Detta är en dagsgammal text skapad av Herr X under ett skov. Vänligen reta honom inte.

Tiden är inne för mitt nya parti SOS, Samlingen för Oberoende Seloter. Där finns platser i styrelsen för er som är intresserade. Jag behöver en presstalesman. Du kommer att ha kontakt med media och kan bland annat läggas ut på text-tv eller citeras i dagstidningar.

Jag har täta kontakter med "Hoi polloi-our choice" i utlandet och de vårdar jag ömt. Därför behövs en internationell sekreterare. Det kan bli du. Sedan behöver posten som vice partiledare tillsättas, men då måste du vara durkdriven, ingen latmask. Jag tar på mig ansvaret att utse den personen.

"Mer av allt", det är partiets motto. Hur låter det i dina öron? Jag har omvänt flera kommunister, de har efter predikande gett upp tanken på klasskamp. Varför inbördes strider som kommunism alltid leder till? Vi måste dra åt samma håll. Med Er hjälp ska vi skaka om makten och själva ta plats i riksdagen. Folk skrattade åt socialdemokratin när den var i sin linda. Det går att förändra. Kom ombord du också.

Jisses, redan lördag. En dag avverkad och bara två kvar innan jobbet. Jag önskar få ut maximalt av min lediga tid och det betyder att jag redan gått loss på flaskan. Jag är redan lullig och ska bli dyngrak inom några timmar. Vad annars ska man göra när man är ledig? Skål och välkommen, säger jag till fyllan.

Nu är skithögarna tillbaka i mitt huvud. Jeff, Daniel och demonen slåss om min uppmärksamhet. Bara för att jag glömde medicinen ett par dagar ska jag straffas, verkar det som. Sjukvården säger att jag har schizofreni, men jag vet bättre. Det är ett fult spel från sossarna, jag ska krossas för att jag uttalade mig negativt om Palme när det begav sig. Jag ska försöka supa bort rösterna och fungerar inte det är det jag som beger mig ned på stan och predikar regimkritik för alla festprissar. Så här får det inte gå till.

Har ni hört den förut? Fredag och dags att gå loss på flarran. Varenda jävel skulle ha sin hutt just idag, amatörer som fått lön och investerar i en påse godsaker. Fy fan för att trängas med svettiga kreatur till människor. Jag köade säkert i en kvart innan jag kunde vandra ut med både whisky och öl. Som stamkund borde jag få tillträde till en exklusiv snabbkassa. Glöm att jag går på krogen idag, det blir råsupande på hemmaplan. Sedan kan resten av befolkningen trängas och svettas bäst de vill. Jag tarvar viss promillehalt för att fungera fullt ut. En annan suktar efter ruset och det måste inträda varje dag. Varje dag!

Min granne är ett mods, men det har inte hindrat mig eller satt käppar i hjulet för mina handlingar. Jag har dragit upp persiennerna i vardagsrummet. Jag tänkte att det fick bära eller brista och hitills har det burit. Inte hjälper heller persiennerna mot dödsstrålar eller kidnappningar av aliens, det vet till och med jag. Jag vill kunna slappna av i mitt eget hem och jag är en god bit på väg. Kanske blir jag sådan att jag vågar heja när annan hyresgäst och jag möts i trappan. Det hoppas jag på. Mitt hem är min borg, helt enkelt. Jag vill utöka min "zon" och fungera även på stadens gator och jag har klarat av första steget. Jag ser framtiden an med tillförsikt. Så länge regimen inte önskar plåga mig kan jag faktiskt uppskatta livet. Det gör jag nu, säger X och tar en klunk Dr Pepper. Skål!

Nu har Säpo mixtrat med mina ögon. Jag har gåvan att kunna se in i framtiden och den skulle jag vilja dra nytta av, främst genom spel. Dock har det kommit Säpo och Omnicron till vetskap om min formidabla förmåga. De har då vidtagit mått och steg för att behålla mig på samhällets botten. Money changes everything, som en artist "skaldade".

Med ett par mille i ryggen kan jag sponsra grupper, gäng och partier. Jag kan även trycka upp propaganda, där jag hänger ut sossarna. Detta parti är fortsatt skadligt, även fast världens farligaste man Palme varit död sedan årtionden. Makten/regimen har gett mig starr och härnäst står hörseln på tur. Blir jag dövblind ska jag slå allt och alla med käppen. Känner att jag närmar mig oundvikliga handikapp. Lita på att jag blir "vresiga gubben"! En prima käpp kan spräcka en socialistskalle, dennes träkonstruktion till trots. Bulta och slå! Ja och så var det det här med spel... Den röda tråden bör följas. Jag kan inte längre tippa, då jag har fått så dålig syn. Inget spel = ingen kosing. Gerillakrig utan pängar? Nä, just det...

"The album after the last one", så heter skivan jag aldrig trodde skulle släppas (av naturliga skäl). Nu är den här och det betyder att man får räkna med att skratta sönder ett och annat revben. Olga är evigt ung, han är lika sprallig nu som på 70-talet. Utan att ha lyssnat på skivan skriker jag i Ditt öra: Köööp!

Hej på er, kära läsare. Sitter och dricker kaffe i min ensamhet. När jag tog min morgonpromenad hörde jag en röst som sade "Inatt kommer vi", klart och tydligt i mitt huvud. Det var en uppmaning på telepatisk väg.

Nå, jag har varit med förr, så jag vet vad som bör göras. Jag tar med mig min kamera och styr stegen mot Vidbäckskogen strax utanför staden. Väl där tänker jag sitta på pass hela natten.

Jag har inte fotat ett UFO på ett tag och längtar efter nästa chans. Kanske kommer den nu inatt. Motala har haft sin beskärda del av mystiska fenomen och kanske är det dags igen. Fångar jag något lägger jag upp bilderna här.

MVH/Vän av ordning