Det blev en vända till sjukhuset och avdelning 25. A eller B vet jag ej, det var bättre förr då avdelningarna hette 24 respektive 25. Jag blev uppskjutsad av grisen, de tog mig i Södra promenaden.

Visst var jag lite snurrig, men det berodde mest på sömnbrist och inre oro. Frisk luft och ett halvt paket cigaretter brukar göra susen, hur nu det går ihop. Jag satt och vilade mig utanför en skola när grisen dök upp. Jag sa inte så mycket, vad skulle det tjänat till? Det blev att låta sig skyfflas in i baksätet på grisbilen och åka till Vrinnevisjukhuset.

Faktiskt var det rätt trivsamt där på 25:an. Jag hade rätt roligt åt en kille som yrade om att han avstyrt ett ryskt invasionsförsök. Han blev tydligen uppkörd när han spanade efter fientliga fallskärmsjägare. Festligt! Sen var det en del tystlåtna typer, jag gissar på depression av varierande grad. Och så jag då, snillet, giganten.

Jag hann med lite TV:tittande, sådant blir det inte hemma. Men det bästa är ju maten, jag är så trött på de där frysrätterna jag brukar köra med. Fast jag håller på med ett TV:spel, det ville jag hem till, plus att Allsvenskan i fotboll dragit igång, den ville man ju läsa allt om. Det var inga problem att skriva ut sig, jag var där frivilligt. Ja, rent juridiskt sett.

Jag har inget emot inläggningar i sig, det är faktumet att jag låses in på politiska och intellektuella grunder som stör mig. Jag delar ut handskrivna lappar i mitt partis namn, jag tror bestämt jag trappar upp kampen nu när jag är utvilad.

Det är ett hårt arbete att vara partiledare för SOS, inläggningarna duggar tätt. Det tar jag som ett kvitto på att mitt engagemang gör nytta, att i alla fall staten har insett min potential. Inget kan stoppa mig.

MVH/Herr X