Mina vänner, besökare, guider och (ibland) plågoandar J och D har pladdrat mest hela natten. Nozinan och lite andra mediciner hjälpte inte, det blev inte mycket sömn.

För att förhindra att min stad råkar ut för en katastrof ska jag göra en viss sak. Jag skriver som det är: Jag ska gå armgång under en bro, ta mig fram hängandes i elledningar.

Runt fyra imorse var jag där, kollade läget. Jag antar att det är starkström i ledningarna, då blir det inte mycket till armgång. Men jag hade mitt uppdrag, visste inte vad jag skulle göra. Jag gick ned under bron och kollade lite till. Leningarna är kanske fem meter upp i luften, så att landa blir inget problem, jag kanske vrickar foten, men fallet överlever jag.

Jag velade, jag tvekade. Jag valde att gå hem, jag sköt på uppdraget. Men det tyckte inte J och D om, men de snackar så mycket goja.

Min kontaktperson vid psykossektionen har varnat mig för att göra som grabbarna säger, det händer titt som tätt att jag får uppdrag. Men inte ringer jag psykiatrin och bluddrar om privata saker. Och vad ska psykiatrin göra? Jag får mina budskap, jag får mina befallningar oavsett vad vården hittar på.

Jag tar mina ordinerade tabletter och lite till redan klockan åtta, sedan hoppas jag få vara ifred inatt. Det är jobbigt att inte få vara ifred ens på sängen.

MVH/Herr X