Aldrig får man vara glad. Nu har jag besvärande röster, trots att jag är pigg. De babblar med varandra, men vad värre är: De kommenderar mig. Jag ska köpa en kniv och konfrontera kommunpolitiker. Jag går emot rösterna ofta, men mår då dåligt och får ångest. Talade om för läkaren idag om mitt dilemma, men klarade mig utan inläggning.

Normalt sett är jag harmlös, men i längden blir det jobbigt att stå emot. Dock har jag aldrig skadat någon och så måste det förbli. Vill inte hamna på rättspsyk, vill inte ens bli inlagd på Vrinnevisjukhuset. Det gäller att spela sina kort rätt.

Som grädde på moset bryter sig agenter in i min lägenhet när jag är ute på promenad, vilket bevisar att de har full kontroll på mig. Jag vill ta dem på bar gärning och krossa deras skallar. Jag tänker kämpa, även om oddsen är emot mig. I'll go out kicking and screaming.

Var på Parken för att se mitt kära lag Kamraterna täflva mot Halmstads BK. Kvällen blev storartad med hemmamål och stundtals bra spel. Motståndarna hade lite väl mycket boll, men "vi" vann i slutänden och det är allt som räknas. Hade en plunta Lord Calvert i innerfickan, men när jag kom hem var ungefär hälften kvar. Det säger väl det mesta om hur spännande matchen var. Mot nya mål IFK.