Jag trotsade kyla, halka, dålig rygg och byxor som hela tiden vill hasa ned så ändalykten blottas för alla att se. Det blev en vända till speceristen för två Coca-Cola Zero, två varma luncher och ostbågar. Sedan var jag tvungen att gå ned på stan, ända till apoteket. Smet in tvärs över gågatan till Hasses butik Systembolaget. Där köpte jag sex burkar Bellman av vilka jag precis ska öppna en. Ryggen gjorde sig inte så mycket påmind, satt bara på en bänk på vägen till affären och ingen gång på väg hem. Boten mot byxor som vägrar att sitta som de ska stavades hängslen. Jag kör en Gunnar Sträng: både hängslen och livrem. Dessutom lyckades jag stå på fötterna under mina promenader, även fast det var fasligt halkigt på många ställen. Nu har jag mat och annan skaffning så jag klarar mig några dagar, men tror det blir en vända till mataffären imorgon också. Det gick ju bra, det här.

MVH/Herr X

Idag blev det en platta öl från Goran, kranen som kan fixa det mesta.Den gick på 250 spänn, men det var det värt. Jag har redan fått i mig en tredjedel av ölen och än är jag inte färdig. Jag gick torrt redan igår kväll, men gick och la mig och sov bort tiden. Nu är man i form efter att ha fuktat strupen en aning. Visst kunde jag ha ringt Goran redan igår, men jag har karaktär och sköt på det till i förmiddags. Han hade även tabletter att sälja, gjorda på hajbrosk och potensmedel från 100% elfenben. Jag tackade nej, vill inte dra på mig ett missbruk till förutom alkoholen. Snabb leverans direkt till dörren, det är min Goran, det. Söndagar må vara röda, men jag blir endast röd om näsan då. Skål!

MVH/Hasse Promille

Idag har jag varit hos min gode vän herr Hörsel. Jag får alltid ringa honom och påminna om att jag ska komma, så han lämnar dörren olåst. Det lustiga är att han aldrig svarar när jag ringer. Det brukar ta någon minut så ringer han upp mig och säger att han inte hann svara. Undrar vad det kan bero på. Sin vana trogen satt han framför TV:n och jag slog mig ned i en av hans två soffor och dukade fram lite folköl. Dessutom fick han en försenad julklapp, en flaska Dworak, brännvin. Han bjöd på kaffe och kex, det var omtänksamt av honom. Tyvärr drabbades jag av svår oro och tvingades gå hem tidigare än jag tänkt mig. Innan dess hann han säga att vi borde gå ut pålokal och äta och dricka öl. Jo, tjena... Jag vet inte hur mycket jag legat på om en utekväll och han avböjer. Han lyssnar inte på mig. Han är ålderspensionär och jag förtids-dito, så vi har all tid i världen. Och vi behöver ju inte gå ut på kvällen, vi kan ju träffas på förmiddagen. "Kanske, mycket möjligt, får se" är hans vanliga svar. Det är inte för intet han är stadens lataste praktarsel.

MVH/Herr X

Det tog emot att starta TV-spelet då jag sitter fast på flera fronter. Men jag gjorde det ändå och hör och häpna: jag tog en boss. Jag har ett bra ställe ditt jag går och plockar äpplen för att sedan steka dem och få en maträtt som skänker liv i form av hjärtan. Fyllde upp med så många jag kunde och begav mig till monsterbossen med fyra ben, en spindellliknande varelse. Tyvärr har jag bara dåliga vapen förutom ett, så striden drog ut på tiden. Fick käka en massa äppel-rätter för att fylla på livet, men till slut slog jag herr boss. Blev en snygg cut-scene och nu kan jag lägga "tempel" nummer två till handlingarna. Men sitter fortsatt fast på tre olika grejer. Bland annat att föra en mindre orkester till en fé, vilken jag behöver aktivera för att få bättre motståndskraft mot fiendens attacker. Svårt, men roligt spel. Och ännu har jag inte fuskat.

