Av Staffan Olofsson

Många sägs i dag lida av depression och nedstämdhet, och ännu fler lever i en till synes fatalistisk tillvaro. Ungdomar har ätstörningar, paranoia och social fobi, klarar sig inte i skolan (vars nivå ständigt når nya bottnar), "hatar" sina föräldrar, ja, det är helt enkelt inte bra.

Varför är det så? Kan det vara den kulturella degenerationen? Är skälet kanske folkets brist på ideal och framtidsutsikter? I sådana fall: varför? Den utbredda demokratiseringen och humanismen gör att folk inte kan kränka, tycka och tänka. På det sättet har människorna blivit ryggradslösa, inte vågat stå upp för sina tankar och åsikter, vilket i sig lett till ett försvinnande av dessa tankar och åsikter. Folket lever för dagen, för att konsumera, inte för att skapa. Den skapande processen är den process, vars egentliga existens ger mening åt livet: i tanke och handling. Utan ideal är inget meningsfullt liv möjligt.

När dessa saker - tanke, handling och ideal – saknas, förlorar det mänskliga livet sin mening, och i stället hamnar människorna i en tillvaro där ingenting skapas eller över huvud taget görs. Man lever för att tjäna pengar (för att "skapa bra levnadsförutsättningar") och för att... ja, vad? Varför lever man? Hur kan en människa leva utan ideal, utan drömmar? Svaret är att människan inte kan göra detta - och resultatet är en obotlig fatalism, där existensen begränsas till att varje dag gå till jobbet och möjligen spendera ett par minuter "kvalitetstid" med det enda man kommer att lämna åt eftervärlden.

Det är idealen som saknas, drömmarna, viljan. Å andra sidan - hur kan en vilja till någonting existera om inget mål finns? "Ja, nu vill jag göra det här! Men... vad?" Denna fatalism botas i dag med "terapi" och verkningslösa mediciner, givetvis utan något som helst resultat - utom möjligen en viss placeboeffekt, som endast tillåter människorna att återgå till sin vardagliga tillvaro. Vad kan man då egentligen göra åt detta?

Framför allt handlar det om den ickeexisterande samvaron med andra människor, och på sådant sätt det kulturella förfallet. Kultur upprätthålls genom skapande, och människor utan motivation är inte förmögna att skapa. Svensken har blivit en ensam varelse (Fredrik Lindströms idiotiska förklaring om att byarna låg på stora avstånd förr har ingenting med saken att göra), och detta har skett på senare tid. Man diskuterar inte längre, man är inte tillsammans med andra. Och visst skulle en sådan utveckling leda till någonting positivt. Det är gemenskapen som saknas.

En annan sak, som på sistone blivit någonting jag märkt, är den totala bristen på disciplin, både i skolor (mot underordnade elever) och mot sig själv. Det är näst intill förkrossande att se människor göra sina liv till helveten just genom brist på disciplin. Människor kontrollerar inte sitt intag av mat, alkohol, sötsaker - det är givetvis småsaker, men de symboliserar någonting större. Endast individen själv kan göra någonting åt problemen, inte någon annan, men människorna förstår inte detta.

Disciplinen har också försämrats i skolor, där ungdomarna löper fritt och är uppkäftiga mot lärare, som egentligen borde representera vetande, men sällan gör det, och som egentligen skall föreställa deras överordnade, som de skall lyda! "Elevdemokrati" har blivit en term, som vilt slängs med, och lärarnas makt och auktoritet minskar för var dag. Man går inte till lektioner, motiverar sig inte. Skolan bör vara en plats där man samlar vetande, inte sitter vid en dator och surfar.

En människa behöver harmoni för att uträtta saker, men hur kan en människa uppleva harmoni när hon lever i en värld av individualism, föroreningar och svek? Naturalismen, den holistiska syn som integrerar människan med naturen, är den väg människan borde gå, eftersom endast den kan garantera sann harmoni, och i det motivation. Att integreras med en evig kraft är den garanti för harmoniskt leverne människan behöver. Naturen består alltid när civilisationer faller, människor dör, kulturer försvinner. Naturen finns där för evigt. I denna kraft finns det människan alltid sökt efter - ett mål, ett ideal. Att kriga för helheten (som naturen på ett fantastiskt sätt representerar) är det högsta av mål. Men det återstår för människan att finna.

Det är vad som saknas: idealism, gemenskap, disciplin och harmoni. Individen har slutat att ingå i en gemenskap, har blivit en egen varelse utan verklighetsinsikt, motivation, ideal och självkontroll.

Bakom brödbutiken bodde Basker-Bosses båda bröder, bröderna Basker. Brödernas båda bredare beundrarinnor brukade besviket begagna brödbutikens bullar. Bullarna bakade Basker-Bosses bas, Bagar-Basse. Bagar-Bosse bodde bredvid brödbutikens blå byggnad. Basker-Bosses båda bröders brädade beundrarinnor bodde båda bortom bergen, besynnerligt billigt bredvid Biff-Bertils bastanta baconbod.

Byx-beklädd blott baktill - beslöt Basker-Bosse besöka Biff-Bertils baconbod. Bilen brummade bort, bredvid belgiska bananbolagets blå byggnad, bortom B-lagets bisarra basarer, bort, bakom brottarnas bökiga bryggor. Betongen brusade bredvid bilen. Behärskat bromsade Basker-Bosse bakom bankbudets beiga buss. Bankbudet betraktade Basker-Bosse blygt. Basker-Bosse besvarade bankbudets blick. Bakom balkong-brockaden beskådade de båda beundrarinnorna besöket.

