Hej på dig. Vad skön du är... Jag har knåpat ihop en häftig pryl under mina lediga dagar, den är att likna vid ett periskop, en pinne med en spegel i vardera ände. Med dess hjälp kan jag nu titta efter vad grannarna över, under, till höger och vänster har för sig.

Ännu har jag inte fått se någon skön onanistund, men det kommer så småningom. Fast att tjuvtitta på en granne i underkläder en tidig morgon är inte fy skam det heller.

Så mycket pyssel med nästa objekt blev det inte, men oj vilken njutning det skänker. Det är helt enkelt ett knippe rädisor köpta på ICA och gissa i vilket hål de försvinner. Jag kan inte hjälpa att jag blir kåt på tomten och alla rosenkindade karlar, mina lustar styr mig, inte tvärtom.

Nu infaller vintersolståndet och det ska vi i UFO-Norrköping dra nytta av. Vi lastar två bilar fulla och far till Kolmårdsskogarna som så många gånger förr. Baslägret blir vid Mickes kulle, som vi kallar platsen. Det var där vår Mikael fick närkontakt med Dem för en sisådär tio år sedan.

Vi kommer att systematiskt skanna av himlen med både kikare och annan avancerad utrustning. Sedan kommer bilder att tas av bland annat Lennart, då han tar med sig sin Hasselbladkamera.

Vi ger det hela natten, så får vi se vad vi råkar på. Att komma hem utan spännande bilder eller med tomma ljudband finns inte på kartan. Blir årets sista epedition den bästa?

Hej på er, kära läsare, detta är Nils-Erik. Jag måste tyvärr meddela att jag under förmiddagen skjutsade vår Sune Andersson till LiM, lasarettet i Motala. Jag tog min bil, en välbevarad Volvo, årsmodell 1980. Det enda problemet med den är visst rostangrepp runt hjulhusen. Handbromsen tog lite illa tidigare, men den lät jag reparera i somras. Lita på att den är en fröjd att köra.

Nåväl, på lasarettet hänvisade de oss till storstaden och Universitetssjukhuset i Linköping. Jag var nervös under hela resan, då Sune dreglade och pratade med en tydlig västgötsk dialekt. Det har han aldrig gjort tidigare, så jag förstod att han var illa däran.

Jag fick ned Sune i en stol i väntrummet på psykakuten och efter ca en timma blev han hämtad av två vitklädda figurer. De tog med sig min trogne gamle vän och jag hoppas de behandlar honom som det högdjur han är.

Nu får vi hålla tummarna att allt går bra, så att Sune snart blir utskriven och kan fira nyår som en fri man. Tyvärr står det i nuläget ett noll till socialdemokratin, men annat var inte att vänta, med den enorma maktapparat de har till sitt förfogande.

Dock kvarstår ett bekymmer, vad ska vi göra med hans fru? Jag har inte nyckel till Sunes hem, så jag kan bara hoppas att han lämnade källardörren öppen så att lilla Phain kan ta sig till skafferiet för lite mat. Jag får väl besöka Sune om ett par dar och reda ut det hela.

Sune på hispan, jag borde förstått att det skulle hända förr eller senare. Tills han åter är vid sina sunda vätskor är det jag som träder in som ledare. Ett oerhört ansvar vilar på mina axlar, men jag är redo att ta mig an utmaningen. Jag kommer att kalla till telefonkonferens imorgon, då ska alla regionsledare, sektionschefer och gruppbefäl få sina förhållningsorder. I nuläget råder krigstillstånd.

Hälsningar från Nils-Erik, vice ordförande i Motalas Intergalaktiska Råd

Här sitter jag i smutsiga kalsonger och skrynklig tröja. Svenska folket firar visst jul idag, men inte alla. Jag är en av dem som inte firar. Jag upplever nu ett inre lugn, en sinnesstämning jag alltför sällan uppnår, men det är på kemisk väg. Jag har dragit i mig min maxdos bensodiazepiner och till det har jag några öl.

Får jag bara lugn och ro sitter jag gärna ensam och ser tapeterna dansa, en schysst effekt av meducinen. Vem behöver TV då? Vidare har jag lite julmat, i form av några skivor skinka, så mig går det ingen nöd på. Att umgås med släkten är ingen höjdare, jag har min Jeff och min Daniel (mina mest framträdande röster) att prata med. Julfirande the schizophrenic way.

MVH/Herr X

Precis som du gillar jag att titta på porr, förmodligen människans största tidsfördriv efter onani. Det vore kul att veta t ex hur många filmer man sett, eller hur många bilder med vågat material man laddat hem. Siffran lär vara minst sagt hög.

Det som skiljer mig från mängden är den pornografiska inriktningen. Jag finner ingen njutning av att titta på menlösa amerikanska produktioner, där stora bröst och avsmak för sperma är ofta förekommande, jag vänder mig främst till Tyskland för att få min dos hårdporr.