MVH/Herr X

Jag var med i flera rörelser som av latmaskar och idioter kallas högerextrema. Det var främst NRP, Nordiska rikspartiet och ND, Nationaldemorkaterna. Utan att skryta kan jag säga att jag var rätt högt uppsatt och var en flitig skribent för bland annat ND. Jag hade ett vittomfattande kontaktnät och reste runt i landet för möten, sammankomster och demonstrationer. När jag drabbades av psykisk sjukdom var det dock stopp för allt partiarbete. Jag skämdes och hade själv fördommar mot psykiskt sjuka. Det blev några år i isolation innan jag accepterade mitt öde. Var är mina gamala kamrater? Vad gör de idag? Är de fortfarande aktiva? Visst kan det vara skönt med inga måsten och krav på sig längre, men ibland drömmer jag mig tillbaka. En sund själ i en sund kropp var jag personifierat. Jag tränade styrketräning och terränglöpning och hade svårt att få dygnets timmar att räcka till. Har ryktet gått om min schizofreni? Är det därför ingen hör av sig till mig längre? Jag börjar tro att så är fallet.

MVH/Werner von Oben

Idag är det fredag och det var dags för veckans andra besök av boendestödet. Damen som kom plingade på dörren vid halv två, precis som överenskommet. Annars brukar fredagsbesöket ske tidigare än planerat då jagtydligen är sista "kunden" för dagen. Det är till att ta tidig helg. Eftersom jag var uppe tidigt, redan halv elva, så var jag trött. Jagslängde lite kartongskräp, bokade tvättid och sopade golvet lite grann, sedan fick det vara bra. Jag är för fasen ingen Duracellkanin. Jag lever i en svinstia, men har ingen ork att göra något åt det. Det bästa med boendestödetär när de går, så man får lite tid att vila på slafen. Nu dröjer det till onsdag inan de kommer igen, det känns bra. Då ska jag köra boendestödjaren på porten, jag stör mig på hans näsvisa beteende plus att han kommer redan klockan halv nio på morgonen. Jag är för fasen inte människa förrän runt lunchtid oavsett hur mycket jag har sovit.

MVH/Herr X

Aj, min stackars rygg. Ärligt talat gör den inte speciellt ont, men vissa känningar har jag av den. Bland annat spänner det så förbaskat vid liten ansträngning, vilket gör att jag går som en märla. Mat måste jag ha, så idag var jag till affären vid elvatiden. Det gick bra, satte mig och pustade ut två gånger på vägen dit och en gång på vägen hem. naturligtvis blev det ett sexpack folköl, men ingen läskeblask. Det får jag köpa imorgon. Japp, jag planerar att gå ut imorgon också.

Mina ryggproblem har gjort att jag inte kan ta mig till Mötespalts Helknas. Trist, för jag trivs med att skratta åt de andra besökarna. Personalen där tror väl att jag blivit inlagd när jag inte kommer på besök, jag tillhör annars inventarierna där. Det blir att köra mina ryggövningar jag fick härom året av fysioterapeuten och hoppas på det bästa. Tanken är väl att man ska göra dem flera gånger om dagen, men jag gör dem bara vid läggdags. Jag får väl ta mig i kragen och göra dem minst en gång till om dagen. Det är inte lätt att vara handikappad.

MVH/Herr X

Gänget och jag tog en sittning i Hörsalsparken, klassisk mark för oss utomhusdrickare. Vi anlände cirka kvart över tio på morgonen och när jag gick hem runt klockan tre satt flera av oss kvar och vägrade sluta ha roligt. Jag gick ut försiktigt och köpte fem Sofiero och efter ett par timmar var de slut, så det blev en vända till till Systembolaget. Denna gång blev det sex burkar Bellman, en toppenöl. Det var kul att se Viggar'n igen, han har hållit sig borta en tid. Det är skillnad på honom och Mannen med det illröda ansiktet, han kör på full fart mot döden med en fylla sex dagar i veckan och salongsberusning den sjunde dagen. Det var snutfritt, kanske hade McDonald's en drive, vilket brukar locka slöddret i båtmössa. Som turt är var det lite mildare ute idag, annars hade jag inte pallat med mer än någon timma, det blir snabbt kallt om fingrarna och rumpan. Glada gänget kräfva eluppvärmda bänkar. Nu är jag hemma och sitter med kvällens tredje sista öl. Vi ses imorgon, grabbar. Eat, sleep, drink, repeat.

MVH/Hasse Promille