Basker-Bosse bar buntert bort bilen bakom Biff-Bertils baconbod. Bland bilvraken bakom baconboden brukade Biff-Bertil bygga billiga bidéer.

Braket blev bedövande

"Belt bort beltjuv! Belt bort beltjuv!" brölade Basker-Bosse besatt.

Bankbudet bajsade baken brun. Båda beundrarinnorna bantade bort brösten, Bagar-Basse bakade bredare bullar, Basker-Bosse brottade bort bilvraken, böjde bakidéerna, bankade Biff-Bertils brevlåda bucklig, bromsade bestört. Beskedet brottades bakom brevlådan. Biff-Bertil bortrest?

Bankbudet blev buddist. Båda beundrarinnorna började betala besynnerliga bankgiroblanketter beträffande betal-TV:s bredare basutbud. Basker-Bosses beklagliga belägenhet bekymrade blott brevidboende Becks bortskämda, bleka boxer.

Mörker. Ett kompakt mörker. Ett mörker så påtagligt att man kan ta på det. Sinnessjukdom och inre demoner. Nattmaror och ångestfylld vakenhet. Fester Bestertester är sannerligen drabbad. Om detta vill jag berätta.

 

Medicinering och terapi; Se där vilken moteld vi förfogar över. En klockren bredsida i demonernas ansikte. Dock, detta görs inte ostraffat.

 

Detta är således ett nödrop från en plågad själ. Jag vägrar gå under utan kamp. Fast lite hjälp från mina medmänniskor skulle förstås sitta fint.

 

Neuroleptika, psykofarmaka och antipsykotika. Kärt barn har många namn. Endast dessa förrädiska preparat håller mig vid liv. Förrädiska är just vad de är, sanna mina ord. De drogar ned mig och fördunklar mitt sjätte sinne. Mitt magiska tänkande förgörs med dessa satans piller. Samtidigt är de som sagt min enda livlina. Do’h!

 

Jag tänker trotsa alla faror. Gå emot mina inre röster. Dessa fördömda röster. De hotar och befaller om vartannat. Men, men… Jag ska slå mig fri!

 

Lita på att jag kommer att gå stärkt ur detta, SÄPO:s och FRA:s offensiv till trots. Ge mig bara någon månad till, så ska jag visa vem som bestämmer. Detta är ett löfte.

Inskickat av Tore i Ystads UFO-förening

Jag började äta min egen avföring då jag med hjälp av allopatiska mediciner inte kunde bota min prostatit för c:a två år sedan. Efter 10 dagar gick jag till läkaren för att göra en analys och han kunde enbart konstatera att avföringen hade ”gjort mer under 10 dagar än deras mediciner under 4 månader”. Jag fortsatte att äta min egen avföring i ytterligare 20 dagar och under denna tid så försvann också ett mindre magsår som hade plågat mig sedan en tid tillbaka. Sedan en tre-fyra år så hade en liten fistel i svanskotan också besvärat mig en hel del, men detta blev ett minne blott. En av mina visdomständer slutade också verka i samband med detta. Mitt näsben har varit snett sedan min barndom och pga detta så andades jag alltid genom munnen, detta resulterade i att mina halsmandlar blev kroniskt inflammerade och ställde ofta till med en hel del besvär. Dessa besvär försvann helt och hållet, de har endast blivit ett minne.

Samtidigt bör tilläggas att jag aldrig mått så bra både fysiskt och psykiskt som när jag äter min egen avföring. Under dessa två åren så har jag bl a fastat på avföring, gjort massage med gammal avföring, m m, det är svårt att tro till hur många saker man kan använda sig av sin avföring! Att gurgla munnen med lös utspädd avföring samt att skölja ur näsan med den känns både naturligt och rätt. I näsan finns det en hel del nerver och akupunkturpunkter som stimuleras då vi drar in avföringen i varje näsborre och sedan spottar ut den genom munnen. Samtidigt så löser man på detta sätt upp gammal slem som finns lagrad i näsan, dessutom dras eventuell var ut ur bihålorna. Gurglar man munnen i mer än 1 minut så förstärks emaljen och man desinfekterar munnen. Gurglar man i 30 minuter så dras giftiga ämnen ut ur tandrötterna samtidigt som ämnen från avföringen fyller deras plats. Samtidigt så renas organismen då gifter från hela kroppen sugs ut genom tungan, efter ett långt gurglande så bör man grundligt borsta tänderna, det bästa man kan göra är att borsta tänderna med sin egen, färska avföring.

För att ha en fin och fräsch hud så bör man dagligen smörja in sin hud och/eller massera huden med färsk/gammal/kokad avföring då denna har en oerhört renande effekt, på detta sätt när man samtidigt kroppen genom att tillföra näringsämnen genom huden. Då de flesta sjukdomar har sin grund i en dålig mathållning börjar de flesta sjukdomarna i tjocktarmen. För att rensa ut matsmältningssystemet (och däribland tjocktarmen) så har jag provat tre metoder: Den ena är att fasta på avföring och vatten 3-4 dagar i månaden, vilket gör att man mår alldeles förträffligt (speciellt om man kombinerar fastan med rengörande lavemang samt massage med gammal avföring )! Det andra sättet är att äta all avföring under 2-4 dagar, vilket resulterar i att hela matsmältningssystemet rensas ut. Det tredje sättet är att göra lavemang med avföring eller vatten eller båda och.