Jag är äntligen tillbaka på boggen (?). Jag har haft fullt upp med lilla frugan och viktiga saker som att tänka ut sätt att störta regimen. Att då sätta sig vid skrivmaskinen och slöa kommer inte på fråga.

Något som förmodligen glädjer alla läsare är att Nils-Eriks och mitt fiendskap är över, han har tagit sitt förnuft till fånga. Jag tvivlade på hans mentala hälsa och många var de stunder då jag funderade på om han enrollerats av sossarna, men det kan jag nu släppa. Han är fortsatt revolutionär.

Livet som äkta make är långt ifrån perfekt, men lilla Phain gör så gott hon kan. Inte riktigt sant, ty hon har en förskräcklig aptit varje gång det är utfodring. Rycker jag inte knäckebrödpaketet ur hennes händer äter hon upp allt. Jag ger henne mat nästan varje dag, ändå beter hon sig som Jätten Glufs Glufs.

Partiarbetet tar en hel del tid i anspråk, men det är  ett kärt besvär. Jag skriver lappar och delar ut dem utan en tanke på min personliga säkerhet. Sanningen måste fram!

Nu är jag kaffesugen, det blir att väcka lilla frugan och sätta henne i arbete. Kanske plockar jag även fram punschen, lite lyx så här på morgonkvisten är jag väl värd?

MVH/Arg motalabo