"Höj armen i vinkel, här vankas det finkel". Att sjunga om att supa ned sig är helt okej, att uttrycka regimkritiska åsikter något helt annat. En godtrogen grek gjorde segerhälsning efter ett mål och stängs av på livstid från fotbollsssparkandet. Det är till att vara handlingskraftiga, era förbannade lakejer.

Att vurma för Stalin eller vara rå kapitalist är inte bara bra för karriären, det uppmuntras. Acceptabla målgester är att dansa och fjanta sig, att uttrycka pro-vita åsikter slås ned skoningslöst. Visst var denna grekiska atlet naiv, men att förstöra hans liv på grund av en gest är drakoniskt. Det jäser både här och där och snart exploderar det. I eldstormen må borgare och kommunister brännas till aska, då de saknar människovärde. Ni kanske kan bidra till potatisskörden med gödslet som blir av er. Då kan jag både äta mig mätt och göra prima rusdryck av primörerna. Kanske har PK-tomtar ett visst värde.

Jag har ansetts som svårt sjuk, jag har varit inlåst. Promenader fram och tillbaka, fram och tillbaka i korridoren. Konversationer med andar, hukande mot prickskyttar och annat som uppfattats som konstigt. Detta hör till dåtiden, nu är jag fullt frisk och smider storartade planer. Frågan är inte om, utan när jag blir ledare för Sverige. Då ska jag se till att dagens politiker hängs i närmaste träd och dela ut medaljer till andra regimkritiker. Med min hjärna fri från intrång kan jag fokusera på mitt viktiga arbete utan störningar. Rensa gatorna, här kommer jag. Allt åt alla, mer av allt, dessa är slagorden.