Tyvärr har min ork att genomföra expeditioner sinat. Jag är trött på att breda smörgåsar och koka kaffe och så dyker ingen upp. Att leka UFO-jägare hemma vid datorn är enkelt och bekvämt, men någon närkontakt blir det inte frågan om, bara meningslöst fantiserande. Själv har jag verkligen brunnit fär saken, men nu har jag kommit till vägs ände. Betänk att jag fått ett flertal foton tittade på av UFO_sverige och dem har inte kunnat komma med förklaring till vad de föreställde. Jag har legat vid frontlinjen och hört aliens tunga andetag och dito fotsteg. Kom inte här och gnäll på mitt engagemang. Men medlemsskaran är hastigt krympande och jag ser inte att rörelsen har användning av mina tjänster. I Norrköping sups det, det är till att prioritera, minsann. Nu tackar jag för mig så får vi se vad som händer med UFO-Norrköping i framtiden. Sune, jag tycker mig ha gjort mig förtjänt av en medalj som tack för alla dessa år i din tjänst. Står och faller hela organisationen med mig? Det får framtiden utvisa.

MVH/Herr X

Min arma rygg spökar fortfarande. Har haft problem med den i snart två år och jag är rejält irriterad. Jag kan för fan inteens gå till mataffären utan problem. Sist jag handlade var i fredags och då gick jag nära på dubbelvikt på vägen hem. Jag skulle tro att det är skolios bakom mina besvär och har fått övningar jag ska göra av fysioterapeuten. Men de hjälper för i helvete inte. Jag är inte den som svär i onödan, men nu är jag upprörd och besviken. Ska man inte ens kunna köpa sig lite matvaror utan att behöva oroa sig för en marksyning? Imorgon måste jag ut, då jag tagit det sista av min mat. Klarar jag det, eller blir det katastrof?

MVH/Herr X

Nu sitter jag åter fast i senaste Zelda. Jag är vid Mount Lanayru och dess "dungeon". Har öppnat så jag kan vistas i fyra rum, men that's it. Går jag in till rummet till höger finns där en form av fackla som brinner. Det finns även en fackla som inte brinner, men att tända den låter sig inte göras. Jag har testat med flera så kallade ekon, monster (och saker) man besegrar lämnar efter sig ekon så att jag kan framakalla dem vid önskat tillfälle. Men det har inte hjälpt. Nu är jag på vippen att fuska, men det bär mig emot. Spelet riktar sig främst till barn, ska inte jag, en vuxen karl,klara av det då? Tydligen inte. Jag har kommit långt i spelet och har suttit fast tidigare, men kommit vidare. Kanske kommer jag på vad jag ska göra, men det är inte troligt. Spel ska vara underhållande, inte hjärtattack-framkallande svåra.

MVH/Herr X

Igår hade jag två killar på besök hemma hos mig. Vi är gamla bekanta och har varit på varandra förut, men det förtog inte glädjen. Som vanligt mjukstartade vi med ett par drinkar var och en stark film av Gerd Fistulator. Vi kelade lite i soffan och när filmen var slut fick jag sängkammarblicken av killarna. Helt plösligt grabbade en av dem tag i mina armar medans den andre tillfredsställde sig själv. Jag kontrade med en dubbel-Nelson och så låg vägen till mitt sovrum öppen. Vi brottades som aldrig förr och efter kanke tjugofem minuter var vi utpumpade. Jag klev ur sängen och blandade oss varsin avskedsdrink. Så härligt som jag hade det igår var det länge sedan jag hade. Gossarna jag hade hemma kan verkligen sina saker och de lämnade mig helt tillfredsställd. Ett stort tack till RFSL som förmedlade kontakten och ett lika stort tack till grabbarna. Detta måste vi göra om, inte sant?

MVH/Lennart K Lindström

Nu har jag stökat undan lilla frugan, hon ligger och trynar på sin utomordentligt sköna madrass nere i källaren och jag har hela huset för mig själv. Innan jag ledasgade henne ner i källaren hade hon fått laga enklare mat till mig, pulvermos och korv. Hon förtjänar att vila då maten var god och väl tillagad. Nu så har jag korkat upp, jag dricker lite punsch i favoritfåtöljen och speiar jazz på grammofonen. Det är så här livet ska vara, någon som kan laga mat åt en och med mycket egentid. I kakväg har jag två potatisbakelser, det får räcka för idag. Jag planerar att gå en sväng till konditorn imorgon och riktigt unna mig mazaränger och biskvier. Snart är det dags för dagens samtal till min gode vän Nils-Erik, det livar alltid upp stämningen. Jag har det allt bra, jag lever livet till fullo.

MVH/Arg motalabo

Här sitter jag och förbannar mitt öde. Jag känner mig ensam och övergiven. Det skulle vara bra med lite schwung i vardagen, komma igång med något. Jag tänker matlagning, det är en förträfflig hobbby. Men jag har ingen ork, eller som vården säger: jag saknar en startknapp. Förmdligen är det de negativa symptomen som har mig i sitt garn, för jag har svårt för att inte bara skratta, utan även gråta. Några tårar för min eländiga belägenhet vore annars på sin plats. Kom inte och säg "ryck upp dig", min sjukdom funkar inte på det viset. I stunder som denna saknar jag en kvinna. Någon att bli omhändertagen av. Tyvärr vågar jag mig knappt utanför dörren, då blir det inte lätt att hitta någon. Livet går vidare, folk lever sina liv till fullo och här sitter jag och nöter byxbak. Jag vill också vara med och leva livet.

MVH/Herr X

Visst är jag redo för nätdejting. Att hitta en tjej när man är förtidspensionär är inte det lättaste. Hur hitta någon när man tappat alla vänner utom kanske en som skulle kunnat para ihop mig med någon pingla. Hur göra när man lider av relativt svår paranoia? Hur göra när man inte har något att komma med som arbete och karriär? Hur göra när ens sociala liv går på tomgång? Jo, man nätdejtar. Min profil ska innehålla mumma för kvinnsen. Bland annat är jag stridspilot och tycker om matlagning, promenader i skogen och barn. Nåja, allt är inte hittepå, min farbror var stridspliot och matlagning tycker jag faktiskt är kul. Fundera på att ta en bild av Brad Pitt som visningsbild, han är populär bland kvinnfolket av någon underlig anledning. Vad jag kan koma med är att jag är rätt snäll ändå och att jag är 100% monogam. Men min profil behöver en wow-känsla och den jag inte om jag inte får ljuga och skarva lite. Jag tycker banne mig att jag gjort mig förtjänt av en jänta.

MVH/Herr X

Jag har åter fastnat i "The legend of Zelda: Echoes of wisdom". Har tagit mig till bossen i den senaste "dungeon" jag kommit till. En jättepindel möter jag. Ska jag koncentrera mig på bossen eller lägga mer krut på att besegra de små spinlarna han spottar ur sig? Den gyllene medelvägen kanske är grejen. Spopa till några små spindlar så jag kan få fältet fritt att attackera monstret. Men han har fyra punkter i slutet av sina ben och jag måste låsa målet på dem, men tror min handkontroll är dålig, för skärmen bara växlar jag melllan olika target-punkter även fast jag tycker att jag håller in knappen ordentligt. Jag antar att det är jag som är ddarrhänt ochdet rimmar illa med framgångar i spelandet. När jag tar bossen ska jag banne mig fira med ett bloss, det är jag värd. När, inte om.

MVH/Herr X