Som psykossjuk är det vanligt att höra röster. Jag själv gör det till och från och störs en del av det. Värst är det när rösterna blir befallande och kräver olika saker och handlingar. Det kan handla om att helt utan anledning gå över gatan, att bege sig till en viss plats, eller att låta högerfoten vara först ned för trappan. Mycket irriterande.

Jag har även haft aggressiva röster, som har befallit mig att i självförsvar beväpna mig. Jag hamnade då på PIVA (Psykiatriska intensivvårdsavdelningen) några dagar, tills det hela gick över.

Nu vet jag varför jag får imperativa röster. Jag lider av tvångstankar och detta tankemönster återkommer i mina rösthallucinationer. Eftersom jag är funtad på detta vis är det bara naturligt att det återkommer i form av befallande röster.

Jag vill avslutningsvis påpeka att jag aldrig skulle kunna skada någon, oavsett vad dessa fördömda röster mässar om. Jag lovar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som så många gånger förr har jag inte gjort ett skvatt idag. Jag har inte varit utanför dörren, jag har inte lagat mat, jag har inte pratat i telefonen. Jag har bara suttit och glott på TV förrutom att mikra en frysrätt, en sådan där eländig kartong....

Mitt liv i celibat är över, jag är redo att brottas igen. Min stjärt har återhämtat sig och den törstar efter grova objekt. Ni skulle bara veta hur mycket man kan tänja ut ringmuskeln, den sväljer min största analplugg, även fast jag får börja lite f...

Nu har det dragit ihop sig till ännu en farofylld expedition, detta i mörka storskogen Vrinneviskogen. Antalet deltagare måste bli minst tre annnars ställer jag in hela evenemanget. Med oss tar vi med smörgåsar att kalasa på och nybryggt kaffe att dr...

Uj, vad sugen jag är på snabbmat. Pizza, kebabrulle, kebabtallrik, hamburgare och korv med mos... Jag tänker råda bot på suget imorgon då jag kommer att gå till Systembolaget och ta McDonald's på vägen hem. Frågan är bara hur min ömmande rygg behandl...

Idag är det nio dagar sedan jag blev utskriven från dårhuset. Livet rullar på om än i maklig takt. Jag är numera helt röstfri och tror inte längre att TV:n talar till mig. Paranoian finns väl lite kvar av, men bara lite och ibland, ingen just nu i al...