I ett tafatt förök att köra ångesten på porten sysselsätter jag mig  med att skriva av mig, både på ett forum eller två och sedan här på bloggen. Det funkar faktiskt skapligt. Det kan inte mäta sig med benso, men nära på. Måendet är på botten och jag vill upp, upp, upp och hämta luft. Jag skulle kunna ringa till akutenheten (AE) och spilla bönrona som man säger på svengelska. Men jag törs inte än så länge. De brukar alltid lura upp mig till sjukhuset och sedan låser de in mig en månad och det vill jag inte ska hända. Fast, okej då, att vandra i korridorerna på psyket klarar jag av att göra i en månad och lite till. Men min ambition är att klara mig själv, man är ju stora killen. Har du som läser detta någon gång lidit av ångest är du/ni välkommen/välkomna att lämna en kommentar om hur ni tog kampen. Röster kan jag leva med och paranoia likaså. Men inte den djävulska ångesten. Ångest är ofarligt, det är bara att gå rakt igenom den brukar det heta. Det stämmer inte! Ihållande ångest ger i alla fall mig självmordstankar och -impulser. Jag har inte ens ro att ligga på sängen och då är det illa. Blir det ett samtal till AE trots allt senare ikväll? Kanske det, om nu inte ångesten hinner ha lagt sig innan timmen blir sen. Jag brukar ringa dem på nattkröken när inget annat har hjälpt. Men än så länge klarar jag mig skapligt, det är bara att skriva på.

MVH/Herr X

Nu är det över en vecka sedan jag sist var på bästa puben God vän och som jag saknar det stället. En plats där man möter folk från hela världen över ett glas öl eller två. Eller tre. Vem som helst är välkommen dit, bara man sköter sig och inte stökar. För gör man det blir man körd på porten av Fikret i baren. Dessutom kan han dela ut en smocka om så skulle krävas. Vi snackar killen som gjort en volta på Skenäs-anstalten. Jiddra inte med Fikret. Visst skulle jag kunna köpa systembolagsöl, men jag vill ha folk omkring mig när jag festar och God vän är det naturliga valet. Betänk att de säljer öl för låga 40 kronor glaset så förstår ni att man kommer långt med en femhundring. Men sådana astronomiska summor har jag sällan på fickan, man är ju ingen Moderatslyngel. Det blir ett besök på puben imorgon eller på fredag och jag ska höra med Bosse Rulltårta om han har lust att följa med. Hela världen möts på God vän.

MVH/Ronny

X, gör inget överliat nu, som att hoppa av. Jag är på din sida ska du veta. Jag har kanske inte varit världens flitigaste deltagare på diverse projekt och utflykter, men lite har jag offrat för kampen. Jag minns de gånger vi varit i Vrinneviskogen och spanat. Smörgåsarna du bjöd på smakade förstklassigt och kaffet likaså. Du kan ju alltid avgå som ordförande fast ändå vara medlem. Låt inte konflikter ta ditt fokus för det nödvändiga arbetet. Kommer ingen på de planerade expeditionerna slipper du ta smällen, då du inget lagt ut på bröd och fika. Du kan vara med i bakgrunden och känner du dig lat kan du hoppa över en och annan jakt på utomjordingarna, andra kan träda in i ditt ställle. Mitt största intresse här i livet är brottning, men som god tvåa kommer UFO:arbetet. Slutar du får jag ta mig en funderare på hur jag ska göra med mitt engagemang.

MVH/Lennart K Lindström

Tyvärr har min ork att genomföra expeditioner sinat. Jag är trött på att breda smörgåsar och koka kaffe och så dyker ingen upp. Att leka UFO-jägare hemma vid datorn är enkelt och bekvämt, men någon närkontakt blir det inte frågan om, bara meningslöst fantiserande. Själv har jag verkligen brunnit fär saken, men nu har jag kommit till vägs ände. Betänk att jag fått ett flertal foton tittade på av UFO_sverige och dem har inte kunnat komma med förklaring till vad de föreställde. Jag har legat vid frontlinjen och hört aliens tunga andetag och dito fotsteg. Kom inte här och gnäll på mitt engagemang. Men medlemsskaran är hastigt krympande och jag ser inte att rörelsen har användning av mina tjänster. I Norrköping sups det, det är till att prioritera, minsann. Nu tackar jag för mig så får vi se vad som händer med UFO-Norrköping i framtiden. Sune, jag tycker mig ha gjort mig förtjänt av en medalj som tack för alla dessa år i din tjänst. Står och faller hela organisationen med mig? Det får framtiden utvisa.

