Idag är det sex dagar jag slutade med de alldeles, alldeles ljuvliga cigaretterna. Som jag saknar dem. Oj, oj, oj... Men jag kämpar på och vill nå och slå mitt rekord på nästan fem månader utan ett bloss. Det kryper kroppen på mig och jag är darrhänt. Begäret sitter djupt inne i mig och försvinner kanske aldrig. Jag växlar mellan snus och vanliga tuggumin. Nu får jag väl en skopa ovett av Sune (arg motalabo) då han starkt ogillar tuggandet av tuggummi. Men det är bättre än att röka i alla fall. Sitter med en snus inne och förösker att tänka på annat än att röka hela tiden. Hade mamma sopat till mig efter varje tjuvrökt cigarett hade jag kanske varit helt rökfri resten av mitt liv, men jag svarade dåligt på misshandel av mig som barn. Nä, det är bara hårt jobb som gäller. Ge fasen i att tända de där fördömda ciggen och visa en gnutta styrka. Just nu är jag rökfri, men hur ska det gå under helgen och de dagar som kommer efter den?

MVH/Herr X

Nu är det drygt fyra dygn sedan jag senast rökte, jag har hoppat på tåget mot ett hälsosammare liv och har inga planer på att gå av. Röksuget finns hela tiden där i bakgrunden och skvalpar, men det kan jag leva med. Just nu tuggar jag tuggummi och dricker folköl och det funkar, det håller begäret stången. Jag är medveten om att om jag askulle bli inlagd igen så återupptar jag rökandet, men det kommer att dröja. Kanske dagen jag börjar igen aldrig kommer och jag har rökt färdigt för gott. Det hoppas jag på.

MVH/Herr X

Nu är lilla frugan och jag hemma efter en heldag hos min vän Nils-Erik med fru. Värdparet bjöd oss på prima mat, medisterkorv, sås, potatis och grönsaker. Det var festligt att se stolliga lilla frugan sleva i sig maten med glupande aptit. Efter maten fick fruntimmerna gå in i köket och lämna oss vivörer i herrummet. Äntligen lite kvalitetstid! Vi spisade musik, drack alkohol, rökte cigarrer och bara njöt. Vilken tur jag har att ha en kamrat som Nils-Erik, det är svårt att ha tråkigt i hans sällskap. Alla sagor måste få dock få ett slut, så även denna. Stolliga lilla Phain och jag tog oss en droska hem och nu sitter jag vid datorn och bara slappar. Om din fru tar med sig råvaror hem till oss kan ni få bli mina middagsgäster. Jag har inte hjärta att bjuda er på min frus vidbrända skulor, det hoppas jag ni förstår och accepterar. Nåja, nu får jag klara mig på min frus illa tillagade mat och längtar tills nästa gång vi ses. Njutning är A och O för mig.

MVH/Arg motalabo

Idag var det en sådan dag; En dag jag inte kände för något eller hade någon ork. Jag har alltså inte varit utanför dörren idag. Det började illa med boendestöd redan halv nio på morgonen och jag fick köra personalen på porten snart nog för att sedan lägga mig i sängen igen. Nu är jag uppe för andra gången idag, men umgås med planer att gå och lägga mig snart igen. Det är bara att dra i sig duktigt med mediciiner så blir jag trött på nytt. Jag vänder blad och tar mig an torsdagen. Bättre lycka imorgon?

MVH/Herr X

Det blev att ta tre tabletter Stesolid under kvällen. Kände att jag behövde det efter att mitt mående försämrats under dagen. Nu sitter jag och känner mig rätt go' i kroppen och dricker Coca-Cola. Jag har inga planer på att ringa psykakuten, jag ska strax gå och knyta mig. Imorgon väntar mitt fördömda boendestöd och jag måste lägga mig snart så jag inte är som en zombie när de (han) ringer på dörren. Visst är det tråkigt att vara beroende av medicin för att överleva, men det finns inget jag kan göra åt saken. Utan piller blir jag galen, spritt språngande galen. Nej, nu går jag och lägger mig så får vi höras en annan dag. Kanske redan imorgon. God natt med er alla.

MVH/Herr X

Finns det någon sköning därute som vill komma hem till mig på lite brottning? Av med kläderna och gå loss på varandra som aldrig förr. Det är några veckor sedan jag brottades sist och önskar åtgärda det snarast med att gå i clinch med en adonis ny för mig. Du behöver inte boka någon tid, det är bara att plinga på min dörr så står jag där med snorren i givakt redo att ta för mig av din kropp. Jag är en mycket rutinerad brottare och vet hur man skänker njutning åt en annan karl, lita på det. Baby, take a chance on me, will you? Puss, puss!

MVH/Lennart K Lindström

Min gode vän Nils-Erik med fru har bjudit in mig och min fnoskiga lilla snärta till sitt hem för en matbit och trivsamt umgänge. Klart jag napppade, det är alltid skönt att komma hemifrån en stund. Det är oklart vad det vankas för mat, men jag hoppas på något godare än falukorv eller fiskpinnar som jag annars lever på. Med mig till min vapendragare tar jag en flaska punsch och ett paket punschrullar så får vi se om han har något starkt att bjussa på. Han brukar ha lite whisky hemma, så det hoppas jag på. Jag tar på mig min gå-bort-stass, greppar käppen och ger mig iväg. Trevligt.

MVH/Arg motalabo

Nu känner jag mig nere och ur gängorna. Inte så underligt, då jag inte har åstadkommit ett skvatt i mitt liv förutom dumheter. Jag har alltid varit en udda jäkel och det tycks bara bli värre och värre med den saken. Någon slags diagnos har jag säkert, men tror inte att jag har schizofreni som vården påstår. Vården och jag är ett kapitel för sig och de brukar tvångsvårda mig flera gånger om året. Det är jag bra på, att halka in på psyket för en tids inlåsning.

Min ungdom är förbi och de glada dagarna likaså. Nu sitter jag i min lilla ostädade tvåa och torkar bort en tår ur ögonvrån. Jag fick aldrig någon av de tjejer jag dejtade. Jag sökte hela tiden efter något bättre men Hon fanns bara i fantasin och nu är det försent att göra något åt det. Jag kommer att dö som ungkarl.

Jag lever med mörka tankar även fast jag sagt till vården att jag inga har. Det känns tryggt att veta att jag kan få ett slut på allt bara jag vill och beslutar mig för det. Vad fan, jag gör ju inget om dagarna, jag har helg konstant, men det är inte så roligt som det kanske låter. Dagarna tickar förbi utan att jag får en endaste liten sak uträttad, jag blir bara äldre och konstigare.

I stunder som denna känns det tryggt att kunna ringa psykiatrins akutenhet och gråta ut. Det behöver inte sluta med inläggning, det kan räcka med att samtala med ett proffs på mående. Men jag vill inte ringa, jag vill klara mig själv. Jag har bara varit utskriven i fyra dagar och det vore knäckande med en volta till så snart inpå den förra.

Fram till sent 90:tal hade jag ett bra liv och gissa om jag drömmer mig tillbaka till de glada dagarna. Nu väntar jag bara på liemannen och han får gärna skynda sig på.

MVH/Herr X