Låt oss fira att det imorgon är 102 år sedan Hubert Persson, sveriges första fotbollsproffs, föddes. Hubert föddes en råkall höstdag 1905 i Röda Stan i Norrköping. Han var son till snickaren Herman Persson och Alva Persson, textilarbetare. Skolgången blev det inte mycket bevänt med, då han som 13-åring började arbeta som springchas åt den lokala sillstryparen.

Det var under de få rasterna som unge herr Hubert briljerade med att jonglera med frukter och dricksmynt på diverse halsbrytande sätt. Arbetskamraterna såg storögt på.

"Pojken klackade en riksdaler rätt upp i luften och ned i skjortfickan. Detta mer än fyrtio år innan en annan bollbohem kallad Nacka gjorde detsamma", sade en av Huberts arbetskamrater till NTÖD i en intervju på 60-talet.

Snart gick ryktet i Norrköping att där fanns en extrem bolltalang, som gjorde lite som han ville med fotbollen. Fotbollsklubbarna i staden (IK Sleipner och IFK Norrköping) kom att slåss om honom. Det skulle dröja ända till 1923 innan han skrev på och det blev Kamraterna som fick hans namnteckning. Vid det laget var han redan mer känd under sitt smeknamn, än dopnamnet. "Klacken" Persson var född.

Klacken spelade fem säsonger för sitt IFK och gjorde smått otroliga 106 mål. Sin målhunger till trots, arbetade han stenhårt även defensivt och var en mycket omtyckt lagkamrat. Tyvärr kom skriverierna om honom ofta att handla om hans besök på diverse ölstugor i staden. När det inte var match eller träning, gillade Klacken att dricka öl och han fick så ett ultimatum av Kamraterna; Låt bli ölen, eller så sparkar vi dig!

Här skulle historien om Hubert Persson kunna ha slutat, men så fick IFK Norrköping ett telefonsamtal. Det var italienska klubben Milans mäktiga president Salvatore DiLuca och han erbjöd sig att köpa Klacken. Det blev en snabb affär och bara några veckor senare, sommaren 1928, debuterade han i den röd-svarta tröjan. Det blev en omedelbar succé, Klacken gjorde två mål i debuten, och han togs emot med öppna armar av hänförda italienare.

Sammanlagt spelade Klacken i nästan fyra år för Milan och han bokfördes för 70 mål. Tyvärr tilltog hans drickande under italienåren och 1933 sade klubben upp hans kontrakt. Klacken flyttade tillbaka till Sverige och slutade med fotbollen tillfälligtvis. Han kom aldrig tillbaka till elitfotbollen, däremot gjorde han flera säsonger för mindre klubbar. Något han behöll under alla aktiva år var bollkänslan och glimten i ögat. Klacken förblev ett aktat namn fram till sin död 1950 och hans position som en av landets främsta fotbollsspelare genom tiderna är orubbad.

 

norrköpingsbo

24 oktober 2007 19:05

Av någon konstig anledning så glömmer jag ibland bort honom,men jag håller med han var en av dom bästa!!!

 

Arne Grevholt

30 augusti 2011 19:04

Hejsan
Förstår ingenting av detta. Har forskat om svensk fotbollshistoria i snart 30 år och aldrig stött på någon "Klacken" Persson. Ringde idag till IFK Norrköping och dom är lika frågande...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu njuter jag av några vax via datorn, hårdrock på Youtube. De flesta skivor jag har ligger uppe där så jag behöver inte nöta på dem eller leta efter en specifik skiva i röran här hemma. Jag började dagen med ett par Motörhead-skivor och lyssnar just...

Efter en veckas gnetande har jag fått ihop 120 kronor. Jag har letat burkar, jag har tiggt utanför varuhusen, jag har levt på nudlar. Pengarna jag sitter på räcker till hela två öl av den största sorten på bästa puben God vän. Nu kan man ju sitta på ...

Detta är jag, er Sune Andersson vid tangentbordet. Jag sitter i min finaste rökrock och dricker lite punsch och röker cigariller som det anstår en doyen. Idag har jag haft fullt upp med tvagning av vimsiga lilla frugan och inköp hos speceristen. Där ...

Det blev en sittning i Hörsalsparken med glada gänget. Hade med mig sex starköl och alla gick åt. Där var Viggar'n, Mannen med det illröda ansiktet, Mannen med militärkepsen, Finske mannen och några till. Vi hade det så trevligt. Men jag blev hungrig...

Jag har ägnat kvällen åt en ishockeytävling mellan Tyskland och lilla Sverige. Jag var rädd för att motståndet skulle vara massivt och kanske övermäktigt Sverige, men där fick jag fel. Man vann med klara sex ett, ett måls marginal bättre än mot polac...