Min granne, mångårig polisspion, bor där han bor av en enda anledning: Att övervaka mig och rapportera mina förehavanden till säkerhetspolisen. Han har tillgång till den senaste tekniken och använder den fullt ut. Han har borrat hål i väggarna och fört in mikrofoner och kameror, pyttesmå tingestar, som lurar bakom tapeten. Vidare har han med försvarsmaktens hjälp införskaffat diverse strålkanoner, så att han kan se exakt hur jag rör mig i lägenheten.Med hjälp av aluminiumfolie kan jag komma undan till viss mån, men det räcker inte. Jag funderar på att skaffa mig proffsig utrustning, något som stör både ljud och bild från att skickas till honom. Denna utrustning är dyr, vilket gör att jag känner mig tvingad att ödmjukast be om donationer. Skicka in valfri summa till postgironummer 652827-7, så hjälper ni sveriges farligaste dissident en bit på vägen.Jag kämpar för Er, kära läsare. Jag kämpar mot polisstaten Sverige. Jag kämpar för ett fritt och alltigenom demokratiskt samhälle. Hoppa på tåget du också och anslut dig till min kamp.

Jag har alltid känt att jag vill ge mig hän åt religionen och all dess härlighet. Jag vill ha något att tro på, som så många andra. Det är bara det att ingen av de befintliga religionerna passar mig fullt ut. Det finns bitar här och där i alla religioner som tilltalar mig, men mer är det inte.Jag har alltid känt mig utvald av Gud och vet att han har storslagna planer för mig. Jag har varit en sökare hela livet, men aldrig träffat rätt. Plötsligt slog det mig dock; Jag är här på jorden för att starta en helt ny religion. Den tar det bästa från befintliga religioner och bakar samman det till en enhet, till något helt nytt och något som kan locka massorna. Låt mig presentera Futurismen...Att bli medlem kommer att bli möjligt för den löjligt låga månadskostnaden på 300 kronor, eller så löser man ett helårs medlemskap för 3000 SEK.Jag ska bygga en klatschig hemsida och kommer även att lägga ut ljudfiler där jag håller tal och predikar. Detta kan inte gå fel.Så fort min nya religion är färdigsnickrad och hemsidan är klar, kommer jag att låta höra talas om mig. Håll ögonen öppna här på Käftsmällen efter nyheter om min storslagna religion.

Till min stora förvåning ringde telefonen hemma hos mig för någon timma sedan. Min thailändska fru som numera heter Veronica skyndade sig för att svara.Det var självaste ägaren av denna blogg som blivit alldeles till sig av min berättelse om Lizmut.Visst kan jag berätta mera om mina möten med Lizmut. Men jag kan dock inte berätta allt med tanke på att statsmakten dammsuger nätet på information.Mitt första möte med Lizmut inträffade 1964, på hösten. Det var vid Stensjöns västra strand. Ungefär där Pettersson i tolvan har sin sommarstuga numera.Jag var då alltså ute mitt i natten på spaning efter besökare från andra världar. För att göra en lång historia kort så träffade jag då alltså rymdmannen Lizmut. Han talade med en konstig brytning. Han var från planeten Venus och hade kommit till jorden för att varna oss för Sovjetunionen. Med sig hade han en naken rödhårig kvinna. Denna kvinna tog min hand och förde den mot sitt kön. Vaginasekretet rann mellan mina fingrar. Just då började Lizmut att tala med mig. Men nog om detta nu. Jag återkommer med berättelser från mina möten med Lizmut. Vi skulle komma att träffas regelbundet ända tills början av 1986 då Lizmut menade att hans uppdrag var avslutat på jorden.På återläsande.

Många är de ädla kämpar som slagits för de goda krafterna här i världen och vägrat ta ett endaste steg tillbaka. En av dessa män (med undantag av Hanna Reitsch var och är de alla just män) var Otto Skorzeny.Herr Skorzeny föddes 1908 i Wien, Österrike och upplevde en storslagen militär karriär, långt bortom hans fromma önskemål. Han utvecklades till en fullfjädrad hjälte, bland annat räddade han livet på Ill Ducce, Benito Mussolini i Italien 1943. Hans slutliga rang inom SS blev Standartenführer, en titel han bar med stolthet intill slutet. Otto Skorzeny avled i stillhet 1975, långt efter att det sinnessjuka andra världskriget slutade.

