Min granne är ett mods, men det har inte hindrat mig eller satt käppar i hjulet för mina handlingar. Jag har dragit upp persiennerna i vardagsrummet. Jag tänkte att det fick bära eller brista och hitills har det burit. Inte hjälper heller persiennerna mot dödsstrålar eller kidnappningar av aliens, det vet till och med jag. Jag vill kunna slappna av i mitt eget hem och jag är en god bit på väg. Kanske blir jag sådan att jag vågar heja när annan hyresgäst och jag möts i trappan. Det hoppas jag på. Mitt hem är min borg, helt enkelt. Jag vill utöka min "zon" och fungera även på stadens gator och jag har klarat av första steget. Jag ser framtiden an med tillförsikt. Så länge regimen inte önskar plåga mig kan jag faktiskt uppskatta livet. Det gör jag nu, säger X och tar en klunk Dr Pepper. Skål!