Nu har jag suttit och funderat igen. Jag brukar grubbla en hel del, då min hjärna så gott som alltid kör på i 110 knyck. Jag funderar på smått förbjudna saker.

Man har ju hört talas om Ted Bundy, Pol Pot och allt vad de heter. Män som fick saker gjorda, män som fortfarande är ihågkomna. Jag kommer att dö i sömnen och hittas efter kanske två månader och sen är det inte mer med det. Om jag inte gör ett val, valet att bli ihågkommen.

En man i min stad sprängde sig själv till döds, tror det var på 70-talet. En före detta "arbetskamrats" pappa kom till platsen och killen hade gått i bitar. Hans huvud ska ha hittats i ett träd (Södra Promenaden). Spektakulärt!

Det är inte rätt att ta nån med sig, så att säga, men tankarna kommer ändå. Man skulle kanske ta lite tabletter och lägga sig. Men tankarna kommer tillbaka när jag vaknar, så är det hela tiden, hela tiden. Äh!