Jag har väl alltid haft en romantiserad bild av Island, den vita människans sista utpost (förutom kanske Färöarna) i Europa, så jag är kanske inte ska tas alltför allvarligt, men där skulle jag kunna tänka mig att bo. Och vilka sköna namn medborgarna har. Olafur, Bjarni, Halldor och allt vad det är. Charmigt!

I Sverige är det vanligt med bastardnamn som t ex Tony, Ronny och Kevin. Om det nu inte är Mohammed, Abdulla eller kanske Rashid, den nya "svenskens" förnamn.

Jag vet, landets plågas svårt av ett pågående folkutbyte (ingen kommer undan när EU utövar sin makt), men än lever den islänska kulturen och än pratas det främst islänska i landet. Fan, när jag skulle klippa mig häromåret fick jag använda gester och grymtningar för att göra mig förstådd.

Vilket land, vilken natur! Dessutom är man duktiga på att kicka boll, en struntsak egentligen, men jag är ju idrottsintresserad, så det har imponerat på mig.

Jag är redo att fly Sverige och ta plats bredvid Ingolfur vid den karga kusten och smälla en mäktig hammare i huvudet på de CENSUR som försöker invadera landet. "O guo vors lands"!

Av: Wolfram Tungsten