Gänget och jag har nu samlats hemma hos Ronny. Det är som vanligt Hasse, Bosse Rulltårta, X och Lennart K Lindström. Vi har redan börjat dricka så smått och förlorat oss i prat om sveriges ärorika fotbollshistoria. Alla är överens, Klacken Persson är den vassaste spelare vi haft, med Gunnar Nordahl som god två.

Lennart kommer att underhålla oss med sina analbravader, bland annat ska han stoppa upp femton Läkerol i stjärten, sedan har Ronny lovat att ringa några tjejer som enligt honom är nyfikna på oss. Vad häftigt det vore om kjoltygen hälsade på. Jag visste väl att det var en bra dag att tvätta snopp och rumpa. Nu ska jag återgå till festandet, jag ligger tre snapsar efter pg a denna artikel. Se nu till att heja fram di gule även du.

Jag har idag fått hjälp med att skicka ett brev via datorn till Socialdemokraternas högkvarter. Jag kräver däri att få veta vad som lagrats om mig som person samt som företrädare för Europeiska arbetarpartiet. Jag misstänker att bland annat tårtkalaset den första mars 1986, då en tyranns frånfälle firades, är väldokumenterat.

Jag har nu lämnat EAP och gått över till SOS, men jag misstänker att sossarnas sjuka intresse av mig faktiskt stegrats. Sossarnas aktiviteter i Motala är många och jag ser ibland hur Gunnar i 43:an spanar på mig bakom gardinen i sitt mystiskt nedsläckta hus.

Uteblir svaret från sossarna är det jag som anlägger moteld. Det lär bli regelbundna insändare och hemgjorda flygblad. Vidare kommer jag att anmäla ortens mörkermän för trakasserier då jag aldrig lämnas ifred. Senast imorse såg jag en man med en Fjällräven-ryggsäck. Jag ska skaka om hela skiten från botten till toppen. Avgå, Löfven!

MVH/Arg Motala-bo

Konstapel Morten Andersson går snart i pension. Denna snut har sedan en tid jobbat med en yngling som nån slags lärare och förebild. Man kan bara hoppas att kollegan lär sig av honom, att man kan lösa situationer utan våld. Morten har haffat mig så många gånger att vi utvecklat en konstig sorts vänskap. Jag minns speciellt en jul då vi delade på en pizza i min cell. Kanske ses vi snart i en park, jag med flaskan mot munnen och han med surt bröd till änderna.

Jag tänkte besöka Mötesplats Asken, tillhållet för stadens sinnessjuka, under tisdagen. Hade ett par timmar att slå ihjäl innan öppningsdags, så jag drack några öl. Jag lovar att jag hade läget helt under kontroll och vinglade inte alls under promenaden dit.

Väl framme på innergården där lokalen ligger blev det några bloss och samtal med de andra trasiga själarna. Jag halade fram en plunta och erbjöd de andra en sup, men ingen nappade. Då satte jag den till munnen och drack girigt de dyra dropparna. Naturligtvis öppnades då dörren och en kärring ur personalen spännde ögonen i mig.

"Åk hem, här har du inget att hämta i ditt tillstånd". Bla, bla, bla, bla... Jag slängde en rykande fimp på henne, gav henne fingret och gick sedan därifrån. En kväll utan umgänge med sinnesslöa kan vara... alldeles fantastisk. Inte visste jag att man var tvungen att vara absolutist för att få tillträde till kommunens verksamhet för psyksjuka. Mötesplats Asken noll, vardagsfyllan ett.

Det har varit tyst från Hasse ett par dagar, inga nattliga telefonsamtal på fyllan från honom, inga SMS där han ber om pengar till ett helrör. Ingenting. Nåja, jag känner honom och vet hur han fungerar. Jag ringde Vrinnevisjukhusets beroendemottagning och frågade efter Hasse CENSUR och fick det bekräftat att han var inlagd. "Hans har inte möjlighet att ta emot samtal, han hålls isolerad på sitt rum" fick jag till svar.

Ah, gamla 28:an, där har Hasse varit jag vet inte hur många gånger. Dusch varje morgon, rena sängkläder varje fredag, två mål varm mat om dagen, fika tre gånger om dagen, Hasse går det ingen nöd på och allt detta för bara hundra kronor om dagen. Kommer han ens att vilja bli utskriven när det bekväma livet på avdelningen fått fason på honom? Jag vet faktiskt inte.

Har inte jobbat sedan 24 september o inte fan känner jag för att göra det imorrn. Tyvärr kommer väl basen att tjata om läkarintyg om jag är borta längre, så jag måste stålsätta mig och fixa mina timmar denna vecka. Fredagen är ju bara fem dagar bort, detta ska jag klara. Sen blir jag ju ålderspensionär om ett par årtionden. Längtar redan.

Då var det dags för lite ledigt, en paus från det inrutade livet. Jag har gjort en snabb rundringning och frågat om planerna och fått svaren som följer.

Anna-Fia: Jag har rakat mig på både ben o mus. Ska hem till Carro, sen ska vi köpa falafel på Babylon House. Killen bakom disken, Reza, är sååå snygg.

Bosse Rulltårta: Jag ska grilla korv med FUB (föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna) på lördag. Då ska jag lägga in en stöt på en tjej som heter Kristina.

Hasse: Jaså, är helgen här? Jag gillar inte helger, då systembolaget har stängt söndagar. Jag har ett par orörda flaskor whisky utöver mitt sedvanliga förråd med öl. Jag kan dricka utan oro för att stå där med endast tomma burkar o flarror sen söndagkväll. Nu på fredag blir det berusning i hemmet, på lördag ska jag träffa gänget i Folkparken. Den parken har de skönaste bänkarna.

Herr X: Jag misstänker att jag fått cancer i magen, så jag har inget att förlora. Filar på en text jag ska proklamera från balkongen någon gång under helgen. Jag ska även ta lite Sobril för att lugna nerverna. Jag har obegränsad tillgång till de mediciner jag har utskrivet, jag pröjsar bara 175 spänn i månaden.

Sune Andersson: Förmodligen kommer jag att köpa lavemang till frugan, sedan blir det arbete med UFO-frågorna. Jag och Sixten i 59:an ska bland annat utreda Pollenkungens betydelse för intresset för utomjordingar. Sedan hoppas jag hinna med en och annan biskvi och potatisbakelse.

Larsa från Gävle: Jag har jouren i helgen och det innebär att jag ensam ansvarar för ett gigantiskt område från Kummavuopio i norr till Gävle i söder. Bor du i Norrland och har något spännande att berätta via mail eller telefonsamtal är det mig du får prata med. Jag väntar med spänning.

Jerker från Katrineholm: Bizniz as usual. Kameran laddad, termosen fylld och mackorna färdigbredda. Inte en endaste utomjording landar i mitt närområde utan att jag förevigar händelsen. Jag förärades en medalj direkt från Sunes händer och jag fortsätter förtjäna den. Kampen kommer först.

Jag hoppas att Ni läsare blir inspirerade av våra medlemmars uppoffringar. Sitt inte på händerna, höj dem i ilska och gör något. Klatu verada niktu!