Jag skriver av mig, jag "gnäller av" mig. Det är särdeles tungt att bära på psykossjukdom och vara tungt medicinerad. Varje dag är en kamp för överlevnad. Inte dygnets alla timmar, men de flesta. Ibland kopplar jag bort tankarna om mitt eländiga liv genom att spela TV-spel eller porrsurfa och det funkar, men bara för stunden.

Jag har nu medicinerat med bland annat Clozapine och Stesolid och jag hoppas på viss lindring inom cirka en timma. Det tar ett tag för medicinerna att hinna verka i min kropp.

Tänk att jag fram till i början av 2000-talet hade ett välfungerande liv. Jag arbetade, sprang i skogen, åkte motorcykel, styrketränade och lagade mat. Nu har jag tappat allt det jag en gång hade.

Att sitta och uggla om nätterna är jag bra på. Dagarna försöker jag bara att sova bort, jag har just inget uppe att göra. Som tur är har jag fått kontakt med en olycksbroder med schizofreni i botten och vi samtalar ett par timmar om dagen, skulle jag tro. Helt ensam är jag inte, men återigen, det lindrar bara för stunden, dessa samtal.

Jag är sugen på att ringa akutenheten, men vad ska de göra? Be mig komma dit för att det ska beslutas om inläggning eller inte? Inlagd vill jag inte bli, inte minst för att jag försöker hjälpa mina föräldrar kanske fem dagar i veckan. Med mig inlagd, hur ska de få mat och få sina sopor slängda? Jag får förlita mig på att min syster ställer upp för dem, men hon arbetar och har egen familj, så det kanske inte går att lösa.

Hade jag haft en pistol hade jag blåst skallen av mig för länge sedan. Jag lever, men mycket mer är det inte. Tro fasen att döden känns lockande.

MVH/Herr X

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag pratade med en bekant idag när jag satt i Hörsalsparken och njöt av några öl. Han hade suttit vid Stortorget och snuten var där inte bara en gång utan två. Snutarna hällde ut all öppnad dryck, dessa dyra droppar rann i rännilar på marken. De beor...

Snart är det den femte juni och äääntligen dags för lanseringen av Nintendos nya konsol Switch 2. Som jag har väntat, som jag har trånat efter den. Nu är den snart här och det känns stort. Jag brukar beställa inte bara film och musik från Gin*a, utan...

Idag var jag helt förstörd när jag vaknade och klockan var redan ett på eftermiddagen. Jag orkade inte ur sängen, så jag missade tisdagens umgänge i parken över några öl. Det har inte blivit mer än två folköl druckna idag, så gissa om min törst komer...

Nu är jag hemma, ute i friheten igen, efter exakt en månads vårdtid. Det blev som vanligt att flyttas runt avdelningarna. Som vanligt avverkade jag PIVA, avdelning 28 och avdelning 26. Vissa patienter var långliggare vilka jag kände igen från novembe...

Nu är jag hemma i min lilla lägenhet efter snart fyra veckor på dårhuset. Än är jag inte utskriven, men blir det på måndag då läkaren frågade om jag ville vara kvar på frivllig basis. Fri från tvångsvård vill jag bara hem, finner ingen mening med att...