Insänt av Sune Pettersson, arg Motalabo.Under påskaftonen anordnade jag, min thailändska husflicka, Bertil Karlsson på Metallvägen, Helmut Bergmeister på Rävstigen och Karl-Erik Pettersson från Agneshögsvägen en UFO-afton. Människor hade bjudits in till en föreläsning med kaffe som hölls hemma hos mig. Vi hade affischerat på bland annat Konsum. Dessvärre dök ingen upp, möjligen pga att det var Påskafton.Under kvällen begav vi oss ut i samlad tropp för att spana efter UFO:n. Och vi blev inte besvikna. Inte mindre än fyra obeservationer gjordes.Efter uträttat förvärv vad det så dags för en avslutande fikastund med eftersnack (eller debriefing som amerikanerna säger).Dagen till ära togs en utomjordisk artefakt fram som jag normalt har förvarad i bankfack. Rymdvanten du ser på bilden nedan mottogs av mig av en rymdman vid Stensjöns strand en kulen höstnatt år 1964 . Rymdmannen kallade sig Lizmut och talade illa om kommunismen. Han varnade mig även för någon som han kallade Pallmé. Först något decennium senare insåg jag att han avsåg Palme.Varsågod och var en av de få som har fått beskådat Lizmuts rymdvante.

Jag är nybörjare när det kommer till bloggning, däremot är jag gammal i gården när det gäller thrash-, speed- och deathmetal. Något annat som ligger mig varmt om hjärtat är tonårsflickor och deras fasta kroppar. Jag kan bara inte se mig mätt på dem, liksom jag aldrig kan få nog av dödsmetall i stereon.Många därute skulle nog falla för frestelsen att kalla mig satanist och djävulsdyrkare. Inget kunde vara mer fel. Jag har ett öppet sinne och vet mycket väl vad satanstroende tror och hoppas på, likaväl som jag vet vad så kallade kristna vurmar för. Båda dessa trosinriktningar är förkastliga. Jag själv ser mig som agnostiker, även då jag favoriserar Satan och hans ädla anhang.Unga, härliga kvinnokroppar är internationellt gångbara och tilltalar människor från alla trosinriktningar (tros-...hö-hö). Så sluta käbbla och låt oss alla enas under en och samma paroll; Det som är vackert att se på KAN inte vara fel eller syndigt. Halleluja!

Alla subkulturer är per definition subversiva och osunda. Det spelar ingen roll om du är punkare, raggare eller hårdrockare. Att tillhöra en subkultur innebär att frivilligt snöpa sig själv, att av egen vilja placera sig i ett trångt fack, där bara stereotyper får plats.Vi har skribenter här som åker jänkare och gärna tar en sup ibland, men icke att dessa skulle bekänna sig till "raggarkulturen". Vi har även några hang-arounds som lyssnar på "death metal" och "black metal", regelrätta djävulsdyrkare. De ser våldsamt dumma ut i kängor, långt hår och vitsminkade ansikten. Vadfalls? Smink är för kvinnor!Sådan dynga betackar vi oss för. De kan dricka hur mycket grisblod som helst och välta hur många gravstenar de vill; Här skriver de inte. Fy f*n för liknande träskmänniskor och deras -ismer. På Käftsmällen får endast normala och sunda personer plats, ingen plats bereds åt sinnesslöa ynklingar. Så det så!

En sk hårdrockare som har funnits inom bekantskapskretsen i ett par år har tackat nej till att skriva för bloggen.Låtom oss kalla den presumtive skribenten för Andreas. Då Andreas som både har filosofiska tankar och åsikter om hur tonårsflickor skall tuktas blev tillfrågad var svaret nej.Vi beklagar detta.Glas påsk. Eller vi bör kanske säga Happy Pesach!