Jag gillar kroppsvätskor och att se dem byta kropp. Urin, bajs, sperma och saliv, det är sådant jag snackar. Inte förrän Internets etablering fick jag chansen att njuta varje dag, detta utan att skämmas i kiosken på hörnet när man köpte sin tidning. Numera kan man sitta halvnaken framför datorn med vrålstånd utan att ens grannarna fattar vad man håller på med.

Just nu är jag i en clistier-period, en jävligt skön genre med garanterat våldsamma analsprut. Jag tittar igenom en hel serie där Lady Doright är lite av en domina och rader av karlar får se sin lösa avföring spruta ur dem i mäktiga kaskader.

Jag avskyr mjukporr, den har inget syfte annat än att generera pengar till lata och fega skapare. Min snopp börjar styvna först när jag hör det tyska språket uttalas. Då vet jag vad jag har att vänta och lita på att ståndet håller i sig för en tre/fyra utlösningar. Ansiktssprut, lavemang och välfyllda urinblåsor: Nu snackar vi porr för vuxna karlar.

Jag har för vana att sova med öronproppar. Anledningen till det håller jag hemlig, men jag har goda skäl att stoppa in dem. Ibland slår jag två flugor i en smäll, då ett visst fysiskt skydd erbjuds, men även en bullerdämpande effekt för de nätter lilla frugan Phain tillåts sova i min säng och snarka på thailändskt vis.

När jag vaknade i morse var jag synnerligen sömndrucken, sådär som om man blivit gasad under natten, och på kudden låg en hörselpropp. Behöver jag nämna att jag kvicknade till illa kvickt?

Jag fick frugan att servera mig en rejäl whisky, sedan tog jag mig en funderare. Jag hade uppenbarligen fått hela huvudet undersökt, analyserat och dokumenterat. Detta genom mitt ena öra och jag känner mig kränkt. Men varför jag och varför nu?

Svaren på de frågorna är enkla. Jag besitter en intelligenskvot så hög att de flesta i mina ögon är dreglande och inavlade idioter. Jag är säkert runt tusen år före mina medmänniskor i utveckling och naturligtvis ville de främmande livsformerna jag hade besök av veta allt om min hjärna, vad som gör mig så unik. Varför nu? Slumpen, helt enkelt. Inte fan kan alla livsformer där ute hålla reda på alla små högtider och detta på miljoner olika planeter.

Det är ju synd att vår julfest redan varit, men jag har mailadresser till alla över Kaptenslöjtnants grad. Min historia kommer att bli omtalad, så brukar det bli när jag är inblandad.

MVH/Sune, ordförande i Motalas Intergalaktiska Råd

Ni medlemmar i UFO-Sverige, se nu till att ha på er uniformen i jul. Det är ett enkelt sätt att sprida vår lära och vår tro. Lita på att ni kommer att få blickarna på er och även nyfikna frågor. Visa att ni är stolta och rakryggade män (och en och annan kvinna).

Försitt ingen chans att sprida budskapet, propagera för vår sak på ett sakligt och korrekt sätt. Sitter de andra i sällskapet och pratar trams, för då in samtalet på UFO-frågor. Fråga dem gärna vad de tycker om styret på Mars och vad de tror marsianerna egentligen har för lömska planer med sitt omfattande gruvarbete.

Förra julen värvades en person som ett direkt resultat av den givande konversationen vi hade. I år ska vi väl lyckas övertrumfa det? Tre nya medlemmar kanske? Men se då till att uppträda propert och iförd uniform.

MVH/Sune Andersson

Jag fick kontakt med en kvinna med utomordentliga krafter via Facebook. Hon kallar sig Gudrun och hon gjorde mig inte besviken. Jag for hela vägen till Söderköping för att få hennes hjälp och hjälp fick jag.

Vi satte oss vid foten av Ramunderberget och jag sa som det var, att State Research Bureau i Uganda smittat mig med mental cancer, schizofreni kallat. Gudrun tog min hand och lät en rännil av sina krafter komma in i min kropp. Det tog bara några minuter, sedan kände jag en fantastisk värme i kroppen och hur jag fick kontakt med min oförstörda ande.

Gudrun började tala i tungor, jag förstod inte ordagrannt vad hon sa, men kärleksbudskapet gick inte att ta miste på. Jag slappnade av och lät mig renas från topp till tå. Efter några minuter la hon sin varma hand på min panna och yttrade orden "si mafti vix patranus". Jag förlorade mig i henns gröna ögon en stund och kände ren och oförfalskad kärlek.

Vi promenerade sedan till närmaste bankomat och jag kände hur jag ville skutta fram och sjunga ut min glädje. Jag gav Gudrun de 3500 kronor hon begärde och detta utan att tveka. Inte kan man sätta ett pris på psykiskt välmående? Var det ödet som förde oss samman? Hade Gud ett finger med i spelet? Det tror jag.

MVH/ Herr X