Just det! Livet är alla tiders, trots allt. Det anser jag, er trogne X. Igår hade jag allvarliga tankar på att avsluta livet genom att hoppa framför tåget. Allt var svart och ångesten gnagde på min själ. Vad göra? Som vanligt: Gå ut och gå planlöst, från Eneby till Navestad, fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Väl hemma plundrade jag medicinskåpet och drogade ned mig. Jag kröp till kojs, med förhoppningen om att sömnen skulle omfamna mig...och som den gjorde det! Jag trynade i drygt elva timmar och när jag vaknade tidigt i morse var alla mörka tankar som bortblåsta. Nu sitter jag här och dricker Coca-Cola och mumsar jordnötter. Ute smattrar regnet mot rutorna, men jag sitter och kurar vid datorn. Livet är inte så tokigt, trots allt.