Jag har besökt makarna Andersson i utkanterna av Motala, med mig hade jag en flaska punsch. Vi drack girigt dessa underdroppoar och herr Andersson lovad att bidraga ekonomiskt till Saken.

Det är altruister som honom som håller kampen vid liv, vi behöver fler donationer som hans.

Kan du se dig själv i spegeln utan att skämmas om du inget gjort för kampen? Det kan inte jag, så jag skänker Saken en stor summa varje morgon. Tillsammans är vi starka.