Jag har beslutat mig för att köpa en ny televisionsapparat, då min gamla gick sönder för en tid sedan. Jag nöjer mig inte med billigt krafs, jag är villig att lägga ut 2000 på ett nytt monstrum. Den förra var på fjorton tum, men nu vill jag ha något större, kanske i trakterna kring 20 tum. Vidare vill jag ha färgåtergivning, något min nu trasiga TV inte hade kapacitet till. Jag har ju varit hemma hos Nilssons på Lindengatan och de har ju verkligen en förträfflig apparat. Jag får väl traska ned på byn och kolla in utbudet i elektronikaffären. Med mig tar jag stora plånboken.

Sune Andersson

Fy fan, vad gött. Våren är här och jag kan äntligen svida om och leva raggarlivet fullt ut. Jag plockade fram min trogna jeansjacka med vördnad och hängde in min skönt slitna skinnpaj för säsongen. Jeansjackan och jag har hängt ihop sedan åttiotalets första hälft och vi har varit med om mycket kul tillsammans. Groggar och öl har hällts på den, men den har alltid stått pall.

Naturligtvis är den utsmyckad med nitar i överflöd. Vidare pryds ryggen av sydstatsflaggan och jag har massor med märken påsydda (av Sirppa). När jag sakta vandrar längs Drottninggatan får jag många beundrande och ibland avundsjuka blickar. Här kommer det en raggare och ingen liten plutt.

Vi som kör jänkare behöver bara vänta åtta dar, sedan ska vi skrämma pensionärer och barnfamiljer. Jag snackar naturligtvis om raggarkortegen nästa onsdag. Jag ska vara passagerare medan Roffe kör och förhoppningsvis har vi fruntimmer i baksätet. Mitt arsel är redo att visas för allmänheten från den nedvevade bilrutan och i handen håller jag en öl redo att sprutas på ordningsmakten.

Åh, vad lätt det är att drömma sig bort när man håller i sitt favoritplagg. Håret är tunnt och ryggen krum, men än lever raggaren i min själ. På ålderdomshemmet får de mata mig med tunnbrödsrullar med räksallad och spela Eddie Meduza. Jag är raggare tills jag dör.

Hade åter det tveksamma nöjet att se mörka sköningar ogenerat tigga pängar på stan. Pängar! Det var fyra skådespelare i trakterna kring stadens varuhus som hade mage att låtsas vara utblottade. "Please help", stod det på en lapp en av dem höll i.

Nyanlända lycksökare får ju allt serverat på silverfat, inklusive gratis tandvård. Min åldriga stackars pappa fick slanta upp närmare 50 000 för sitt stomatolléende. Får man för ovanlighetens skull avslag på sin asylsökan flyttar man bara in hos fränder i någon förlorad förort och har ändå rätt till skolgång och fri sjukvård.

Går pengarna till ett gott syfte kan jag dock tänka mig att bidraga med en slant. I alla fall om man sätter likhetstecken mellan gott syfte och enkel biljett hem.

Det verkar bli förlust borta mot Assyrianska i vanlig ordning. Jag tror inte Snoka har vunnit en enda match i Södertälje och ikväll lär det inte bli ett undantag. Kanske borde man tvångsnedflytta detta håglösa lag av bolltjongare. Låt dem möta lag som Grunden Bois, så kanske de kan kämpa sig till ett oavgjort resultat. Tredje raka förlusten, nu mot ett skitgäng som Assyrianska, det är inte acceptabelt. Avgå, Janne Andersson!

Finns det något mer underhållande än att se en gammal hederlig Lucio Fulci-film, eller att njuta av en härlig kannibalfilm? Tror inte det. Jag såg nyss om "Omänsklig fasa", en väldigt fin film, vilken gjorde stort avtryck i filmvärlden utanför detta förbannade Hollywood.

Jag hade turen att vara i rätt ålder för att under åttiotalets början kunna ta del av videon och filmerna därtill. Sossarna skrek på censur och andra idioter spydde galla över skräckfilmer. Vi hade ju levt i ett av kommunismen färgat samhälle och att kunna se film när helst man behagade gick inte för sig i kommunismens Mecka version 3.0

Min samling klassiker är tunn, men kärleken till filmerna finns där än. Jag har mina minnen och tvingas jag välja mellan skön lågbudgetskräck och pretiösa dramor vet jag vad mitt val blir.

Hej på er, all fina grabbar (och tjejer). Igår blev det en sväng till affären kallad Lustboden. Jag hade 500 kronor att spendera och jag klev ur butiken nöjd och glad.

Jag vaknade med en bultande penis på lördagen och bestämde mig för att ge analöppningen en omgång. Att använda samma gamla prylar i rumpan är dock som att läsa samma porrtidning tjugo gånger, jag behöver något nytt, något eggande.

Nu är sakerna invigda, det vill säga två olika sorters massagestavar. Den ena är svart och rejäl och jag fantiserade om på sex utsvultna afrikaner medan jag tryckte upp den där bak centimeter för centimeter. Deras penisar är ju i regel enorma och något jag skulle vilja prova på, fast endast dildon gjorde ett ypperligt jobb och jag runkade mig till en skön utlösning.

Den andra dildon var lite dyrare, men den vibrerar å andra sidan. Att känna dess rörelse långt upp i ändtarmen är förträffligt. Kanske blir denna fina sexleksak den mest använda, så kan det mycket väl bli.

Nu har jag inte tillfredsställt mig själv på flera timmar, så nu blir det ett nappatag med stavarna. Testosteronet svallar och snoppen är hård. Jag tänker på sex, sex, sex.

Med stålhårda hälsningar/Lennart Kåt Lindström

Adolf Hitler, en gång härskare över Europa, fyller år idag. Han är 124 år och lever och har hälsan i sitt hem på Antarktis. 200 meter under isen är det varmt och behagligt, så varmt att Adolf hissar högerarmen och vädrar armhålan minst en gång i timman. Lev väl, Adolf.

UFO-Norrköping är navet i landets forskning kring utomjordisk aktivitet och bara denna vecka har vi fått två nya medlemmar. En av dem är kvinna och när det gick upp för oss började alla fantisera, det kan jag lova er. Kanske blir hon första kjoltyg att få tillträde till vårt heliga arkiv, kanske inte.

Tyvärr är medelåldern hög på våra medlemmar. Visst är gammal äldst, men friskt blod behövs, annars stagnerar arbetet och inskränker sig till diskusssionsaftnar i herrummet. Ungdomen måste lockas att ta itu med mörkläggningen om utomjordingar, min generation är borta om ett par årtionden. Räta på ryggen och rikta blicken mot skyn. Sanningen finns därute.