MVH/Herr X

Min arma rygg spökar fortfarande. Har haft problem med den i snart två år och jag är rejält irriterad. Jag kan för fan inteens gå till mataffären utan problem. Sist jag handlade var i fredags och då gick jag nära på dubbelvikt på vägen hem. Jag skulle tro att det är skolios bakom mina besvär och har fått övningar jag ska göra av fysioterapeuten. Men de hjälper för i helvete inte. Jag är inte den som svär i onödan, men nu är jag upprörd och besviken. Ska man inte ens kunna köpa sig lite matvaror utan att behöva oroa sig för en marksyning? Imorgon måste jag ut, då jag tagit det sista av min mat. Klarar jag det, eller blir det katastrof?

MVH/Herr X

Nu sitter jag åter fast i senaste Zelda. Jag är vid Mount Lanayru och dess "dungeon". Har öppnat så jag kan vistas i fyra rum, men that's it. Går jag in till rummet till höger finns där en form av fackla som brinner. Det finns även en fackla som inte brinner, men att tända den låter sig inte göras. Jag har testat med flera så kallade ekon, monster (och saker) man besegrar lämnar efter sig ekon så att jag kan framakalla dem vid önskat tillfälle. Men det har inte hjälpt. Nu är jag på vippen att fuska, men det bär mig emot. Spelet riktar sig främst till barn, ska inte jag, en vuxen karl,klara av det då? Tydligen inte. Jag har kommit långt i spelet och har suttit fast tidigare, men kommit vidare. Kanske kommer jag på vad jag ska göra, men det är inte troligt. Spel ska vara underhållande, inte hjärtattack-framkallande svåra.

MVH/Herr X

Igår hade jag två killar på besök hemma hos mig. Vi är gamla bekanta och har varit på varandra förut, men det förtog inte glädjen. Som vanligt mjukstartade vi med ett par drinkar var och en stark film av Gerd Fistulator. Vi kelade lite i soffan och när filmen var slut fick jag sängkammarblicken av killarna. Helt plösligt grabbade en av dem tag i mina armar medans den andre tillfredsställde sig själv. Jag kontrade med en dubbel-Nelson och så låg vägen till mitt sovrum öppen. Vi brottades som aldrig förr och efter kanke tjugofem minuter var vi utpumpade. Jag klev ur sängen och blandade oss varsin avskedsdrink. Så härligt som jag hade det igår var det länge sedan jag hade. Gossarna jag hade hemma kan verkligen sina saker och de lämnade mig helt tillfredsställd. Ett stort tack till RFSL som förmedlade kontakten och ett lika stort tack till grabbarna. Detta måste vi göra om, inte sant?

MVH/Lennart K Lindström

Nu har jag stökat undan lilla frugan, hon ligger och trynar på sin utomordentligt sköna madrass nere i källaren och jag har hela huset för mig själv. Innan jag ledasgade henne ner i källaren hade hon fått laga enklare mat till mig, pulvermos och korv. Hon förtjänar att vila då maten var god och väl tillagad. Nu så har jag korkat upp, jag dricker lite punsch i favoritfåtöljen och speiar jazz på grammofonen. Det är så här livet ska vara, någon som kan laga mat åt en och med mycket egentid. I kakväg har jag två potatisbakelser, det får räcka för idag. Jag planerar att gå en sväng till konditorn imorgon och riktigt unna mig mazaränger och biskvier. Snart är det dags för dagens samtal till min gode vän Nils-Erik, det livar alltid upp stämningen. Jag har det allt bra, jag lever livet till fullo.

MVH/Arg motalabo