjotta Olssons överman

Idag fick lilla tokan tlil fru laga middag åt mig. Det vankades en köttbit, kokt potatis och pulversås. Jag vaktade henne som en hök när hon stod vid spisen och tillredde denna festmåltid. "Potato soft, enough" var jag tvungen att säga åt henne efter att ha testat den med min potatissticka. Nåja, det var bara ett mindre bakslag, men lita på att jag snärtade till tokan över låren.

Hon dukade bordet och la upp maten på en tallrik. Men ni är ju två i hushållet, kanske du tänker. Var var frugans tallrik? Hon fick ingen. Däremot fick hon en hel potatis själv, doppad i brunsås. jag kan inte annat än skratta åt henne, då hon formligen vräker i sig när det vankas människomat. Hon är smärt och så vill jag behålla henne, det är därför jag är noga med att inte övergöda henne.

Behöver jag påpeka att jag blev mätt? En rejäl köttbit är mat för en karl, det. Jag ledde ned lilla snärtan i källaren och gick sedan till barskåpet och tog fram en hela punsch av vilken jag avnjutit flera glas i skrivande stund. Allt som fattas är bakelser, men huvudsaken är att jag är mätt och har fått mig lite starkt till livs. Livet som husets herre är förrtäffligt dagar som denna.

MVH/Arg motalabo