Är ju mer eller mindre uppvuxen med hårdrock, fast i perioder lyssnar jag väldigt sällan på det faktiskt. En annan fastnade ju tidigt för Kiss, men jag tror inte de avsiktligt spelade just hårdrock. Enligt min åsikt har de bara gjort två bra skivor i just den genren, nämligen "Creatures of the night" och "Lick it up", men de är å andra sidan väldigt bra. Min mamma hade en del med Led Zeppelin och visst, de har gjort en del bra låtar, men ofta tycker jag att de blir aningen pretensiösa.

Högst upp på min lista tronar Slayer. Ni får förlåta mig, men jag tycker faktiskt så. Den första skivan jag köpte med dem var "Hell awaits", sedan fick jag tag i debutskivan, vars namn jag har glömt. Helt okej musik, men deras bästa alster kom året efter andra fullängdaren. Jag talar naturligtvis om "Reign in blood". Att låta tonarmen falla ned på vaxet och höra de första tonerna komma ur högtalaren var magiskt. Hela skivan är som en fet käftsmäll, gasen i botten från början till slut. Jag återkommer till den ofta, trots att det gått runt 25 år sedan den släpptes. Jag köpte bara en till skiva med dem, så mycket av deras musik är jag inte bekant med, men jag tvivlar på att dem skulle ha kunnat överträffa sig själva. Kan man bli beroende av ett mästerverk? Självklart.

Vad gör hon idag, denna valkyria, denna gudinna? Jag har inte sett henne på kanske åtta år. I början efter att vi sade adjö var det kämpigt när jag insåg att vi förmodligen aldrig skulle bli ett par igen. Jag försökte göra vad jag kunde, jag vill påstå att jag var både romantisk och öppen för hennes behov och önskemål, men det hjälpte inte.

Ibland ögnar jag igenom tidningen för att se om hon träffat någon ny och fått barn med honom, men hitills har jag inte sett något. Fast ärligt talat, efter så många år borde jag släppa allt, men det är så svårt.

Nu är det sällan jag tänker på henne, men ibland kommer hon till mig i drömmarna. Hon kommer förmodligen alltid ha en plats i mig, oavsett tidens gång och eventuellt nya romantiska bekantskaper. En så stor kärlek kan aldrig riktigt dö. Jag vårdar minnet av vår tid tillsammans.